Wikipedia

Saudiarabien

kungadöme i Västasien
(Omdirigerad från Saudier)

Saudiarabien (kortform på arabiska: السَّعُودِيَّة, al-Saudiyya, eller السُّعُودِيَّة, al-Suudiyya), formellt Kungariket Saudiarabien[7] (المملكة العربيّة السّعوديّة, al-Mamlaka al-Arabiyya al-Saudiyya), är ett kungarike grundat 1932, beläget på Arabiska halvön i sydvästra Asien. Landet gränsar till Jordanien, Irak, Kuwait, Persiska viken, Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten, Oman, Jemen och Röda havet. Det är den till ytan största staten i Mellanöstern. Dess huvudstad är Riyadh.

Kungadömet Saudiarabien
المملكة العربيّة السّعوديّة
al-Mamlaka al-Arabiyya al-Saudiyya
Flagga Statsvapen
Valspråk: لا إله إلا الله، محمد رسول الله
"Lā ʾilāha ʾillā l–lāh, Muḥammadun rasūlu l–lāh"
Nationalsång: Aash al-Maleek (Länge) Leve Kungen
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Riyadh
Officiellt språk Arabiska
Erkända nationella språk arabiska
Etniska grupper  Araber 90% Afro-araber 10%
Statsskick Absolut monarki
 -  Kung Salman bin Abdul Aziz
Självständighet förening 
 -  Erkänd 23 september 1932 
Area
 -  Totalt 2 218 000 km² (13:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -  2018 års uppskattning 33 720 000[1] (40:e)
 -  Befolkningstäthet 15,2 inv./km² (216:e)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 2,002 biljoner USD[2] (17:e)
 -  Per capita 55 368 USD[2] (25:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 1,040 biljoner USD[2] (18:e)
 -  Per capita 28 759 USD[2] (41:a)
HDI (2021) ▲ 0,875[3] (35:e)
Valuta saudiarabisk rial (SAR)
Tidszon AST (UTC 3)
Kör på Höger
Nationaldag 23 september[4]
Nationalitetsmärke KSA,[5] SA[6]
Landskod SA, SAU, 682
Toppdomän .sa
السعودية.
Landsnummer 966
inkluderar gästarbetare

Islam uppstod i det inre av den Arabiska halvön och dess två heligaste platser, Kaba i Mecka och profeten Muhammeds grav i Medina ligger i nuvarande Saudiarabien. Islam är statsreligion. Det stora flertalet bekänner sig till en strikt, sunnimuslimsk tolkning av islam som kallas wahhabism.[8] Styrelseskicket är baserat på absolut monarki.

Det är ett av världens oljerikaste länder, med 25 % av världens oljetillgångar.[9]

Historia

redigera
Huvudartikel: Saudiarabiens historia

Vid tiden för saudiernas framträdande på Arabiska halvön på 1700-talet var den i dess inre till större delen bebodd av nomadiserande beduinstammar. Några egentliga statsbildningar fanns inte med undantag av de jemenitiska och omanska områdena utmed Adenviken och Arabiska havet. Arabien räknades politiskt till Osmanska riket.

 
Första saudiska rikets expansion (1744–1816).

År 1744 förenade sig huset Saud med den fundamentalistiska reformrörelsen wahhabiterna för att på det viset ena de arabiska beduinstammarna och rensa islam från orenheter. Den lokale härskaren Muhammed ibn Saud i staden Diriyah i Najd utvidgade med wahhabiternas hjälp sitt område vilket efter hand blev det ledande riket i det inre av Arabiska halvön och kontrollerade största delen av Najd och landet ut till Persiska viken. Fram till och med första årtiondet in på 1800-talet hade detta första saudiska rike kommit till att omfatta även den västra delen av halvön. De heliga städerna Mecka och Medina renades genom att rensa bort alla spår av "avgudadyrkan" och andra företeelser som inte passade in i wahhabiternas syn på islam, och för första gången sedan islams äldsta tid förenades större delen av Arabien under en enda härskare – huset Saud.

