1923 Osiris
Utseende
- För andra betydelser, se Osiris (olika betydelser).
1923 Osiris | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1923) Osiris |
Alternativnamn | 4011 P-L, 1964 TO2, 1966 FR, 1974 KN, 1974 KP, 1974 LE[1] |
Uppkallad efter | Osiris[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,587 AU |
Perihelium | 2,283 AU |
Halv storaxel | 2,435 AU |
Excentricitet | 0,0623673 |
Siderisk omloppstid | 3,8 år |
Medelomloppshastighet | 19,09 km/s |
Medelanomali | 322,6° |
Inklination | 4,962° |
Longitud för uppstigande nod | 353,0° |
Periheliumargument | 107,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 13,4 km |
Albedo | 0,031 |
Absolut magnitud (H) | 13,67[3] |
1923 Osiris eller 4011 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter guden Osiris i egyptisk mytologi.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1923 Osiris” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1923. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1923) Osiris. Springer Berlin Heidelberg. sid. 148. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1924. Läst 17 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|