1699 Honkasalo
Utseende
1699 Honkasalo | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Yrjö Väisälä |
Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
Upptäcktsdatum | 26 augusti 1941 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1699) Honkasalo |
Alternativnamn | 1941 QD, 1931 PE, 1934 KC, 1944 MB[1] |
Uppkallad efter | Tauno Honkasalo[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,578 AU |
Perihelium | 1,846 AU |
Halv storaxel | 2,212 AU |
Excentricitet | 0,1654022 |
Siderisk omloppstid | 3,29 år |
Medelomloppshastighet | 20,03 km/s |
Medelanomali | 176,3° |
Inklination | 1,971° |
Longitud för uppstigande nod | 273,5° |
Periheliumargument | 51,64° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 8,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 11,1 h |
Albedo | 0,277 |
Absolut magnitud (H) | 12,47[3] |
1699 Honkasalo eller 1941 QD[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 26 augusti 1941 av den finske astronomen Yrjö Väisälä vid Storheikkilä observatorium. Den har fått sitt namn efter den finske matematikern Tauno Honkasalo.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 8 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1699 Honkasalo” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1699. Läst 23 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1699) Honkasalo. Springer Berlin Heidelberg. sid. 135. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1700. Läst 23 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|