Den osmanske sultanen som var oroad över saudiernas växande makt gav vicekungen av Egypten, Muhammed Ali, i uppdrag att återta de saudiska områdena. Denne sände 1813 en armé till området och efter många år av strider hade osmanerna 1819, då de återvände till Egypten, lyckats återerövra de västra delarna utmed Röda havet samt Diriyah och Riyadh och området däromkring.

Huset Saud återvände till makten redan efter några år efter en återuppbyggnadsperiod av landet. Det andra saudiska riket varade till 1891 då det dukade under för dynastin Rashid som härskade över ett stort område runt oasen Hail i Najd i nordvästra delen av Arabiska halvön.

Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud, (internationellt känd som Ibn Saud), kunde som saudiernas ledare och imam i Riyadh från 1902 ånyo utnyttja de wahhabitiska fundamentalisterna och förenade beduinstammar för en segerrik militärexpansion. Avgörande var härvid segern över den konkurrerande hashimitiska dynastin från vilken Ibn Saud 1925 kunde erövra Kungariket Hijaz (med de heliga städerna). Efter ytterligare erövringar blev hela det inre av Arabiska halvön, från Persiska viken till Röda havet 1932 förenat till en enhetlig stat, kungariket Saudiarabien.

Ibn Sauds sista erövringskrig blev det anfall som han våren 1934 inledde mot Jemen. Företaget misslyckades helt och fred slöts redan samma år.

Genom den rika förekomsten av olja som upptäcktes 1938 uppnådde landet välstånd och fick stor internationell betydelse genom oljeexporten till världens industrinationer.

Geografi

redigera
 
Topografisk karta över Saudiarabien.

Arabiska halvön består till största delen av ett vidsträckt högland. Platåns branta kant i väster löper parallellt med Röda havets kust och i nordväst finns knappt något kustland. De högsta bergstopparna ligger i sydväst i Asirbergen. Österut sluttar höglandet sakta mot den grunda Persiska viken vars kust är kantad av sumptrakter och saltområden. Höglandet består till övervägande del av sandöken med några områden av enbart vulkanisk sten. Den stora öknen Rub al Khali, ”det tomma området”, sträcker sig över hela den sydliga delen av landet. Det högsta berget är Jabal Sawda', 3 133 meter högt.

Vegetationen inskränker sig mestadels till kort gräs och buskar. I de vitt spridda oaserna växer dadelpalmer. Den arabiska oryxantilopen liksom andra antiloparter vilka tidigare har utrotats genom jakt finns nu åter i ett litet antal i fritt tillstånd tack vare diverse djurskyddsprojekt. Några sångfågelarter är utrotningshotade. Av övriga djur är vildkatter allmänt förekommande, flyghöns lever i öknen, dessutom finns ökenråttor och andra gnagare, diverse reptiler och insekter. Eremitibisen och halsbandsparakiten är invandrade fåglar. I vattnet ut med Röda havets kuster vimlar det av liv, särskilt i korallreven.

Klimat

redigera

Klimatet är övervägande hett och torrt. I landets inre förekommer betydande temperaturskillnader särskilt mellan natt och dag. På sommaren kan dagstemperaturen gå upp till 40 grader, under vintern kan temperaturen på nätterna nå under fryspunkten. Den genomsnittliga årstemperaturen är 28 grader °C. Den största delen av den sparsamma årsnederbörden faller mellan november och januari.

Statsskick och politik

redigera
 
Salman bin Abdul Aziz, Saudiarabiens kung.

Enligt den första skrivna saudiarabiska grundlagen, som publicerades i början av mars 1992, är Saudiarabien en monarki med sunnimuslimsk konstitution, som skall försvara de mänskliga rättigheterna som de tolkas av sharia (artiklar 1 och 28).

