Wikipedia

Sture Bergwall

svensk frikänd för ett flertal mord

Sture Ragnar Bergwall (tidigare känd som Thomas Quick, ett namn han bar 1992–2002)[1][2], född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, är en svensk man som mellan 1994 och 2001 dömdes för ett flertal mord utan att några vittnen eller tekniska bevis direkt bundit honom till brotten. Han erkände ett trettiotal mord som skulle ha begåtts i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan år 1964 och 1993, och dömdes för åtta av dem. Sedan 2013 är han dock frikänd från dem.[3] Bergwall hade tidigare lagförts för andra grova våldsbrott såsom grovt rån, sexualbrott mot barn och försök till dråp och hade sedan tonåren varit under psykiatrisk behandling.

Sture Bergwall
Sture Bergwall på bokmässan i Göteborg 2016.
FöddSture Ragnar Bergwall
26 april 1950 (74 år)
Falun, Sverige
NationalitetSverige Svensk
Andra namnThomas Quick
Sätermannen
Känd förDömd för och senare frikänd från att ha begått åtta mord
ÅtalSexuellt utnyttjande av barn
StraffRättspsykiatrisk tvångsvård

I en dokumentärfilm av Hannes Råstam och Jenny Küttim som sändes i Sveriges Television i december 2008 tog Bergwall tillbaka alla sina erkännanden om mord.[4][5] År 2009 lämnades en första resningsansökan in angående ett av morden (Yenon Levi)[6] och resning beviljades av Svea hovrätt samma år.[7] Överåklagare Björn Ericson motsatte sig inte att fallet skulle tas upp på nytt[8] men den åklagare som tidigare drivit mordåtalen mot Quick, Christer van der Kwast, ansåg att Ericson dragit fel slutsatser.[9] Chefsåklagare Eva Finné beslutade 2010 att lägga ner åtalet[10] och frikännande dom meddelades samma år utan att åtalet prövades på nytt av tingsrätten.[11] Sedan dess har Bergwall frikänts från ansvar för alla andra mord han tidigare dömts för, i samtliga fall utan att rätten prövat sakfrågan. Detta gäller domarna för mord på Therese Johannesen, Johan Asplund,[12] Trine Jensen, Gry Storvik,[13] paret Marinus och Janni Stegehuis samt Charles Zelmanovits.[14] Det sista åtalet mot Bergwall, för det påstådda mordet på Zelmanovits, lades ned 2013,[15] och han frikändes senare; domen vann laga kraft den 26 november samma år.[16]

Regeringen beslutade i november 2013 att utse professor emeritus i statsvetenskap Daniel Tarschys till särskild utredare med uppgift att ”granska och redovisa rättsväsendets och vårdens agerande i samband med [...] att Sture Bergwall blev dömd för åtta mord” samt ”analysera om det har förekommit strukturella brister i rättsväsendets och vårdens agerande i samband med de aktuella brottmålsprocesserna”.[17]

Den 19 mars 2014 meddelade Förvaltningsrätten i Falun att Sture Bergwall skulle få lämna Säters sjukhus för fortsatt villkorad behandling i öppenvård.[18] Den 16 april 2015 meddelades det att Sture Bergwall var utskriven från den psykiatriska öppenvården. Han var först med att bekräfta nyheten på sitt Twitter-konto där han skrev "Fri! Fri på riktigt!".[19][20] Idag är Bergwall helt utskriven från rättspsykiatrin och bosatt i Duved samt under vintern på Mallorca.

Sture Bergwall tog sig namnet Thomas Quick när mordutredningarna mot honom började i början av 1990-talet.[21] Förnamnet var efter hans påstådda första offer, Thomas Blomgren, och efternamnet var hans mors flicknamn.[21] Våren 2002 återtog han sitt tidigare namn Sture Bergwall.[21] I media har han också kallats ”Sätermannen”.[22]

Biografi

redigera

Sture Bergwall växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun, dit familjen flyttat i mitten på 1950-talet. Som barn fick han tuberkulos och vårdades en tid på sanatorium.[23] Hans tvillingsyster har uppgett att han hade skådespelartalang som ung.[23] Hon såg honom också som ganska provocerande och manipulativ.[23] Bergwall började enligt egen utsago i mitten av 1960-talet att sniffa lösningsmedlet trikloretylen.[24] Efter gymnasiet blev han mer och mer religiös, och bestämde sig för att bli präst, något han aldrig förverkligade,[23] i stället började han arbeta på Falu lasarett.[23]

Enligt Thomas Quicks berättelse, som växte fram under psykoterapin på Säters sjukhus under 1990-talet, skulle han som barn ha blivit sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor.[25] Quick berättade också om ett syskon, Simon, som skulle ha fötts, dödats och begravts inför hans ögon. I en dokumentärfilm som sändes 2008 berättade han att historien om Simon i själva verket inte hade någon verklighetsanknytning.[4] Även de övergrepp som hans föräldrar skulle ha utsatt honom för var lögner, uppgav han,[24] något som Quicks syskon hela tiden hade hävdat.[26][27] Bergwalls terapeut från 1980-talet, Birgitta Rindberg, har i polisförhör uppgett att "detta med sexuella övergrepp från fadern är något som inte stämmer överens med det som framkom under den period som han var hennes patient".[27] Under perioden var det istället så att det framkom att "Bergwall tycker sig minnas någon form av sexuellt övergrepp från en äldre systers sida".[28]

Bergwalls ungdom var präglad av sexuella problem. När han var 19 år (1969) och anställd vid Falu lasarett antastade han fyra pojkar.[29] En av pojkarna var inlagd på barnkliniken vid lasarettet som Bergwall arbetade på. Denne tog Bergwall strypgrepp på, efter att ha idkat oralsex på honom, varför han åtalades för försök till dråp. Undersökande läkare, före detta överläkare Otto Brundin, som förordnats av Socialstyrelsen, omnämnde i det rättspsykiatriska utlåtandet gärningen som ett ”lustmordsförsök”.[30] Året därpå (1970) dömdes Bergwall till sluten psykiatrisk vård för de nämnda gärningarna mot pojkar.[23][31] Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som genomfördes av Brundin led Bergwall av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus”.[32] Överläkare Yngve Holmstedt granskade utlåtandet å Socialstyrelsens vägnar, och delade inte Brundins uppfattning på vissa punkter. Holmstedt ansåg inte sannolikt att uppsåt att döda pojken förelegat, och ansåg inte att den sadomasochistiska komponenten hos Bergwall var större än hos ”andra sexuellt perverterade”. Holmstedt konstaterade att Bergwalls liv ”ända sedan prepuberteten präglats av svår sexuell problematik”, och att Bergwalls ångest delvis stammade ur den ”tvångsmässiga lusten att sexuellt vara samman med feminina pojkar i tidig pubertet”. Holmstedt bedömde inte huruvida pedofil var en korrekt diagnos, utan endast att Bergwall led av en ”psykisk abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”, varför Bergwall var ”i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård”.[33] Häradsrätten, som tog hänsyn till Holmstedts bedömning och skrev att den ”ej anser det bevisat att [Bergwall] avsett att döda [pojken]”, lade i målet Holmstedts utlåtande till grund för sitt beslut om rättspsykiatrisk vård.[34]

Därefter intogs Bergwall 1970 på Säters sjukhus med diagnosen persona immatura, det vill säga omogen personlighet, och antisocial personlighetsstörning. Han vårdades för sin persona pathologica till 1977.[35]

När Bergwall var 23 år gammal (1974) högg han ner en man i Uppsala[36]. Eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad, utan åklagaren beslutade om åtalsunderlåtelse för försök till dråp (vilket antecknas i belastningsregistret).[31][37][38] Bergwall påstår att han vid knivskärningen var påverkad av alkohol, barbiturater och trikloretylen. Han påstår också att missbruket av den senare drogen upphörde i och med knivskärningen.[24] I slutet av 1980-talet hade Bergwall, enligt vad han berättade vid rättspsykiatrisk utredning 1991, ”sexuella kontakter med unga pojkar”, och återupptog psykologsamtal på Säters sjukhus på egen begäran våren 1989[39]. Detta på grund av ”en rädsla att förlora kontrollen”.[40]

Det skulle ta 16 år innan Sture Bergwall återigen var misstänkt för ett allvarligare brott.[31] I juni 1991 dömdes Bergwall till sluten psykiatrisk vård efter bland annat ett grovt rån. Rånet var ett gisslandrama som Bergwall genomfört tillsammans med en 16-årig kompanjon den 14 december 1990. Bergwall höll en familj som gisslan medan hans medbrottsling tvingade pappan i familjen att ta ut 245 000 kronor. Bergwall uppges ha hotat familjen till livet och huggit med en kniv i väggarna samt i en säng där ett barn låg och sov.[31] År 1991 hamnade Bergwall på Säters sjukhus, diagnosticerad med personlighetsstörning av klyvnadstyp.[källa behövs]

