Sixten David Sparre

Sixten David Sparre
Sixten David Sparre
	Sixten David Sparre i uniform, Frack m/1833, för Svea Livgarde med kraschan för Svärdsorden, dess riddartecken och Stanislausordens kraschan på bröstet, över höger axel bärandes Svärdsordens band. Bredvid Sparre ses hans bicorne och i bakgrunden syns Svea Livgardes gamla kaserner vid Fredrikshovs slott. Troligen utförd av Fredric Westin.
	Titlar
	Friherre
	Kammarherre
Tidsperiod	1810–1823
Utnämnd av	Karl XIII
	Kabinettskammarherre
Tidsperiod	1823–1843
Utnämnd av	Karl XIV Johan
	Konungens generaladjutant för armén
Tidsperiod	1827–1840
Utnämnd av	Karl XIV Johan
Yrke	Militär
Övrigt arbete	Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien
	Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Kungliga Armén
Land	Sverige
Tjänstetid	ca. 1805–1843
Grad	Generalmajor i armén
Enhet	Jönköpings regemente; Livgrenadjärregementet
Befäl	Upplands regemente; Svea Livgarde
Slag/krig	Dansk-svenska kriget; Sjätte koalitionskriget; Fälttåget mot Norge
Utmärkelser	Svärdsorden; Sankt Stanislausorden
	Personfakta
Född	20 april, 1787; Hjälmsänga
Nationalitet	Sverige
Död	22 april 1843 (56 år); Stockholm
Begravd	Riddarholmskyrkan
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Sparre
Far	Carl Gustaf Sparre
Mor	Carolina Maria Ehrenpohl
	Familj
Gift	17 juli 1810; Stockholm
Make/maka	Carolina Sofia Amalia Eleonora Lewenhaupt
Barn	Sigrid Sparre

Sixten David Sparre, född 20 april 1787 i Hjälmsänga i Rydaholms socken, död 22 april 1843 i Stockholm, var en svensk friherre och militär. Han var farbror till landshövdingen Knut Sparre.

Biografi

Han var son till kaptenen friherre Carl Gustaf Sparre (1750–1808) och Carolina Maria Ehrenpohl. Han blev förare vid Jönköpings regemente redan som sexåring 1793, och han blev utnämnd till fänrik vid Livgrenadjärregementet 1805. Sparre utmärkte sig i dansk-svenska kriget 1808 i Norge. Sparres regemente tvingades efter en intensiv strid att kapitulera, men Sparre vägrade gå med på detta och bröt med några man igenom fiendens linjer, och tog sig tillbaka till den svenska armén. Sparre hade då redan rapporterats som död i strid, men fick vid sin återkomst både Svärdsorden samt befordran till andre löjtnant.^[1]

Det berättas att då Sparre kom till godset Nygård för att fria till sin blivande fru, troligen år 1809 eller 1810, så blev han igenkänd av betjänten. Denne hade sett Sparre uppträda inkognito som spelman på ett bondbröllop utanför Lofta. Sparre hade nämligen efter en duell i Stockholm rest ifrån staden på ett fartyg. På godset blev han nu igenkänd av betjänten som berättade detta för Sofia Lewenhaupt som blev mycket road av historien.^[2]

År 1812 befordrades han till kapten vid sitt regemente och deltog som sådan i Sjätte koalitionskriget i Tyskland 1813. Sparre deltog även i det svenska fälttåget mot Norge 1814. Samma år begärde han avsked från sitt regemente men fick stanna som brigadadjutant vid sin gamla brigad. Han befordrades till major vid sitt gamla regemente 1817, samt utnämndes senare samma år till befälhavare för Smålands dragonregementes infanteribataljon.

Under denna tid hade Sparre även fått en civil befattning då han 1810 hade utnämnts till kammarherre hos drottningen, Hedvig Elisabeth Charlotta. År 1818 utnämndes han till adjutant hos Karl XIV Johan för att 1821 befordras till överstelöjtnant. Han blev kabinettskammarherre och överste i armén 1823. År 1825 blev han överste och chef för Upplands regemente (1825–1837). År 1827 blev han generaladjutant för att 1837 utnämnas till sekundchef vid Svea livgarde (1837–1843) samt befordrad till generalmajor i armén. 1837 utnämndes han även till förste adjutant hos kungen. Därmed blev han även chef för Konungens adjutant- och ordonnansofficerskår. Han uppskattades av Karl XIV Johan på grund av sitt utseende och sätt.

Sparre avled 56 år gammal 1843. Begravningen skedde den 4 maj samma år i Jacobs kyrka och han är gravsatt i Riddarholmskyrkan. Vid begravningen spelade regementspastorn Carl Olof Gravallius ett egenkomponerat verk för harpa.^[3]

Familj

Han var gift med grevinnan Sofia Amalia Eleonora Lewenhaupt och far till drottning Josefinas hovfröken Sigrid Sparre (1825–1910), känd för sin romans med Karl XV. Genom äktenskapet kom han i besittning av herrgården Nygård i Lofta socken i Småland som han dock tvingades sälja 1833 för 180 000 riksdaler banco till hertigen Athanase Fouché. Han uppges ha varit festglad och en passionerad spelare som förslösade sin hustrus förmögenhet.^[4]