Successionsordningen fastslås i grundlagen (artikel 5, 21 juni 2017): tronen tillkommer sönerna till Saudiarabiens grundare, kung Abdul Aziz, och deras barnbarn.[10] Nuvarande kung är Salman bin Abdul Aziz. Kungen utnämner sin kronprins, och gränsen mellan deras befogenheter kan variera efter kungens beslut. Vid kungens död övertar kronprinsen tronen. Enligt grundlagen skall efterträdaren vara den mest lämpade (artikel 5).[11] Nuvarande kronprins och landets biträdande regeringschef är Mohammed bin Salman.

Kungen är statschef, regeringschef, högste befälhavare i armén, och ledare för Majlis Al-Shura, en nationalförsamling. Majlis Al-Shura fungerar som rådgivande organ för kungen och hans ministrar, och utgörs av framstående personer som rekryteras utanför kungahuset.[12] Grundlagen fastslår att monarken skall utöva rättvisa enligt sharialagen (artikel 9), varmed landet saknar en lagstiftande församling liknande de parlament som finns i omvärlden. Grundlagen definierar maktdelningen i termer av dömande makt, verkställande makt och organisatorisk makt (artikel 44). I stället är det särskilda sharialärda och de äldstes religiösa råd, uleman, som avgör sharias tillämpning (artikel 45, 83), och monarken som träffar internationella avtal, och undertecknar lagarna (artikel 70). Landet skall styras enligt principen om shoura (dialog eller konsultation), vilket dels tar sig uttryck i rådens starka ställning, men även i att varje medborgare har möjlighet att klaga inför Majlis samt att diskutera vilken fråga som helst inför myndigheter (artiklar 83, 8 och 43). Den dömande makten är oavhängig den verkställande, och skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia (artikel 46).

Saudiarabiens regering är ett ministerråd med verkställande makt som utses av kungen. Kronprinsen är bland annat vice regeringschef och försvarsminister.[12] Till regeringsmaktens ansvarsområden hör enligt grundlagen, bland annat att uppmuntra vetenskap, bidraga till den islamiska och mänskliga civilisationen, sörja för allmän hälsa, utplåna analfabetism, utveckla miljöarbetet och motverka miljöförstöring, stå för arbetsmöjligheter och garantera social säkerhet (artiklarna 27–32). Ett särskilt fokus i grundlagen fästs vid familjens position i samhället som dess nav (9–13). Kungen utnämner också landets guvernörer och medlemmarna i landets tretton provinsråd, ett i varje provins (mintaqat).

Saudiarabien är den mäktigaste medlemmen av de muslimska ländernas organisation IKO (Islamiska konferensorganisationen) grundad 1969. Organisationen har 57 medlemmar och sitt högkvarter och sekretariat i Jedda, Saudiarabien. Saudiarabien är en av de största finansiärerna av verksamheten och hör till dess mest inflytelserika medlemmar.

I samband med IKO verkar också den islamiska utvecklingsbanken (IsDB), vars medlem muslimska länder i organisationen kan bli genom att betala medlemsandel.

Administrativ indelning

redigera
Huvudartikel: Saudiarabiens provinser

Saudiarabien är indelat i tretton provinser: Asir, al-Baha, Hail, al-Hudud ash-Shamaliyya, al-Jawf, Jizan, Medina, Mecka, Najran, al-Qasim, Riyadh, ash-Sharqiyya och Tabuk. Provinserna är i sin tur är indelade i 118 guvernement (muhafazat, singular muhafazah).