Något år senare skulle Bergwall friskförklaras, enligt en släkting till honom, och han skulle då flytta till en lägenhet i en by utanför Säter. Bergwall skrevs emellertid inte ut från sjukhuset, utan erkände mordet på Johan Asplund.[26] Den kommande tioårsperioden (fram till 2001) behandlades han med psykofarmaka i stora mängder – han var enligt egen utsago ”inte nykter en enda dag under detta skede” – och fick nästan dagligen psykoterapi under ledning av psykologen Birgitta Ståhle. Under behandlingen började Quick erkänna att han begått ett 30-tal mord i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan 1964 och 1993.[41][42] Han sade sig också ha flera personligheter såsom ”Nana”, ”Cliff” och ”Ellington”.[41]

Mellan åren 2003 och 2005, var Bergwall inte beviljad några obevakade permissioner, men tilläts bland annat ha dvd-spelare i sin cell.[43] Bergwall misshandlades den 24 november 2005 av en medpatient på sjukhuset. Det finns uppgifter som talar för att upprinnelsen till misshandeln var en diskussion om Bergwalls trovärdighet.[44][45]

Som framgår ovan, ansåg överläkare Holmstedt 1970, till skillnad från före detta överläkare Brundin, att Bergwall inte var sadist. När Quick häktats misstänkt för bland annat rån, gjordes 1991 en utredning där Quick av läkaren Marianne Kristiansson fick diagnosen ”personlighetsstörning med personlighetsorganisation på borderlinenivå i kombination med allvarlig impulskontrollstörning och sexuellt perverterat beteende med sadomasochistiska drag”.[40] I socialutredningen från 1991 antecknades att Quick ”har alltid haft och har alltjämt en stark dragning till unga pojkar i åldern 12–14 år”. Kuratorn Anita Sterky skrev i sitt utlåtande att ”[d]et finns utan tvivel perversa sexuella impulser inom [Quick] som kom att leda fram till de nu åtalade brotten”.[35] År 2010 menade chefsöverläkare Erik Kall på Säters sjukhus, angående Bergwalls diagnoser, att ”Trots lite divergerande diagnoser har grundproblematiken som visat sig i alla diagnoserna varit ett sexuellt avvikande beteende i form av pedofili med sadomasochistiska drag, samt massiva personlighetsmässiga problem med impulskontrollstörning och ett omoget sätt att hantera stress”.[46]

Mord erkända under behandlingstiden

redigera
Fall Erkännande Fällande dom Resningsansökan Resultat Övrigt
Yenon Levi, 11 juni 1988 28 maj 1997 20 april 2009 Nedlagt 28 maj 2010
Frikänd 3 september 2010[47]
Therese Johannesen, 3 juli 1988 2 juni 1998 20 april 2010 Nedlagt 29 mars 2011
Frikänd 10 juni 2011[48] 		Någon kropp har aldrig påträffats.
Charles Zelmanovits, 13 november 1976 våren 1994[49] 16 november 1994 5 juni 2012 [50] Nedlagt 31 juli 2013[15]

Frikänd 4 november 2013[3]

Första domstolsprövningen.

För Zelmanovits kunde dödsorsaken inte fasställas.

Marinus och Janni Stegehuis, 13 juli 1984 november 1994[51] 25 januari 1996 18 juni 2012 [52] Nedlagt 21 maj 2013[53]
Frikänd juli 2013[14]
Trine Jensen, 21 augusti 1981 22 juni 2000 11 april 2011 Nedlagt 24 september 2012
Frikänd 23 november 2012[54]
Gry Storvik, 25 juni 1985 22 juni 2000 11 april 2011 Nedlagt 24 september 2012
Frikänd 23 november 2012[54]
Johan Asplund, 7 november 1980 1993[55] 21 juni 2001 oktober 2011[56] Nedlagt 14 mars 2012
Frikänd 17 augusti 2012[57] 		Quicks första erkännande, 1992. Någon kropp har aldrig påträffats.
Thomas Blomgren, 1964 Ej till domstol Quick var 14 år gammal och reste enligt sin familj inte från Falun till Växjö. Han konfirmerades vid tidpunkten för mordet. Konfirmationen skedde i Dalarna.
Alvar Larsson, 1967 Ej till domstol Quick lämnade enligt sin familj inte Falun.
Raine Svensson, 1971 Ej till domstol
Benny Forsgren, 1976 Ej till domstol
Marianne Rugaas Knudsen, 28 augusti 1981 19 maj 2000[58] Ej till domstol
Magnus Nork, november 1981 2000[59] Ej till domstol
Olle Högbom, 7 september 1983 1994 eller tidigare[60] Ej till domstol
Två somaliska pojkar, 1996 Ej till domstol De visade sig i utredningen efter Quicks erkännande vara vid liv.
Örjan Sellin, 22 oktober 1993 Ej till domstol Quick vårdades på Säter vid tidpunkten för försvinnandet.

Erkännanden prövade i domstol

redigera

Quick dömdes mellan 1994 och 2001 för åtta mord i olika tingsrätter.[61] Ingen av de åtta domarna prövades då i någon hovrätt. I samtliga fall var Christer van der Kwast åklagare.[62] Claes Borgström var Quicks försvarsadvokat vid alla rättegångar utom den första (Charles Zelmanovits) och sista (Johan Asplund).[63] Förhörsledare var nästan genomgående kriminalinspektören Seppo Penttinen.[63] I fem av sex rättegångar var Sven Å Christianson den sakkunnige, som uttalade sig om pålitligheten i Quicks minnen och utsagor.[64]

Charles Zelmanovits

redigera

Den femtonårige Charles Zelmanovits försvann 13 november 1976 efter en skoldans i Piteå.[65] Den 19 september 1993 påträffades hans kvarlevor på Pitholmsheden.[65] Dåvarande chefen för kriminalavdelningen i Piteå, Harry Nyman, misstänkte inget brott i samband med påträffandet.[49] Quick erkände mord på Charles Zelmanovits under våren 1994,[49] och dömdes 16 november 1994 av Piteå tingsrätt.[65] Quick hade vid tiden för försvinnandet inte själv tillgång till bil, men utpekade en medbrottsling som tog livet av sig nio månader efter Zelmanovits försvinnande.[66] Tekniska bevis saknades, och rätten fann att ”Quick har erkänt gärningen och hans erkännande får stöd av de uppgifter han själv lämnat. Någon teknisk bevisning som binder Quick vid brottet föreligger dock inte."[61] Försvarsadvokat var Gunnar Lundgren, som under rättegången var övertygad om Quicks skuld.[49] Domen hänvisar till sakkunnigutlåtanden från professorn i rättsmedicin Anders Eriksson, professorn i rättspsykiatri Lars Lidberg och docenten i psykologi Sven-Åke Christianson.[22] Christianson använde en, enligt docenten i medicinsk psykologi Rickard L Sjöberg, ny och egendesignad vallningsteknik för att återfå minnen. Denna teknik, som Sjöberg kritiserar ur ett suggestionsperspektiv,[67] användes även under senare mordutredningar. I ett skriftligt utlåtande till rätten skriver Christianson om mördare att "Morden kan utgöra berättelser om händelser, traumatiska upplevelser, som de har varit med om. Dessa minnen leder till primitiva föreställningar, vilka gärningsmannen inte förmår artikulera medvetet. Morden blir det språk genom vilka upplevelserna kan uttryckas."[68] Christiansons utlåtande omtalar Quick som seriemördare.[4]

Under de två rättegångsdagarna plågades Quick av ångest. Han grät och förhandlingarna avbröts vid ett par tillfällen och Quick fördes av sina vårdare ut från rättssalen och fick läkemedel.[22]

Resning i målet beviljades av Hovrätten för Övre Norrland den 1 februari 2013.[69] Målet lades ned den 31 juli 2013.[15]

Marinus och Janni Stegehuis

redigera
Huvudartikel: Tältmorden i Appojaure

Det holländska paret Marinus (39 år) och Janni Stegehuis (34 år) hittades knivmördade i sitt tält vid en rastplats nära sjön Vuolep Appojaure i Gällivare kommun den 13 juli 1984.[51][70] I november 1994, någon vecka efter Zelmanovits-domen, erkände Quick morden för sin terapeut Birgitta Ståhle.[51] Quick dömdes för morden av Gällivare tingsrätt 25 januari 1996.[70] Tekniska bevis saknades men Quick lämnade uppgifter som enligt domen ”i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten”.[71] Domen och förundersökningen har kritiserats av bland andra Lennart Lundmark och Hannes Råstam. De pekar exempelvis på hur man namnger en påstådd medhjälpare i domen som aldrig åtalas.[4][51] I domen nämns dock medhjälparen endast vid redogörelsen för vad Quick uppgav i rätten.

