Vaxholms artillerikår (№ 8), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1889–1901. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison i Vaxholm.[2][3]

Vaxholms artillerikår
(№ 8)
Information
Officiellt namnKungl Vaxholms artillerikår
Datum1889–1901
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollFästningsartilleri
Del av4. arméfördelningen [a]
EfterföljareVaxholms kustartilleriregemente
StorlekKår
HögkvarterVaxholms garnison
FörläggningsortVaxholms fästning
Fredriksborgs fästning
Rindö
FärgerMörkblå     
Marsch"Honnör för Finska gardet" (Arnoldsson) [b]
Befälhavare
KårchefOskar Sylvander [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Uniform

Historia

redigera

Vaxholms artillerikår hade sitt ursprung i ett från 1794 till Vaxholm förlagt kompani ur Första Svea artilleriregemente, vilket tillsammans med fästningskompani ur Första Göta artilleriregemente, 1889 bildade Vaxholms artillerikår (No 5). Kåren var förlagd till Oskar-Fredriksborg och Rindö. Kragfärgen på attilan var då röd. Vaxholms artillerikår ändrade 1892 beteckning till No 8 och kragfärgen blev vit i utformningen för fästningsartilleriet (halva kragen med spetsar). Den 12 december 1901 upplöstes kåren och utgick ur artilleriet, för att den 1 januari 1902 bilda Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) i kustartilleriet.[3]

Förbandschefer

redigera

Nedan anges förbandscheferna mellan åren 1888–1901.[2]

Namn, beteckning och förläggningsort

redigera
Namn
Kungl. Vaxholms artillerikår 1889-01-01 1901-12-31
Beteckningar
№ 5 1889-01-01 1892-12-31
№ 8 1893-01-01 1901-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Vaxholms fästning (F) 1889-01-01 1901-12-31
Fredriksborgs fästning (F) 1889-01-01 1901-12-31
Rindö (F) 1889-01-01 1901-12-31

Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Åren 1889–1893 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1895. Marschen användes av Vaxholms kustartilleriregemente åren 1902–1948, och av Roslagens marinregemente åren 1994–2000.[1]
  3. ^ Sylvander blev sista chefen vid kåren.
  4. ^ Blev 1902 chef för Vaxholms kustartilleriregemente
  1. ^ Sandberg (2007), s. 14
  2. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
  3. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 28-29

Tryckta källor

redigera
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera