Tokhariska språk

Tokhariska betecknar två utdöda närbesläktade indoeuropeiska språk i Centralasien, tokhariska A (även östtokhariska, turfanska) och tokhariska B (även västtokhariska, koucheanska). Språken är kända från texter skrivna från 500- till 700-talet e.Kr. Manuskripten är skrivna med indisk brahmiskrift och påträffades i början av 1900-talet i den nuvarande autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, och i närbelägna Dunhuang i provinsen Gansu. Hittills har cirka 5 000 texter påträffats. Dessa består främst av översättningar från sanskrit av buddhistiska texter.

Tokhariska B skrivet med brahmiskrift.

Tokhariskan uppvisar störst likheter med de västliga indoeuropeiska språken, de så kallade kentumspråken, såsom keltiska, germanska och italiska språk. Tokhariskan har också likheter med den nu utdöda hettitiskan.

Grammatiken i tokhariskan motsvarar delvis den i de indoeuropeiska språken. Verbet har stam med böjningsändelser för person tillagda. Ordförrådet är påverkat av religiösa lånord från sanskrit och östiranska språk.

Ordexempel:

Betydelse	Svenska	Tokhariska A	Tokhariska B	Grekiska	Hettitiska	Urindoeuropeiska
'eld'	fyr	por	puwar	pyr	paḫḫur	*péh₂wr̥-
'fader'	fader	pācar	pācer	patēr		*ph₂tḗr
'moder'	moder	mācar	mācer	matēr		*méh₂tēr
'broder'	broder	pracar	procer	phratēr		*bʰréh₂tēr
'dotter'	dotter	ckācar	tkacer	thygatēr		*dʰugh₂tḗr
'hund'	hund	ku	ku	kyōn	kuwas	*ḱwṓn
'jord'		tkaṃ	keṃ	chthōn	tekan	*dʰǵʰom-

Referenser

Tryckta källor

• Clackson, James. 2007. Indo-European Linguistics: An Introduction. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-65367-1