Resning i målet beviljades av Hovrätten för Övre Norrland den 1 februari 2013.[69] Målet lades ned den 21 maj 2013.[53] Bergwall frikändes i juli 2013.[14]

Johan Asplund

redigera
Huvudartikel: Johan-fallet

Johan Asplund (11 år) försvann från Sundsvall 7 november 1980.[72] Några kvarlevor hittades aldrig.[55][72] Quick erkände 1992 att han mördat Asplund. Det var hans första erkännande. Quick dömdes för mordet först den 21 juni 2001 av tingsrätten i Sundsvall.[55] I domen konstaterades att ingen teknisk bevisning lagts fram som bundit Quick till Sundsvall vid tiden för Asplunds försvinnande; särskilt ansågs det inte vara klarlagt vilken bil Quick använde när han förde bort Asplund från hemmet.[55][72] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till, och det ansågs inte finnas något som talade för att Quick läst in sig på fallet.[55][72] Försvarsadvokat var Sten-Åke Larsson.[73]

Asplunds föräldrar trodde inte att Quick hade något att göra med deras sons försvinnande och de drev under fler år frågan rättsligt i ett antal instanser. Hovrätten för Nedre Norrland beviljade den 18 januari 2012 Quick resning i målet.[74] Den 14 mars 2012 beslutade chefsåklagaren Jonas Almström att fallet skulle läggas ner eftersom han ansåg att prövningen inte skulle hålla i domstol.[75] Bergwall frikändes den 17 augusti 2012.[57]

Yenon Levi

redigera

Israelen Yenon Levi (24 år) var i Sverige för att hälsa på släktingar och resa runt i landet. Den 11 juni 1988 hittades han död på en skogsväg i Rörshyttan.[76] Polisen fattade tidigt misstankar mot en man som ägt ett par glasögon som liknade de som återfunnits på brottsplatsen, men bevisen räckte inte för åtal.[77] Quick erkände mordet under hösten 1995[6] och dömdes i Hedemora tingsrätt 28 maj 1997.[78] Den medhjälpare som Quick påstod sig ha haft åtalades aldrig och blev heller aldrig kallad som vittne.[6] I domen konstaterades att ingen bevisning som direkt binder Quick vid gärningen lagts fram.[77] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till. Exempel på sådana uppgifter var enligt tingsrätten att Quick kunde peka ut platsen där Levi mördades, att Quick kunde beskriva Levis kläder, att Quick visste att mordvapnet varit en träpåk som saknade bark, samt att Quick kunde beskriva skadorna på ett sätt som överensstämde med obduktionsresultaten.[77]

Kritikerna påstod att Quick hade haft möjlighet att under utredningens gång få fram de uppgifter han lämnade. Till exempel hade Quick lämnat ett tiotal olika förslag på vad mordvapnet skulle ha varit innan förhörsledaren under en vallning frågade om Quick inte kunde se något på marken som överensstämde med mordvapnet, samtidigt som han tecknade med händerna längden på föremålet. Quick hade då pekat ut den barklösa träpåken.[77]

Den 20 april 2009 lämnade Bergwall in en resningsansökan,[79] som beviljades av Svea hovrätt den 17 december samma år.[7] Åtalet lades ner i maj 2010 av åklagare Eva Finné,[80] som summerade läget: ”Efter genomgång av utredningen gör jag bedömningen att bevisläget numera är sådant att brott inte kan styrkas. Bergwall förnekar brottet. Väl har han under utredningens gång lämnat en del uppgifter som stämmer med övrig bevisning men hans berättelse präglas av motsägelser och ändrade uppgifter i en sådan grad att en fällande dom inte kan förväntas.”[81] Den 3 september 2010 frikändes Bergwall formellt i Falu tingsrätt, som också beslutade att han skulle få ersättning för sina rättegångskostnader med drygt 2,4 miljoner kronor.[82]

Therese Johannesen

redigera

Therese Johannesen (9 år) försvann 3 juli 1988 från stadsdelen Fjell i Drammen i Norge.[83] Thereses kropp påträffades inte.[83] Quick dömdes för mord av Hedemora tingsrätt 2 juni 1998.[84] Teknisk bevisning som kunde binda Quick till Therese saknades, men tingsrätten ansåg att ”Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig.”[61] Domen byggde också på att Quick kommit med uppgifter som endast en gärningsman borde kunna känna till. Exempelvis berättade Quick om Thereses böjveckseksem vilket tingsrätten nämnde i domslutet: ”Detta har inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne sedan Thomas Quick omtalat detta.”[83] Bevisningen ifrågasattes av Sveriges Televisions Dokument inifrån och Thereses mor Inger Lise Johannessen.[41][85] Specifikt ifrågasattes uppgiften om Thereses böjveckseksem av bland andra Aftonbladets Anders Johansson och Karin Östman. De beskrev hur Quicks uppgifter om eksemen förbättrades under år av förhör samt hur förhörsledaren Seppo Penttinen under förhören ledde Quick in på rätt spår.[83]

Under våren 2010 analyserade Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) det fynd i fallet Therese Johannesen vilket tidigare hade betraktats som benfragment från ett barn. SKL menade i sitt utlåtande att det inte rörde sig om ben överhuvudtaget, varken från människa eller djur.[86] Professor Per Holck, som gjorde den ursprungliga analysen av fyndet, menar att SKL feltolkat materialet.[87] Den 20 april 2010 lämnade Bergwall in en resningsansökan,[88] vilken beviljades 24 september samma år. Målet togs upp i Falu tingsrätt.[89][90] Den 29 mars 2011 lades åtalet ner,[91] och Bergwall frikändes 10 juni 2011.[48]

Pelle Svensson framförde 2010 tanken att Therese kan vara vid liv i Pakistan. [92] Detta grundades på att hennes far (eller en granne och tidigare partner till modern som trodde sig vara hennes far) skulle härröra från Pakistan. Thereses pappa var dock spanjor vid namn Velo Stillo.[93]

Trine Jensen

redigera

Trine Jensen (17 år) försvann från Oslo 21 augusti 1981.[94][95] Kroppen hittades nästan två månader senare i en skog i Svartskog en dryg mil söder om Oslo.[94][95] Den 22 juni 2000 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt.[96] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Gry Storvik.[96] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen, som han fått delgiven flera veckor innan förhandlingen.[61] Sven Å Christianson gjorde under utredningen ett test där Quicks uppgifter skulle jämföras med tio slumpmässiga personer. Resultatet, som domen stödde sig på, var att Quick visste 10 gånger mer än de andra. En granskning, utförd av docenten i medicinsk psykologi Rickard L Sjöberg av testet inför resningsansökan, visade dock att det fanns så många felkällor att det inte gick att dra några slutsatser från det.[97]

Den 24 september 2012 beslutade statsåklagaren Bo Ericson att lägga ner åtalet eftersom han ansåg det uppenbart att det inte skulle hålla i domstol då det saknades teknisk bevisning samt då Thomas Quick inför förhör och vallningar på mordplatsen haft fri tillgång till information rörande mordet innan han berättat om det. Bergwall frikändes den 23 november 2012.[54]

Gry Storvik

redigera

Gry Storvik (23 år) hittades död på en parkeringsplats i Myrvoll strax söder om Oslo 25 juni 1985.[98] Quick dömdes för mordet i Falu tingsrätt 22 juni 2000.[96] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Trine Jensen.[96] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen.[61] Sperma som inte tillhörde Quick hade hittats i Storviks kropp,[83] något justitiekanslern inte ansåg med någon större styrka tala emot Quick som gärningsman, med hänsyn till att Storvik synes ha verkat som prostituerad och Quick enligt sin berättelse kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter.[99]

Den 24 september 2012 beslutade statsåklagare Bo Ericson att lägga ner åtalet eftersom han ansåg det uppenbart att det inte skulle hålla i domstol då det saknades teknisk bevisning samt då Sture Bergwall inför förhör och vallningar på mordplatsen haft fri tillgång till information rörande mordet innan han berättat om det. Bergwall frikändes den 23 november 2012.[54]

Erkännanden som inte prövats i domstol

redigera

Thomas Blomgren

redigera

Thomas Blomgren mördades 16 maj 1964 vid fjorton års ålder i Växjö. Quick sade sig ha mördat Blomgren, som han beskrev som lika gammal som han själv, men inte lika storvuxen och stark. Mordet var preskriberat, men Christer van der Kwast ansåg det löst efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen. Journalisten Gubb Jan Stigson tipsade 1995 polis och åklagare om en homosexuell man som skulle ha skjutsat Quick till Växjö.[100]

I en artikel i Aftonbladet i december 2005 berättade Quicks tvillingsyster att Quick inte hade lämnat Falun vid tidpunkterna för mordet på Thomas Blomgren.[23] År 2008 framkom dels att Quick, samma helg som mordet begicks, konfirmerades i Falun 50 mil från mordplatsen,[101] och dels att de poliser som utredde mordet på Blomgren 1964 inte trodde att Quick var gärningsmannen, på grund av felaktigheter i de beskrivningar han gett av mordet.[4]

