Severin Løvenskiold

Severin Løvenskiold
Severin Løvenskiold
	Severin Løvenskiold i uniform, med Serafimerordens band över axeln. Runt halsen syns Sankt Olavs ordens kommendörskors, och på bröstet syns kraschan för Serafimerorden och Elefantorden, samt Medaljen for borgerdåd. Målning av Fredric Westin.
	Titlar
	Adelsman
	Norges Riksståthållare
Tidsperiod	1841–1856
Utnämnd av	Karl XIV Johan
Företrädare	Herman Wedel-Jarlsberg
Efterträdare	Ämbetet obesatt
	Norges statsminister i Stockholm
Tidsperiod	1828–1841
Utnämnd av	Karl XIV Johan
Företrädare	Jørgen Herman Vogt
Efterträdare	Frederik Due
	Amtman över Bratsberg amt
Tidsperiod	1803–1813
Utnämnd av	Kristian VII av Danmark
Yrke	Ämbetsman
Övrigt arbete	Kongelige Norske Videnskabers Selskab; Kungliga Lantbruksakademien
Utmärkelser	Serafimerorden; Sankt Olavs orden; Elefantorden; Nordstjärneorden; Medaljen for borgerdåd
	Personfakta
Född	7 februari, 1777; Fossum
Nationalitet	Danmark; Norge
Död	15 september 1856 (79 år); Fossum
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Løvenskiold
Sätesgård	Fossum
Far	Severin Løvenskiold
Mor	Benedicte Henrikka Aall
	Familj
Gift	9 april, 1802;
Make/maka	Hedevig Sophie Knuth
Barn	Otto Joachim Løvenskiold; Leopold Herman Severin Løvenskiold
	Heraldiskt vapen
	;

För andra betydelser, se Severin Løvenskiold (olika betydelser).

Severin Løvenskiold, även Severin Lövenskiold, född den 7 februari 1777 i Porsgrund, död den 15 september 1856 på Fossum järnverk, var en norsk riksståthållare, Norges statsminister i Stockholm samt adelsman. Han var brorson till Bartholomeus Herman Løvenskiold, far till Otto Joachim Løvenskiold och Leopold Herman Severin Løvenskiold, farfar till Carl Otto Løvenskiold och Leopold Herman Løvenskiold.

Biografi

Løvenskiold studerade 1793–94 bergsvetenskap i Sachsen och Schlesien samt tog 1796 juridisk examen i Köpenhamn och ingick i Rentekammeren. År 1797 blev han assessor i Kommerskollegium samt 1801 tillika i Finanskassedirektionen och var i denna egenskap greve Schimmelmanns sekreterare. År 1802 övertog han ledningen av Fossums järnverk, som han kort därefter inköpte. År 1803 blev han amtman i Bratsberg Amt och styrde 1805–11 tillika kungens egendom Larviks grevskap. Vid krigets utbrott 1807 ägnade han sig ivrigt åt försvaret av sitt amt, anlade kustbatterier och inrättade enskilda provianteringskommissioner. År 1813 tog han avsked från amtmansbefattningen. År 1814 deltog han som representant för Bratsberg Amt i riksförsamlingen på Eidsvold, där han tillhörde greve Wedels mest framstående och inflytelserika meningsfränder i fråga om Norges förening med Sverige, under det att han däremot stod i spänt förhållande till Kristian Fredrik.

I november samma år utnämndes han till statsråd och fick jämte J.H. Vogt i uppdrag att underhandla med Danmark samt uppehöll sig av denna anledning först i Stockholm, senare i Köpenhamn från april 1815 till sommaren 1816. År 1817 tog han avsked från statsrådsämbetet och levde sedermera som enskild man på Fossum till 10 juli 1828, då han blev statsminister vid norska statsrådsavdelningen i Stockholm. Då han 1836 inte protesterat mot kungens åtgärd att upplösa stortinget, ställdes han av detta inför riksrätt och dömdes – enligt J.H. Vogts "optegnelser" med 11 röster mot 10 – att böta 1 000 speciedaler. Han begärde då sitt avsked, men detta blev honom i kraft av kunglig protokollsdiktamen av 26 september samma år förvägrat. Den 27 februari 1841 utnämndes han som greve Wedels efterträdare till Norges ståthållare, och på denna post kvarstod han ända till den 17 maj 1856, då han till följd av sin höga ålder på begäran erhöll avsked. Løvenskiold var en karaktärsfast, utpräglat konservativ personlighet.