Mänskliga rättigheter

redigera

Sedan 1992 finns en skriven grundlag, Basic Law of Government, som reglerar hur landet ska styras samt stadgar vissa personliga rättigheter. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien är föremål för omfattande internationell kritik. Rättssäkerheten brister och frånvaron av kodifierad lag ger oförutsägbarhet. Domstolars individuella tolkning av sharia, islamisk rätt, präglar domsluten. Församlings- eller religionsfrihet existerar inte. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns inte någon strejkrätt. Den arbetsrättsliga situationen för många gästarbetare rapporteras fortfarande vara bristfällig. Kvinnor förblir diskriminerade och står under manligt förmyndarskap. I vissa frågor med koppling till mänskliga rättigheter förekommer dock en viss intern debatt.[13]

Dödsstraff

redigera

Dödsstraff tillämpas och som regel sker avrättningarna i form av halshuggning för män och arkebusering för kvinnor[14] Avrättningen sker ofta offentligt med svärd.[15] Dödsstraff kan utdömas för bland annat mord, våldtäkt, smuggling av droger, väpnat rån, samkönad sexuell aktivitet, apostasi[16] samt även brottet ”corruption on earth” som till exempel trolldom och magi.[17][18] Enligt landets tolkning av sharia-lag kan en gift muslimsk man eller en icke-muslimsk man som har en sexuell relation med en man dömas till döden genom stening.[19]

Minst 1 839 personer avrättades i Saudiarabien från 1980 fram till maj 2008. Antalet avrättade minskade gradvis från år 2000 (123) till år 2006 (39) för att sedan öka igen.[20] Saudiarabien publicerar inga officiella siffror, men enligt Amnesty International avrättades 151 personer år 2015[21] och 146 personer år 2018.[20]

Religionsfrihet

redigera
 
Mecka är islams heligaste plats och enligt saudisk lag förbjuden att besöka för icke-muslimer. På bilden ses stadens tillika världens största moské, Masjid al-Haram, och i mitten Kaba.

(Utdrag ur [22])

Religionsfrihet existerar inte i Saudiarabien och saudisk lagstiftning föreskriver inte heller detta. Officiellt motiveras den obefintliga religionsfriheten, avsaknaden av kyrkor och liknande med att det inte finns några saudiska medborgare som inte är muslimer. Religiösa minoriteters rättigheter respekteras inte. Icke-islamiska grupper har inte rätt att ha egna gudstjänst- eller samlingslokaler. Icke-muslimer får inte vistas annat än på avgränsade platser, och får normalt inte rätt att besöka Mecka eller Medina. Frihetsberövanden på religiösa grunder förekommer, bland annat när det gäller kristna gästarbetare som samlas privat för att hålla gudstjänst och bön. Förutom förbudet mot att praktisera eller missionera för andra religioner än islam accepteras inte heller offentliga symboler som har sitt ursprung i andra religioner.

Ateism är straffbart med dödsstraff som påföljd.[23]

Efter ett möte med påven i mars 2008 beslutade dåvarande kung Abdullah att den första kyrkan i Saudiarabien får byggas.[24]

Kvinnors rättigheter

redigera

Detta avsnitt är baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia. en:Women's_rights_in_Saudi_Arabia.

Lagar och traditioner i Saudiarabien samverkar till en omfattande könssegregering; kvinnor och män hålls åtskilda utanför hemmet och kvinnor vistas endast undantagsvis i det offentliga rummet. Det är i princip helt otillåtet för en kvinna att på egen hand träffa en man utanför släkten, och kan bestraffas enligt lag. Kvinnornas rörelsefrihet är kraftigt inskränkt då de endast får resa i sällskap med en manlig släkting.[25] Detta system har liknats vid det system som tillämpades i Sydafrika under apartheid-perioden.[26][27][28]

Kvinnors rättigheter att arbeta, äga och förvalta egendom och att rösta i allmänna val i Saudiarabien är kraftigt inskränkt, och för första gången ska kvinnor kunna nomineras i kommunalval planerat till 2015. Restauranger, även restauranger ägda av västerländska bolag, har två ingångar och åtskilda ytor för ungkarlar och familjer där det förekommer att familjearean är enklare än ungkarlarnas.[26] Enligt tradition så har kvinnor en roll i samhället som mödrar och att sköta hushåll, men så behövs kvinnor i flera yrken så som många vårdyrken då en kvinna inte får vårdas av en manlig läkare och vice versa, förutom i yttersta nödfall. Kvinnor får inte ha bankkonton utan makens tillåtelse eller vittna i domstol.[29]