Alvar Larsson

redigera

Alvar Larsson försvann 1967 på Sirkön i Åsnen utanför Urshult i Småland, och påträffades död 1982. Fram till Quicks erkännande fanns inga misstankar om brott i ärendet.[102] Quicks tvillingsyster berättade i december 2005 att Quick inte hade lämnat Falun vid tiden för Alvar Larssons död.[23]

Raine Svensson

redigera

Raine Svensson arbetade som skötare på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och försvann i mitten av juni 1971. Hans kvarlevor har aldrig hittats men flera av hans tillhörigheter hittades utspridda inne på Sidsjöns sjukhusområde. Raine Svensson arbetade på det sjukhus som Thomas Quick bara några veckor före försvinnandet skrivits ut ifrån och det är känt att de båda personerna träffat varandra på sjukhuset; det är den enda personliga kopplingen som någonsin kunnat göras mellan Quick och något av hans påstådda mordoffer. Teknisk bevisning saknas dock.[103]

Benny Forsgren

redigera

Nittonårige Benny Forsgren försvann 12 december 1976 vid midnatt från villaområdet Vågbro utanför Söderhamn på väg hem från en fest. Någon kropp har aldrig hittats. Enligt överåklagare Christer van der Kwast var Quick inte särskilt precis, men man förstod att han tycktes prata om Benny Forsgren.[104]

Marianne Rugaas Knudsen

redigera

Den sju år gamla Marianne Rugaas Knudsen försvann från Risør i Norge 28 augusti 1981. Hon har aldrig hittats. Den 19 maj 2000 erkände Thomas Quick att han mördat flickan, bara några dagar efter mordet på Trine Jensen i Oslo.[58] Fredag 18 augusti åkte poliskommissarie Wiggo Lundamo från våld, mord- och sedlighetsroteln vid Oslo polisdistrikt till Säter sjukhus för att förhöra Thomas Quick. Detta var första gången norska poliser fick utfråga Quick direkt, trots att han redan hade blivit dömd för tre mord i Norge.[105] Det blev aldrig något åtal mot Quick i detta ärende, då det var omöjligt att knyta honom till mordet bortsett från hans eget vittnesmål. Flera andra personer var också misstänkta men fallet är fortfarande olöst och preskriberades den 28 augusti 2006.[106]

Magnus Nork

redigera

Den treårige pojken Magnus Nork hittades mördad i ett soprum i Jönköping i november 1981. Han hade strypts och sedan pressats ner i ett sopnedkast. En 17-årig flicka som suttit barnvakt för pojken samma dag som han mördades var länge polisens huvudmisstänkta i fallet och satt anhållen under en längre tid, men släpptes slutligen i brist på bevis. Fallet preskriberades 2006. Quick erkände år 2000 att han hade mördat Nork.[59]

Olle Högbom

redigera

Den artonårige Olle Högbom försvann 7 september 1983 i centrala Sundsvall. Hans kropp har aldrig påträffats. Efter sitt erkännande delgavs Quick 1994 misstanke för mord men hans skuld prövades aldrig i domstol. Quick kan mycket väl ha befunnit sig i Sundsvall just den kvällen då Högbom försvann[källa behövs] men då för många omständigheter i Quicks erkännande inte kunde bekräftas avfördes Quick som misstänkt i fallet.[60] Olle Högboms far, Ruben Högbom, kritiserade år 2002 utredningen och medias bevakning med artikeln Brott och offer som underhållning i Sundsvalls Tidning.[107] Gubb Jan Stigson kallade Högboms agerande ”en form av rättshaveri”.[32] Fallet preskriberades 7 september 2008,[108] varvid förundersökningen blev offentlig.[109]

Två somaliska pojkar

redigera

Två somaliska pojkar försvann från en norsk flyktingförläggning utanför Oslo 1989 men visade sig senare vara vid liv, den ene i Sverige och den andre i Kanada.[41][78] Quick hade berättat att han mördat en norsk pojke, vilket den norska polisen kopplade ihop med de försvunna pojkarna från flyktingförläggningen. Den norska tidningen VG skrev en artikel om saken, som Quick sedan läste varpå kan kunde bygga ut sin berättelse med korrekta detaljer. Under den fortsatta polisutredningen framkom dock att "mordoffren" var i livet.[110]

Örjan Sellin

redigera

Örjan Sellin försvann natten till 22 oktober 1993 efter ett krogbesök i Sigtuna. Hans kropp har aldrig hittats. Quick påstod på 1990-talet att han skulle ha mördat Sellin, ett mord han då ska ha utfört under sin tid på Säter.[42]

Ytterligare ett 10-tal fall med oklara erkännanden

redigera

Åklagarmyndigheten förtecknade flera fall som Quick erkände, men där hans uppgifter var så vaga att någon förundersökning inte inleddes. Bland andra "Lars, mycket ung", som enligt Quicks erkännande, skulle ha mördats 1965 i Mellansverige och "Lasarettspojken" i Mellansverige mördad 1969.[111]

Faktauppgifterna skiljer sig åt angående hur många de oklara erkännandena är.[källa behövs] Enligt en lista som upprättades i polisutredningen ska Quick ha erkänt totalt 39 mord, varav ungefär hälften inte kunde kopplas till något specifikt mordoffer eller försvinnande.[112]

Kontroversen kring morddomarna

redigera

Försvarsadvokatens roll

redigera

Claes Borgström var Thomas Quicks försvarsadvokat under fem år. Hans agerande har ifrågasatts med argumentet att han underlät att tillvarata sin psykiskt störde och tungt medicinerade klients objektiva intresse av att inte dömas oskyldig.[110] Borgström blev JK-anmäld 2012 av tidigare chefsåklagaren Göran Friberg för sina insatser som Thomas Quicks advokat.[113]

Ifrågasättanden av Thomas Quicks erkännanden

redigera

Leif G.W. Persson

redigera

Kriminologen Leif G.W. Persson kritiserade redan 1993 Quickutredningen.[114] Enligt honom saknades såväl vittnen som teknisk bevisning mot Quick. Domarna var istället grundade på Quicks erkännanden och antagandet att han kände till saker om brotten som bara gärningsmannen och polisen visste om. Persson menade att det antagandet var felaktigt. Enligt Persson fanns det dessutom både vittnen och spår som talade mot att Quick var gärningsmannen.[115]

Dan Larsson

redigera

År 1998 utkom journalisten Dan Larssons bok Mytomanen Thomas Quick.[116] Boken utlöste ett gräl med Dalademokratens reporter Gubb Jan Stigson.[117][118][119] År 2012 utgav Larsson Mytomanen Thomas Quick – från början till slutet.

Jan Guillou

redigera

År 2002 kritiserade Jan Guillou Quick-utredningen i sin bok Häxornas försvarare.[120] Kritiken utlöste ett gräl med Gubb Jan Stigson.[121][122][123]

Jan Olsson

redigera

Jan Olsson var utredare på rikskrim och chef för Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp. Han var delaktig i polisutredningarna om Quick, beträffande morden på makarna Stegehuis och Yenon Levi. Efter att ha skrivit ett brev till åklagaren Christer van der Kwast, där han påpekade alla de brister han ansåg förekom i utredningarna, lämnade han polisutredningarna i protest. De stred mot hans känsla för rättvisa.[124][27]

I oktober 2002 publicerade Olsson en debattartikel i Dagens Nyheter där han framförde sina tvivel på att Bergwall skulle vara en seriemördare.[125] Han riktade även kritik mot advokat Claes Borgström. Olsson ansåg att utredare och domstol valt att bortse från alla felaktiga uppgifter Quick lämnat men fäst stor vikt vid de gånger han haft rätt.[6]

Christer van der Kwast bemötte kritiken, bland annat med påståenden om att Quick i fallet Therese visat platser i skogen där polisen sedan hittat mänskliga kvarlevor, brända ben med skärmärken från en ung person, och ett bågfilsblad av den typ av såg Quick sagt att han använt.[21]

Ulf Åsgård

redigera

I en artikelserie om Bergwall i Aftonbladet 2005 uttalade sig psykiatern Ulf Åsgård, tidigare expert i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, efter en genomgång av förhören med Bergwall, att denne förmodligen inte begått ett enda mord.[126]

Pelle Svensson

redigera

Baserat på en rättsutredning gjord av advokat Pelle Svensson begärde Johan Asplunds föräldrar den 17 november 2006 att samtliga åtta domar i Quickfallet skulle synas.[78] Justitiekansler Göran Lambertz avslog ärendet, vilket han i en debattartikel motiverade med att domarna var ”utomordentligt övertygande” och att de kritiska synpunkterna därför vägde lätt.[63] I sitt beslut uppmärksammar justitiekanslern att ”TQ år 1996 synes ha uppgett för polisen att han hade mördat två somaliska pojkar i Norge [...] men efter lång tid visade det sig att de inte var mördade. Detta skulle i och för sig kunna utgöra en omständighet som är av betydelse för den allmänna tilltron till TQ:s övriga erkännanden. Det synes som att åklagaren vid de rättegångar som ägde rum sedan det hade framkommit att de somaliska pojkarna var välbehållna inte upplyste rätten om att TQ hade tagit på sig ett mord som han inte hade begått. [...] Det kan i alla händelser inte anses klarlagt att han medvetet ljög om de somaliska pojkarnas försvinnande.”[99]

