Svea ingenjörkårs detachement i Vaxholm

Svea ingenjörkårs detachement i Vaxholm, även känt som Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani (Ing 1 V), var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade åren 1902–1939. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison i Vaxholm.

Svea ingenjörkårs detachement i Vaxholm (Ing 1 V)
Vapen för Svea ingenjörkår tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Kungl. Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani
Datum	1902–1939
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Ingenjörtrupperna
Roll	Kustingenjörkompani
Del av	Svea ingenjörkår
Ingående delar	Detachementsstab, 5. kompaniet,
Storlek	Detachement
Högkvarter	Vaxholms garnison
Förläggningsort	Vaxholm
Färger	Svart
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Historia

Genom 1901 års härordning beslutades att två fästningsingenjörkompanier skulle uppsättas i fredsorganisationen, avsedda för fästningarna i Karlskrona och Vaxholm. Kompanierna bildades den 1 januari 1902 och ingick organisatoriskt i Svea ingenjörkår respektive Göta ingenjörkår. Svea ingenjörkårs kompani var inledningsvis förlagt till Frösundavik i Solna och benämndes som kårens 5. kompani (åren 1916–1926 benämndes kompaniet som 6. kompaniet). På grund av kompaniets belägenhet hade det en viss självständighet. Genom 1925 års försvarsbeslut omorganiserades de båda kompanierna till kustingenjörkompanier.

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Svea ingenjörkår innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen Ing 1. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.

Inför 1936 års försvarsbeslut föreslog regeringen för riksdagen att Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani i Vaxholm samt Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani i Karlskrona indragas. Riksdagen antog dock aldrig regeringens förslag, utan istället antogs oppositionens motion, vilket egentligen inte skilde sig nämnvärt från regeringens förslag om att avveckla och upplösa de två kustingenjörkompanierna. Det sista utbildningsåret för ingenjörerna i Vaxholm blev 1936/1937, därefter kom detachementet att påbörja sin avveckling och officiellt avvecklades det från fredsorganisationen den 30 september 1939.

Verksamhet

När fästningsingenjörkompaniet bildades hade det i uppgift att stödja mark- och sjöförsvaret med befästningsarbeten, tillsammans med Vaxholms grenadjärregemente. Genom 1925 års försvarsbeslut organiserades Göta livgardes fästningsbataljon, vilket medförde att bataljonen samtidigt övertog markförsvarsuppgiften från ingenjörkompaniet. I den nya organisationen fick ingenjörkompaniet istället i uppgift att stödja sjöförsvaret med bland annat befästningsarbeten och så kallade krigsangöringsplatser i skärgårdarna för flottans fartyg. Fästningsbataljonen och ingenjörkompaniet drogs in med 1936 års försvarsbeslut.

Förläggningar och övningsplatser

När ingenjörkompaniet bildades var det samgrupperat med Svea ingenjörkår vid Kungliga Hovjaktvarvet på Kungsholmen i Stockholm. Dock kom det samma år att förläggas till ett läger i Värmdölinjen, strax öster om bebyggelsen i Vretaviken. Lägret flyttades dock snart till nordost om Fredriksborgs fästning, där det fick en mer central plats inom övningsområdet. År 1920 revs dock hela baracklägret. År 1908 förlades kompaniet till en nyuppförd kasern i Vaxholm, vilken uppfördes enligt 1901 års härordnings byggnadsprogram och ritades av Erik Josephson. Kasernen kom att kallas för ingenjörkasernen och uppfördes i tre våningar och ett vindplan, med tegelfasad och trappstensgavlar vilka hade sköldformade fält som utsmyckning. Utöver kasernen uppfördes inom kasernområdet även ett exercishus, badhus, verkstad, förrådsbyggnader samt en ångbåtsbrygga. I Karlskrona uppfördes en exakt likadan kasern till Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani.

Efter att ingenjörtrupperna lämnade kasernetablissementet och Vaxholm, kom det från september 1939 istället att verka som interneringsläger. Det då 180 polacker internerades till ingenjörkasernen, det efter att tre polska ubåtar med besättning flytt till Sverige. I mitten av april 1940 bröts interneringslägret upp och ingenjörkasernen stod åter tom. Från den 4 december 1944 förlades staben för Stockholms kustartilleriförsvar till ingenjörkasernen. Staben med dess förbandsledning kom sedan att verka på platsen fram till den 30 juni 1990. Den 1 juli 1990 sammanslogs Stockholms kustartilleriförsvar med Ostkustens örlogsbas och tillsammans bildade Ostkustens marinkommando. Sektion 1 (personalsektionen) ur Stockholms kustartilleriförsvar omlokaliserades omgående till Muskö. Medan andra enheter skulle omlokaliseras till Rindö. Dock krävde det nybyggnationer, varför dessa enheter kvarstod i Vaxholm fram till 1994. Åren 1994–2004 ägdes området med ingenjörkasernen av försäkringsbolaget DIAL. Åren 2004–2005 blev kasernen återigen känd, det genom den så kallade Vaxholmskonflikten. Kasernen är sedan dess ombyggd till Söderfjärdsskolan.

Förbandschefer

• 1902–1927: ???
• 1927–1929: Kapten Gösta Beer
• 1929–1939: ???

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn Kungl. Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani 1902-01-01 – 1927-12-31 Kungl. Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani 1928-01-01 – 1939-09-30 Beteckningar Ing 1 V 1914-10-01 – 1939-09-30

Förläggningsorter, detachement och övningsfält Stockholms garnison (F) 1902-01-01 – 1908-10-09 Vaxholms garnison (F) 1908-10-10 – 1939-09-30

Galleri

• 
  Ingenjörkasernen i Vaxholm (2021).
• 
  Ingenjörkasernen i Vaxholm (2021).
• 
  Officersbostaden i Vaxholm.
• 
  Minnesskylt över detachementet i Vaxholm.
• 
  Minnessten över 5. kompaniets tid i Vaxholm.

Se även

• Göta livgardes detachement i Vaxholm
• Göta ingenjörkårs detachement i Karlskrona
• Stockholms kustartilleriförsvar
• Vaxholms garnison

Referenser

Tryckta källor

• Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
• Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
• Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
• Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
• von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf 

Vidare läsning

• ”Garnisonsminnen berättar Nr 1”. garnisonsminnen.se. http://www.garnisonsminnen.se/?media_dl=339. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Svea ingenjörkårs detachement i Vaxholm.
  Bilder & media