Storbritanniens försvarsminister

Kabinettsmedlem ansvarig för det brittiska försvarsdepartementet

Storbritanniens försvarsminister (engelska: Secretary of State for Defence eller i dagligt tal Defence Secretary) ingår i Storbritanniens regering, kabinettet, och ansvarar för försvarspolitiken och landets väpnade styrkor.[1]

Storbritanniens försvarsminister
Vapen för försvarsministern
Flagga för försvarsministern
Nuvarande
John Healey
sedan 5 juli 2024
SäteWhitehall
UnderställdPremiärministern
Förste innehavarePeter Thorneycroft
Inrättat1 april 1964

Försvarsministern är chef för försvarsministeriet (Ministry of Defence) och bistås i detta av två vice ministrar som innehar titeln Minister of State. Försvarsministern är även ordförande i försvarsrådet (Defence Council) som är ministeriets högsta beslutsfattande organ. De två högsta opolitiskt tillsatta ämbetsmännen i ministeriet är dels den permanenta understatssekreteraren (Permanent Under Secretary) och försvarschefen (Chief of the Defence Staff).

Historik

redigera

Försvarsministerämbetet inrättades 1936 som Minister for Coordination of Defence och var då en av fyra ministerposter som ansvarade för krigsmakten. Försvarsministerns uppdrag var att möta det tilltagande hot från det allt aggressivare Nazityskland och stärka samordningen mellan de olika försvarsgrenarna, som alla hade var sin minister: krigsministern (Secretary of State for War), förste amiralitetslorden (First Lord of the Admiralty) och flygvapenministern (Secretary of State for Air).

När Winston Churchill tillträdde som premiärminister 1940 utnämnde han även sig själv till försvarsminister med den nya titeln Minister of Defence. Han efterträddes i båda befattningarna av Clement Attlee 1945. Från 1946 var försvarsministern ensam representant för militären i kabinettet och därmed tydligt överordnad krigs- och flygvapenministern samt förste amiralitetslorden. År 1947 inrättades Ministry of Defence (MoD).

I och med att Defence (Transfer of Functions) Act 1964 gick genom parlamentet samma år och erhöll kunglig sanktion införlivades Admiralty, War Office och Air Ministry i Ministry of Defence.[2] I samma lag ändrades också ministertiteln till Secretary of State for Defence.[2]

Tabell över historisk utveckling

redigera
Titlar på ministrar som varit chefer för olika försvarsgrenar:
Royal Navy British Army Royal Air Force Samordning
1628 First Lord of the Admiralty
(1628–1964)
1794 Secretary of State for War
(1794–1801)
1801 Secretary of State for War and the Colonies
(1801–1854)
1854 Secretary of State for War
(1854–1964)
1919 Secretary of State for Air
(1919–1964)
1936 Minister for Co-ordination of Defence
(1936–1940)
1940 Minister of Defence (1940–1964)
1964 Secretary of State for Defence (1964–)

Lista över Storbritanniens försvarsministrar

redigera

Minister for Coordination of Defence (1936–40)

redigera
Namn Från Till Parti Premiärminister
Thomas Inskip 1936 1939 Konservativa partiet Stanley Baldwin
Neville Chamberlain
Lord Chatfield 1939 1940 partipolitiskt obunden Neville Chamberlain

Minister of Defence (1940–64)

redigera
Namn Från Till Parti Premiärminister
Winston Churchill 1940 1945 Konservativa partiet Winston Churchill
Clement Attlee 1945 1946 Labourpartiet Clement Attlee
A.V. Alexander 1946 1950
Manny Shinwell 1950 1951
Winston Churchill 1951 1952 Konservativa partiet Winston Churchill
Earl Alexander av Tunis 1952 1954 partipolitiskt obunden
Harold Macmillan 1954 1955 Konservativa partiet
Selwyn Lloyd 1955 1955 Anthony Eden
Sir Walter Monckton 1955 1956
Antony Head 1956 1957
Duncan Sandys 1957 1959 Harold Macmillan
Harold Watkinson 1959 1962
Peter Thorneycroft 1962 1964 Harold Macmillan
Alec Douglas-Home

Secretary of State for Defence (1964– )

redigera
Namn Från Till Parti Premiärminister
Peter Thorneycroft 1964 1964 Konservativa partiet Sir Alec Douglas-Home
Denis Healey 1964 1970 Labourpartiet Harold Wilson
Lord Carrington 1970 1974 Konservativa partiet Edward Heath
Ian Gilmour 1974 1974
Roy Mason 1974 1976 Labourpartiet Harold Wilson
Frederick Mulley 1976 1979 James Callaghan
Francis Pym 1979 1981 Konservativa partiet Margaret Thatcher
John Nott 1981 1983
Michael Heseltine 1983 1986
George Younger 1986 1989
Tom King 1989 1992 Margaret Thatcher
John Major
Malcolm Rifkind 1992 1995 John Major
Michael Portillo 1995 1997
George Robertson 1997 1999 Labourpartiet Tony Blair
Geoff Hoon 1999 2005
John Reid 2005 2006
Des Browne 2006 2008 Tony Blair
Gordon Brown
John Hutton 2008 2009 Gordon Brown
Bob Ainsworth 2009 2010
Liam Fox 2010 2011 Konservativa partiet David Cameron
Philip Hammond 2011 2014
Michael Fallon 2014 2017 David Cameron
Theresa May
Gavin Williamson 2017 2019 Theresa May
Penny Mordaunt 2019 2019
Ben Wallace 2019 2023 Boris Johnson
Liz Truss
Rishi Sunak
Grant Shapps 2023 2024 Rishi Sunak
John Healey 2024 Sittande Labourpartiet Keir Starmer

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

redigera