Hannes Råstam

redigera

Journalisten Hannes Råstam utgav 2012 postumt en bok, Fallet Thomas Quick – Att skapa en seriemördare, som bygger vidare på hans ursprungliga TV-dokumentär. I boken beskriver Råstam närmare hur vårdpersonalen på Säters sjukhus, genom behandlingarna i samtalsterapin, på olika vis hade manipulerat Quick att erkänna morden.[110]

Dan Josefsson

redigera

År 2013 följde journalisten Dan Josefsson upp den granskning Hannes Råstam hade inlett om vården på Säters sjukhus. Josefsson producerade TV-dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick och skrev boken Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, i vilka han berättar om den betydelse den fristående psykoanalytikern Margit Norell hade för Säters sjukhus och vården av Bergwall.[127]

Återtagna erkännanden

redigera

I den dokumentär av Råstam som sändes i Sveriges Television i december 2008, sade Bergwall: ”Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag har erkänt.”[4] Hans advokat Thomas Olsson meddelade efter programmet att man ämnade begära resning i samtliga fall där Bergwall dömts för mord.[5] I en debattartikel kritiserar Olsson justitierådet i Högsta domstolen Göran Lambertz för dennes debattartikel där Lambertz pekar på att det finns en ursprungssannolikhet för Bergwalls skuld. Detta grundat på vålds- och sexualbrott som Bergwall påståtts begått under slutet av 1960 och början av 1970, dessutom diagnos av Bergwall som tyder på allvarlig psykisk störning vilket gör det möjligt att misstänka Bergwall för andra mord med ”sexualsadistiska inslag”.[128]

Fortsatta kontroverser efter att Sture Bergwall tagit tillbaka sina erkännanden

redigera
 
Maj 2009: Sture Bergwalls bror Sten-Ove Bergwall och advokat Pelle Svensson visar upp böcker de skrivit där de ifrågasätter morddomarna mot Bergwall och myndigheternas hantering av fallet.

Göran Lambertz

redigera

I januari 2009 uttryckte justitiekansler Göran Lambertz i en debattartikel i Aftonbladet tanken att frågan om Sture Bergwalls skuld eller oskuld i fråga om de fall där han dömts måste behandlas fall för fall och inte alla dras över en kam. I fråga om Bergwall talat fullständig sanning i alla delar skrev Lambertz: ”Vissa mycket viktiga delar av Quicks berättelser tycks definitivt ha varit felaktiga. Felen är svåra att förklara på annat sätt än att han har hittat på.”[129] Sedermera (2012) har Lambertz dock ansett att det ”finns utomordentligt övertygande bevis om Bergwalls skuld” beträffande vissa mord denne dömts för i mål där resning senare beviljats.[130]

Christer van der Kwast

redigera

I november 2008 öppnade överåklagare Christer van der Kwast en förundersökning i syfte att åter hålla förhör med Quick. Skälet var enligt van der Kwast att Quick i en intervju med journalisten Hannes Råstam hade tagit tillbaka sina erkännanden. Förundersökningen lades ner av van der Kwast då det visade sig att Quick redan hade skaffat sig ett rättsligt ombud.[131] I september 2012 hävdade van der Kwast i en debattartikel i Svenska Dagbladet att de åklagare som beviljat resning i de olika fallen med Thomas Quick ”underlåtit att skaffa sig kunskap om vad som verkligen presenterades i tingsrätten”.[132]

Kristina Hultman

redigera

Journalisten Kristina Hultman skrev under 2014 och 2015 flera debattartiklar i bland annat Dagens Nyheter och Feministiskt Perspektiv där hon kritiserade Dan Josefssons bok och ifrågasatte friandet av Thomas Quick.[133][134]

Resningsansökningarna

redigera

Efter att en polisanmälan lämnats in 2009 mot Christer van der Kwast och Seppo Penttinen för grovt tjänstefel kom riksåklagaren fram till att de eventuella brotten antingen var preskriberade eller tidigare avgjorda av justitiekanslern. Därefter tillsattes en grupp under ledning av överåklagare Björn Ericson som skulle ta ställning till frågan om resning för var och en av domarna mot Bergwall (parallellt med att Bergwall själv lämnade in den första resningsansökan april 2009). Björn Ericson konstaterade i sin redovisning av uppdraget 2012 att fallet Thomas Quick främst är resultatet av den tidsanda som rådde och inte kan betraktas som något egentligt systemfel.[135][136]

Alla åtta resningsansökningar – två av dem inlämnade av åklagare – beviljades och samtliga har lett till nedlagt åtal med frikännande.[3]

Bergwallkommissionen

redigera

2013 tillsatte Sveriges regering en kommission, ledd av Daniel Tarschys, för att gå igenom fallet Bergwall.[137] Den fick stora befogenheter, som till exempel att läsa sekretessbelagda uppgifter. Kommissionen lämnade sitt betänkande i juni 2015[138][139] och fann att det framför allt var fyra faktorer som ledde till att fallet kunde gå så långt:

  • Sture Bergwalls falska erkännanden
  • den särskilda hänsyn som togs till Bergwall, som ledde till att upprepade felaktigheter vid förhören accepterades som ”medvetna avvikelser”
  • att utredningsgruppen var i det närmaste intakt under nio år, vilket kan ha förhindrat kritiska tankar från att tränga in i utredningsarbetet
  • att balansen mellan åtal och försvar uteblev vid rättegångarna, på grund av försvarsadvokatens lojalitet mot Bergwall och därför att åklagaren inte lade tillräcklig vikt vid bevisningens svagheter och tänkbara alternativa förlopp

Sammanfattningsvis utgår Bergwallkommissionen i sin rapport från att den inte har någon anledning att ifrågasätta de friande domarna i resningsmålen.[140] Betänkandet sändes ut på remiss till olika instanser under sommaren 2015 för bedömning och yttranden.

Självbiografi

redigera

I september 2016 släppte Bergwall sin självbiografi, Bara jag vet vem jag är där han utförligt berättar om tiden på Säter och om hur Thomas Quick växte fram samt varför han erkände mord som han inte har begått. Han har planer på att skriva en till bok om helt andra saker.

Film

redigera

Mikael Håfströms film Quick fick sin premiär hösten 2019. Bergwall spelas av David Dencik.[141]

Se även

redigera
  • Margit Norell – handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som var engagerade i behandlingen av Thomas Quick på Rättspsykiatriska kliniken i Säter

