1685 Toro
Utseende
- För andra betydelser, se Toro.
1685 Toro | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carl A. Wirtanen |
Upptäcktsplats | Lick Observatory |
Upptäcktsdatum | 17 juli 1948 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1685) Toro |
Alternativnamn | 1948 OA[1] |
Uppkallad efter | Betulia Toro Herrick[2] |
Småplanetskategori | Apollo-asteroid[1] Jordnära objekt Mars-korsare |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 1,964 AU |
Perihelium | 0,7713 AU |
Halv storaxel | 1,367 AU |
Excentricitet | 0,4359668 |
Siderisk omloppstid | 1,6 år |
Medelomloppshastighet | 25,47 km/s |
Medelanomali | 300,1° |
Inklination | 9,383° |
Longitud för uppstigande nod | 274,2° |
Periheliumargument | 127,2° |
MOID (Jorden) | 7 598 100 km |
MOID (Mars) | 8 009 500 km |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 3,4 km |
Synodisk rotationsperiod | 10,1 h |
Albedo | 0,31 |
Absolut magnitud (H) | 14,34[3] |
1685 Toro eller 1948 OA[1] är en asteroid som korsar Jordens och Mars omloppsbana. Den upptäcktes 17 juli 1948 av den amerikanske astronomen Carl A. Wirtanen vid Lick Observatory. Den har fått sitt namn efter Betulia Toro Herrick, fru till den amerikanske astronomen Samuel Herrick.[2] Betulia har också fått namnge asteroiden 1580 Betulia.[4]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Apollo.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser 1685 Toro” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1685. Läst 8 oktober 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1685) Toro. Springer Berlin Heidelberg. sid. 134. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1686. Läst 8 oktober 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1580) Betulia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 125. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1581. Läst 22 februari 2019
|