Referenser

redigera
  1. ^ Arnstad, Henrik (2012-08-06): "En känga mot den svenska rättsstaten". dn.se. Läst 14 december 2016.
  2. ^ ”Quick – innan han blev seriemördare”. Dalarnas Tidningar. 12 december 2008. Arkiverad från originalet den 17 december 2009. https://www.webcitation.org/5m6AXhtL5?url=http://www.dt.se/brottsplats/article381317.ece?service=print. Läst 17 december 2009. 
  3. ^ [a b c] Lisinski, Stefan. ”Quick helt friad från samtliga mord”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-helt-friad-fran-samtliga-mord/. Läst 4 november 2013. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Thomas Quick, del 1 av 2”. Dokument inifrån. Sveriges Television. 14 december 2008. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=86230&a=1339113&lid=puff_1344264&lpos=lasMer. Läst 20 december 2008. 
  5. ^ [a b] ”Quick: Jag har inte mördat”. Göteborgs-Posten. 14 december 2008. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216040541/http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=857. Läst 15 december 2008. 
  6. ^ [a b c d] Stefan Lisinski (20 december 2008). ”Quick begär resning för 20-årigt mord”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-begar-resning-for-20-arigt-mord/. Läst 29 december 2008. 
  7. ^ [a b] ”Svea hovrätt beviljar resning i det s.k. Quick-ärendet (Ö 3147-09)”. Svea hovrätt. 17 december 2009. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100817192715/http://www.svea.se/templates/DV_Press____13188.aspx. Läst 17 december 2009. 
  8. ^ ”Quick-mål kan tas upp på nytt”. Dagens Nyheter. 3 augusti 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-mal-kan-tas-upp-pa-nytt. 
  9. ^ ”Åklagare sågar kollega i Quickmål”. Dagens Nyheter. 19 september 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/aklagare-sagar-kollega-i-quickmal. 
  10. ^ ”Nedlagt åtal mot Quick”. Dagens Nyheter. 28 maj 2010. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nedlagt-atal-mot-quick. Läst 28 maj 2010. 
  11. ^ Falu tingsrätt i dom 2010-09-03 i mål B 4435-09
  12. ^ Waldendal, Ia (17 augusti 2012). ”Tredje friande domen för Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tredje-friande-domen-for-quick_7429070.svd. Läst 17 augusti 2012. 
  13. ^ ”Quick fri för mord på norska kvinnor”. Dagens Nyheter. 24 september 2012. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-frias-for-ytterligare-tva-mord. Läst 24 september 2012. 
  14. ^ [a b c] ”Sture Bergwall frias - får nästan en halv miljon kronor”. Dagens Juridik. 30 juli 2013. http://www.dagensjuridik.se/2013/07/sture-bergwall-frias-far-nastan-en-halv-miljon-kronor. Läst 30 juli 2013. 
  15. ^ [a b c] Emanuel Videla/Carl Lundborg (31 juli 2013). ”Sista mordåtalet läggs ner mot Bergwall”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/sista-mordatalet-laggs-ner-mot-bergwall/. Läst 1 augusti 2013. 
  16. ^ Regeringen (28 november 2013). ”Granskning av rättsväsendet och vården med anledning av rättsprocesser som rör Sture Bergwall” (PDF). Kommittédirektiv. Justitiedepartementet. sid. 2. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203095338/http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/94/41/4aa35caa.pdf. Läst 29 november 2013. 
  17. ^ Justitiedepartementet (28 november 2013). ”Regeringen tillsätter en utredning i fallet Sture Bergwall”. Pressmeddelande. Läst 29 november 2013. Arkiverad från originalet den 3 december 2013.
  18. ^ ”Efter 20 år - Sture Bergwall släpps fri”. Sveriges Radio. 19 mars 2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=5813575. Läst 19 mars 2014. 
  19. ^ ”Nu är Bergwall fri från öppenvården”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20637452.ab. Läst 16 april 2015. 
  20. ^ ””Jag ska fira med min familj” - DN.SE”. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jag-ska-fira-med-min-familj/. Läst 16 april 2015. 
  21. ^ [a b c d] Peter Carlberg (8 oktober 2002). ”DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_67548.svd. Läst 19 december 2008. 
  22. ^ [a b c] ”Quick fälld för mord på femtonåringgrstor”. Göteborgs-Posten. 17 november 1994. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459191&ref=puff. Läst 19 december 2008. [död länk]
  23. ^ [a b c d e f g h] Richard Aschberg och Anders Johansson (28 december 2005). ”’Han kan inte ha begått morden’”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Xwjnkb/han-kan-inte-ha-begatt-morden. Läst 19 december 2008. 
  24. ^ [a b c] Bergwall, Sture; Bergwall, Sten-Ove. Thomas Quick är död. Blue Publishing. sid. 86. ISBN 9197738220. Läst 29 juni 2009 
  25. ^ Quick, Thomas. Kvarblivelse. Kaos Press. ISBN 9789163066771 
  26. ^ [a b] Hazianastasiou, Stefan (25 maj 2009). ”’Min morbror är Thomas Quick’”. Nerikes Allehanda. Arkiverad från originalet den 12 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100212065625/http://na.se/nyheter/1.459274--min-morbror-ar-thomas-quick-. Läst 15 november 2009. 
  27. ^ [a b c] Att skapa en seriemördare Arkiverad 20 april 2010 hämtat från the Wayback Machine. Dokument inifrån Sveriges Television, 2009-11-08. Läst 2009-11-15
  28. ^ Rättsmedicinalverkets psykologutredning upprättad av chefspsykolog Olof Svensson, dnr. G13-90096, s 5
  29. ^ En av gärningarna beskrivs på följande sätt: ”Brott nummer 1 den 16 mars 1969. Bergwall var vid 20-tiden på väg till en arbetskamrat, då han såg en gosse, som väckte hans sexuella åtrå, tog kontakt och talade med honom. De pratades vid en stund under det de gick gatan framöver och när Bergwall såg en bakgård vid sidan av gatan, fattade han plötsligt tag i gossens nacke och förde in honom på bakgården; där kysste han honom på kinden och munnen, befallde gossen dra ner byxorna, vilket denne uppenbart uppskrämd inte vågade annat, varpå Bergwall ställde sig på knä framför gossen, tog tag i dennes manslem, kysste den, tog in den i munnen, sög på den, drog så ner sina egna byxor och försökte därefter föra sin styvnade manslem i gossens analöppning, därpå onanerade Bergwall tills han fick utlösning med intensiv orgasm, ordnade omedelbart klädseln, befallde gossen att inte yppa något om det inträffade för någon varken hemma eller annorstädes, för 'då kunde det gå honom illa'. Bergwall fortsatte sedan sin väg till arbetskamraten.” Ur f.d. överläkare Otto Brundins rättspsykiatriska utlåtande 1970-03-16.
  30. ^ F.d. överläkare Otto Brundins rättspsykiatriska utlåtande 1970-03-16
  31. ^ [a b c d] Pea Nilsson (19 december 2008). ”Quick dömd för grova brott redan före morden”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-domd-for-grova-brott-redan-fore-morden. Läst 28 juni 2012. 
  32. ^ [a b] Gubb Jan Stigson (22 maj 2002). ”Vilka krav kan ställas på en mördad sons far?”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214530. Läst 22 december 2008. [död länk]
  33. ^ Överläkare Y. Holmstedts rättspsykiatriska utlåtande, Stockholm 1970-05-08
  34. ^ Falu domsagas norra tingslags häradsrätts dom 1970-05-26, dom nr. DB 128, s 10
  35. ^ [a b] Socialutredning 1991-03-01 av kurator Anita Sterky, Statens Rättspsykiatriska klinik i Stockholm
  36. ^ Roland Johansson (12 augusti 2012). ”Lennart, 70 år, är Quicks okända offer”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/lennart-70-ar-quicks-okanda-offer/. Läst 8 januari 2018. 
  37. ^ ”John” (15 december 2008). ”Jag var nära att mördas av Thomas Quick”. Newsmill. Arkiverad från originalet den 20 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090220003720/http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/15/jag-var-nara-att-mordas-av-thomas-quick. Läst 17 december 2008. 
  38. ^ Anders Sandqvist (17 december 2008). ”’Kapabel att mörda hur många som helst’”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/kapabel-att-morda-hur-manga-som-helst/. Läst 20 december 2008. 
  39. ^ Sinnessjukt. Läst 22 december 2020
  40. ^ [a b] Statens rättspsykiatriska klinik, Stockholm: Rättspsykiatriskt utlåtande av Marianne Kristiansson 1991-03-25, utlåtandenr. 14-91, dnr. 49/91
  41. ^ [a b c d] Thomas Quick, del 2 av 2, 2008-12-21, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  42. ^ [a b] ”Signerat: Kamp för sanning har blivit kamp mot lögn”. Dalademokraten. 29 januari 2003. Arkiverad från originalet den 27 maj 2007. https://archive.is/20070527103655/http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/17/1000232354_TT/1000232354_TT.dbp.asp. Läst 28 december 2008. 
  43. ^ Richard Aschberg (14 december 2005). ”’Mördaren i det fria’”. Aftonbladet. Läst 12 januari 2009. 
  44. ^ ”Quick misshandlad på Säters sjukhus”. Dalarnas Tidningar. 28 november 2005. Läst 18 december 2008. 
  45. ^ Anne Marte Blindheim (26 november 2005). ”Thomas Quick fikk bank”. Dagbladet. http://www.dagbladet.no/nyheter/2005/11/26/450490.html. Läst 4 januari 2009. 
  46. ^ Kammarrättens i Sundsvall dom 2010-11-09 i mål nr. 1115-10, s 5
  47. ^ Fredrik Gunér/TT (3 september 2010). ”Sture Bergwall har fått frikännande”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sture-bergwall-har-fatt-frikannande/. Läst 30 juli 2013. 
  48. ^ [a b] ”Quick frikänd från Therese-mordet”. Dagens Nyheter. 10 juni 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/quick-frikand-fran-therese-mordet_6233244.svd. Läst 30 juli 2013. 
  49. ^ [a b c d] Emma Garpebring (21 december 2008). ”"Jag tvivlar inte på att Quick är skyldig"”. Piteå-Tidningen. Arkiverad från originalet den 2 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200202001516/https://www.pt.se/nyheter/jag-tvivlar-inte-pa-att-quick-ar-skyldig-4189645.aspx. Läst 28 december 2008. 
  50. ^ ””Quick kan få resning””. 5 juni 2012. http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6954292. 
  51. ^ [a b c d] Lennart Lundmark (24 maj 2002). ”Quick, riksåklagaren och de andra skandalerna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/quick-riksaklagaren-och-de-andra-skandalerna. Läst 6 juli 2009. 
  52. ^ ””Quick söker ny resning””. 18 juni 2012. http://www.svt.se/nyheter/sverige/quick-soker-ny-resning. 
  53. ^ [a b] ”Näst sista Quick-åtalet nedlagt”. DN. 21 maj 2013. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nast-sista-quick-atalet-nedlagt. 
  54. ^ [a b c d] Eric Tagesson (23 november 2012). ”Sture Bergwall frikänd från två mord”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15826288.ab. Läst 30 juli 2013. 
  55. ^ [a b c d e] ”Quick dömd för Johan-mordet”. Göteborgs-Posten. 22 juni 2001. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216035528/http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459179&ref=puff. Läst 3 januari 2009. 
  56. ^ ””Asplund-ärendet bör prövas igen””. SvD. 31 oktober 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/asplund-arendet-bor-provas-igen_6595976.svd. 
  57. ^ [a b] ”Quick frias från ytterligare mord”. DN. 17 augusti 2012. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-frias-fran-ytterligare-mord. 
  58. ^ [a b] ”Signerat: Tilsto Marianne-drapet”. VG. 19 maj 2000. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 4 januari 2009. 
  59. ^ [a b] Pelle Tagesson (7 september 2000). ”Quick erkänner ännu ett mord”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/07/quick.html. Läst 12 januari 2009. 
  60. ^ [a b] Fredrik Nilsson (26 augusti 2002). ”Olle Högboms familj vädjar om tips i annons”. Sundsvalls Tidning. Arkiverad från originalet den 7 januari 2005. https://web.archive.org/web/20050107025528/http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel. Läst 22 december 2008. 
  61. ^ [a b c d e] Richard Aschberg och Anders Johansson (27 november 2005). ”-Quick ljög om morden”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 18 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060218153253/http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,752701,00.html. Läst 19 december 2008. 
  62. ^ ”Quick fälld för åtta mord”. Dagens Nyheter. 19 november 2008. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-falld-for-atta-mord/. Läst 5 januari 2009. 
  63. ^ [a b c] Göran Lambertz (3 december 2006). ”"Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/debatt/darfor-andrade-jag-mig-om-thomas-quicks-skuld. Läst 21 december 2008. 
  64. ^ Brundin Urisman A. (2011). Att glömma och minnas igen Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine., Juridisk publikation 2/2011.
  65. ^ [a b c] Karin Östman (16 december 2008). ”Quick läste – och erkände”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4004214.ab. Läst 4 januari 2009. 
  66. ^ Anders Johansson (16 december 2008). ”"Därför dömdes Quick för mordet – och därför kan han vara oskyldig"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4006797.ab. Läst 1 januari 2009. 
  67. ^ Sjöberg R. L., ”Christianson säger fortfarande inget om sina skäl”, Dagens Nyheter (publicerad 2014-02-19)
  68. ^ Bladh A.K. (1994-11-02). Rättegången mot Quick är helt unik. TT/Dalademokraten.
  69. ^ [a b] Katarina Lagerwall (1 februari 2013). ”Quick kan frias från sista morddomarna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-kan-frias-fran-sista-morddomarna/. Läst 1 augusti 2013. 
  70. ^ [a b] Karin Östman (17 december 2008). ”Pekade ut blod som inte fanns”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012151.ab. Läst 3 januari 2009. 
  71. ^ Anders Johansson (17 december 2008). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012764.ab. Läst 3 januari 2009. 
  72. ^ [a b c d] Anders Johansson och Karin Östman (20 december 2008). ”Johans kropp har aldrig hittats”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/thomasquick/article4039899.ab. Läst 3 januari 2009. 
  73. ^ Lennart Ernstsson (15 december 2008). ”’Jag kan inte ha någon annan uppfattning’”. Smålandsposten. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418083623/http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/jag-kan-inte-ha-nagon-annan-uppfattning(1036053).gm. Läst 29 december 2008. 
  74. ^ ”Resning beviljad i Johan-ärendet”. Dagens Nyheter. 18 januari 2012. http://www.dn.se/nyheter/sverige/resning-beviljad-i-johan-arendet. Läst 18 januari 2012. 
  75. ^ ”Bergwall kräver sanningskommission”. Dagens Nyheter. 14 mars 2012. http://www.dn.se/nyheter/sverige/bergwall-kraver-sanningskommission. Läst 14 mars 2012. 
  76. ^ Östman, Karin (18 december 2008). ”Han tog fel på mordvapnet”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dd7y9j/han-tog-fel-pa-mordvapnet. Läst 15 augusti 2024. 
  77. ^ [a b c d] Anders Johansson (18 december 2008). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 4 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120204090043/https://www.aftonbladet.se/nyheter/article12200680.ab. Läst 29 december 2008. 
  78. ^ [a b c] Rättsutredning avseende de 8 avdömda mordåtalen mot Thomas Quick. Arkiverad 16 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine., Per Svensson, 2006-11-17
  79. ^ Stefan Lisinski (20 april 2009). ”Thomas Quick begär resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-resning. Läst 20 april 2009. 
  80. ^ ”Nedlagt åtal mot Quick”. Dagens Nyheter/TT. 28 maj 2010. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nedlagt-atal-mot-quick. Läst 15 augusti 2024. 
  81. ^ Anders Johansson, Anders Munck (24 september 2010). ”Quick beviljas resning igen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7842986.ab. Läst 26 september 2010. 
  82. ^ ”Thomas Quick friad från mord”. Sveriges Radio: Dagens eko. 3 september 2010. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3978149. Läst 5 september 2010. 
  83. ^ [a b c d e] Anders Johansson och Karin Östman (19 december 2008). ”Hittade inte mordplatsen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4030644.ab. Läst 1 januari 2009. 
  84. ^ ”Quick fälld för Therese-mordet”. Göteborgs-Posten. 3 juni 1998. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216023647/http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459188&ref=puff. Läst 4 januari 2009. 
  85. ^ Inger Orsteen (18 september 2008). ””Tror morderen var fra Fjell””. Drammens Tidende. http://dt.no/article/20080918/NYHET/550414360/1063/NYHET. Läst 29 december 2008. 
  86. ^ Staffan Kihlström (18 mars 2010). ””Benbitar” i Quickmål var inte ben”. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/benbitar-i-quickmal-var-inte-ben-. 
  87. ^ SVT.se: Professor går emot benanalys, publicerad 23 april 2010
  88. ^ TT (20 april 2010). ”Thomas Quick begär på nytt resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-pa-nytt-resning. Läst 20 april 2010. 
  89. ^ ”Svea hovrätt har beviljat resning i ytterligare ett mål rörande Sture Bergwall (Thomas Quick) mål nr Ö 3293-10”. Svea hovrätt. 24 september 2010. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524215210/http://www.svea.se/Om-Sveriges-Domstolar/Pressrum/Nyhetsarkiv/2010/Svea-hovratt-har-beviljat-resning-i-ytterligare-ett-mal-rorande-Sture-Bergwall-Thomas-Quick-mal-nr-O-3293-10/. Läst 2 februari 2020. 
  90. ^ Magnus Hellberg (24 september 2010). ”Quick får resning i fallet Therese Johannesson”. Expressen. Arkiverad från originalet den 27 september 2010. https://web.archive.org/web/20100927174705/http://www.expressen.se/nyheter/1.2149334/quick-far-resning-i-fallet-therese-johannesson. Läst 24 september 2010. 
  91. ^ Åtal nedlagt mot Sture Bergwall Arkiverad 4 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine. Åklagarmyndigheten, 2011-03-29
  92. ^ Eric Tagesson (20 mars 2010). ”'Therese kan finnas i Pakistan - vid liv'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12241922.ab. Läst 17 oktober 2012. 
  93. ^ Helljesen, Vilde (26 oktober 2013). ”– Vil vite hva som har skjedd” (på nb-NO). NRK. https://www.nrk.no/norge/_-vil-vite-hva-som-har-skjedd-1.11319842. Läst 17 mars 2021. 
  94. ^ [a b] Eva-Lisa Wallin (12 december 2008). ”Mordet på Trine Jensen”. Dalarnas Tidningar. Arkiverad från originalet den 14 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200214004608/https://www.dt.se/artikel/mordet-pa-trine-jensen. Läst 4 januari 2009. 
  95. ^ [a b] ”Thomas Quick - och de orimliga tvivlen”. Dalademokraten. 18 december 2003. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418071627/http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/14/1000199462_TT/1000199462_TT.dbp.asp. Läst 4 januari 2009. 
  96. ^ [a b c d] ”Thomas Quick dömd för kvinnomord i Norge”. Aftonbladet. 22 juni 2000. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0006/22/quick.html. Läst 4 januari 2009. 
  97. ^ Sjöberg R.L. (2011). Utlåtande (om dom i mål B 1548/99, Hedemora tingsrätt).
  98. ^ Eva-Lisa Wallin (12 december 2008). ”Mordet på Gry Storvik”. Dalarnas Tidningar. Arkiverad från originalet den 27 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210527120640/https://www.dt.se/artikel/mordet-pa-gry-storvik. Läst 4 januari 2009. 
  99. ^ [a b] Justitiekanslerns beslut 2006-11-28, i ärende 7449-06-21, angående Anmälan om allvarliga brister vid genomförandet av förundersökningar angående mord m.m.
  100. ^ Olsson, Thomas: Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten Arkiverad 29 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine., Newsmill, 2009-11-30
  101. ^ Lennart Ernstsson (18 december 2008). ”Här kunde Quick läsa om sig själv och pojkmordet samtidig”. Smålandsposten. Arkiverad från originalet den 23 december 2008. https://web.archive.org/web/20081223022006/http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/har-kunde-quick-lasa-om-sig-sjalv-och-pojkmordet-samtidig(1041934).gm. Läst 28 december 2008. 
  102. ^ Mer information om Alvar Larsson finns på engelskspråkiga Wikipedia.
  103. ^ "Två av Quicks 'offer' i livet?[död länk]" Mittnytt. 1996-05-13. Läst 2009-11-29.
  104. ^ ”Mordgåta får aldrig något svar”. Dalarnas Tidningar. 12 december 2001. Arkiverad från originalet den 27 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210527120907/https://www.dt.se/artikel/mordgata-far-aldrig-nagot-svar. Läst 29 november 2009. 
  105. ^ ”Signerat: Avhører Quick I Marianne-saken”. VG. 18 augusti 2000. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 4 januari 2009. 
  106. ^ ”Signerat: Marianne-saken foreldes mandag”. Firda. 27 juni 2006. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315010518/http://www.firda.no/krim/marianne-saken-foreldes-mandag/s/1-51-2258421. Läst 4 januari 2008. 
  107. ^ Ruben Högbom (21 maj 2002). ”Brott och offer som underhållning”. Sundsvalls Tidning. Arkiverad från originalet den 3 juli 2007. https://archive.is/20070703211511/http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214202. Läst 29 december 2008. 
  108. ^ Jenny Stiernstedt (7 september 2008). ”’Mördaren är nu en fri man’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3267730.ab. Läst 22 december 2008. 
  109. ^ Peter Jonsson (29 november 2008). ”Thomas Quick: ’Jag dumpade Olles kropp i en container’”. Sundsvalls Tidning. Arkiverad från originalet den 1 december 2008. https://web.archive.org/web/20081201010100/http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=781673. Läst 22 december 2008. 
  110. ^ [a b c] Råstam, Hannes (2012). Fallet Thomas Quick - Att skapa en seriemördare. Stockholm: Ordfront. Libris 12134999. ISBN 978-91-7037-604-7 
  111. ^ van Der Kwast, Christier, Bortom rimligt tvivel. Thomas Quick och rättvisan, Bladh by Bladh förlag, Falun, 2014, s. 17-18
  112. ^ Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga. Lind & Co. sid. 315f. ISBN 978-91-7461-210-3 
  113. ^ ”Claes Borgström JK-anmäls för Quick-fallet”. SVD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/claes-borgstrom-jk-anmals-for-quick-forsvar_7484698.svd. 
  114. ^ TT (17 december 2009). ”’Kommer att bli en ren jävla massaker’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6306442.ab. Läst 17 december 2009. 
  115. ^ Leif G.W. Persson (7 december 2002). ”Bevisningen mot Thomas Quick”. Expressen. http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/leif-gw-persson-bevisningen-mot-thomas-quick/. Läst 25 december 2008. 
  116. ^ Larsson, Dan. Mytomanen Thomas Quick : en dokumentation. Luleå. ISBN 978-91-630-7096-9 
  117. ^ Staffan Wolters (17 september 1998). ”Reportrar i storgräl”. Journalisten. http://www.journalisten.se/nyheter/reportrar-i-storgral. Läst 28 december 2008. 
  118. ^ Gubb Jan Stigson (1 september 1998). ”Nya boken om Quick – ett pinsamt fuskverk”. Dalademokraten. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418012826/http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022670_TT/1000022670_TT.dbp.asp. Läst 7 januari 2009. 
  119. ^ Gubb Jan Stigson (3 september 1998). ”Sjukjournalen – ett övervärderat bevis”. Dalademokraten. Arkiverad från originalet den 10 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070510034154/http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022988_TT/1000022988_TT.dbp.asp. Läst 7 januari 2009. 
  120. ^ Guillou, Jan. Häxornas försvarare : ett historiskt reportage. Piratförlaget. ISBN 9789164200372 
  121. ^ Gubb Jan Stigson (28 augusti 2002). ”Minst sex faktafel, Guillou!”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62505.svd. Läst 29 december 2008. 
  122. ^ Jan Guillou (31 augusti 2002). ”Stigson svamlar om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62894.svd. Läst 29 december 2008. 
  123. ^ Gubb Jan Stigson (6 september 2008). ”Jan Guillou slarvar vidare om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_63620.svd. Läst 29 december 2008. 
  124. ^ ”Min rättskänsla förbjöd mig att fortsätta”. Arkiverad från originalet den 7 november 2012. https://web.archive.org/web/20121107185812/http://www.magasinetparagraf.se/inifran/min-rattskansla-forbjod-mig-att-fortsatta. 
  125. ^ Olsson, Jan (3 oktober 2002). ”"Visa upp ett enda bevis, Quick"”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/debatt/erfaren-mordutredare-tror-inte-pa-bekannelser-om-seriemord-visa-upp-ett-enda-bevis-quick/. Läst 12 november 2023. 
  126. ^ Richard Aschberg och Anders Johansson (27 december 2005). ”’Psykologen: Quick är bara en pratkvarn’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340236.ab. Läst 31 december 2008. 
  127. ^ Josefsson, Dan (2013). Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick.. Stockholm: Lind & Co. ISBN 978-91-7461-210-3 
  128. ^ ”Göran Lambertz ljuger om Quick”. Aftonbladet. 26 augusti 2012. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/l1O8K7/goran-lambertz-ljuger-om-quick. Läst 6 december 2012. 
  129. ^ Göran Lambertz (6 januari 2009). ”’Vad ska man tro om Quick’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article4123569.ab. Läst 12 januari 2009. 
  130. ^ DN Debatt: ”Förhastade slutsatser i fallet Thomas Quick”, publicerad och besökt 2012-08-20
  131. ^ Emma Johannisson (19 november 2008). ”Thomas Quick tar tillbaka erkännanden”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2068011.svd. Läst 4 december 2008. 
  132. ^ Christer van der Kwast (29 september 2012). ”’Bergwall ges gräddfil till frikännandena’”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bergwall-ges-graddfil-till-frikannandena_7537884.svd. Läst 17 oktober 2012. 
  133. ^ Hultman, Kristina (5 mars 2014). ”Så duperades medierna av Dan Josefsson” (på svenska). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-duperades-medierna-av-dan-josefsson/. Läst 19 november 2015. 
  134. ^ Hultman, Kristina (28 april 2015). ”Kristina Hultman: ”Därför är jag med i Quick-laget”” (på svenska). Feministiskt Perspektiv. Arkiverad från originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120071515/https://www.feministisktperspektiv.se/2015/04/28/kristina-hultman-darfor-ar-jag-med-i-quick-laget/. Läst 19 november 2015. 
  135. ^ ”Åklagarkriget”. Fokus. 4 december 2012. https://www.fokus.se/2012/09/aklagarkriget/. 
  136. ^ ”Redovisning av ett uppdrag”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140303032320/http://www.aklagare.se/Upload/Media/Nyheter/Slutredovisning BE uppdrag avident.pdf. Läst 8 augusti 2012. 
  137. ^ "Bergwallkommissionen får förlängd utredningstid: ”Omfattande material”", Svenska Dagbladet, Mattias Mächs, läst 5 juni 2015
  138. ^ ”Rapport från Bergwallkommissionen”. Regeringskansliet. 5 juni 2015. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2015/06/sou-2015-52/. Läst 24 april 2023. 
  139. ^ Daniel Tarschys (juni 2015). Rapport från Bergwallkommissionen, SOU 2015:52. Statens Offentliga Utredningar. ISBN 978-91-38-24303-9. OCLC 942606320. https://www.regeringen.se/contentassets/4ed0d8cbf1bc490d9ebe5a4c517dff71/sou-2015-52-rapport-fran-bergwallkommissionen.pdf. Läst 24 april 2023 
  140. ^ Petter Asp, Kjell Asplund, Mari Heidenborg, Mikael Kullberg, Tor Langbach, Daniel Tarschys (5 juni 2015). ””Många misstag men inga systemfel i fallet Bergwall””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/debatt/manga-misstag-men-inga-systemfel-i-fallet-bergwall/. 
  141. ^ Johan Asplunds mamma Anna-Clara om Quickfilmen: Bra att det uppmärksammas. SVT Nyheter 14.9.2019.

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sture_Bergwall&oldid=56392473”