Kvinnors klädsel är reglerad i lag. Icke-muslimska kvinnor skall bära "anständiga kläder", vilket i princip innebär hijab (något som det dock inte finns säkra källor på). Muslimska kvinnor skall bära abaya, hijab och niqab. Den religiösa polisen, mutawa, ser till att lagen efterlevs.[30] 2002 hindrade mutawa otillräckligt påklädda skolflickor från att ta sig ut ur en brinnande skolbyggnad, vilket ledde till att 15 elever innebrändes.[31]

År 2017 valdes Saudiarabien in i FN:s kvinnokommission med 47 röster av de 54 länderna i FN:s Ekonomiska och Sociala råd, (ECOSOC).[32]

Slaveri

redigera

Fram till 1962 tilläts slaveri i Saudiarabien. Än idag behandlas gästarbetare bryskt; de kan hållas inlåsta av sina arbetsgivare, utsättas för misshandel och våldtäkter, och i vissa fall sedan slängas i fängelse för att ha blivit ”olagligt gravida”.[33]

Försvarsmakten

redigera

Den saudiska försvarsmakten har en budget på över 48,2 miljarder amerikanska dollar (år 2011) vilket motsvarar 11,4 % av bruttonationalprodukten.[34][35]

Försvarsstyrkorna utgörs av en yrkesarmé och omfattar omkring 224 500 soldater, inklusive paramilitära styrkor. År 1990 var antalet soldater 90 000. Till detta kommer en mobiliseringsreserv på omkring 5,9 miljoner man. Större delen (85 %) av utrustning och vapen kommer från USA.[när?]

Europaparlamentet beslutade 2016 att tillfälligt införa vapenembargo mot Saudiarabien, med anledning av hur Jemens civilbevolkning har drabbats av konflikten med Saudiarabien.[36][37]

Saudiarabien är den första och hittills enda arabiska stat som har en särskild strategisk försvarsgren – Kungliga saudiska strategiska missilstyrkan – med robotar som Kina sålde till Saudiarabien år 1987. Försvarsgrenen har en personalstyrka på mer än 1 000 personer men uppgifterna om det exakta antalet och organisationens budget är hemliga.

  • Armén: 80 000 soldater fördelade på 4 pansarbrigader, 5 motoriserade brigader och 1 luftburen brigad. Utrustningen utgörs av 1 055 stridsvagnar, 170 kanonvagnar, 238 kanoner och fler än 800 övriga stridsfordon.
  • Marinen: 15 500 man fördelade på Röda havs-flottiljen och Persiska viken-flottiljen. Flottan omfattar 18 örlogsfartyg (7 fregatter, 4 korvetter och 7 minsvepare) och 75 små, snabba båtar samt 31 helikoptrar, varav 21 är stridshelikoptrar. 3000 Mariner och 4 batterier av sjömålrobotar.
  • Flygvapnet: 19 000 soldater, 293 stridsflyg och 78 helikoptrar.
  • Kungliga saudiska strategiska missilstyrkan har tre baser med 30 ~ 120 DF-3 (CSS-2) Dongfeng-missiler med en räckvidd på upp till 2 800 km.[38][39][40]
  • Luftvärnet: 16 000 soldater. 17 stora radarstationer, 5 flygradar och 51 enheter med luftvärnsmissiler.
  • Paramilitära styrkor: 25 000 soldater.[41]
  • Gränsbevakning: 1 050 soldater.
  • Kustbevakning: 4 000 soldater, 50 patrullskepp och 350 patrullbåtar.
  • Säkerhetsstyrkor: Cirka 500 soldater.

Ekonomi

redigera
 
Saudi Aramco är det statliga oljebolaget.

Naturtillgångar

redigera

Petroleum, gas, kalksten, gips, marmor, lera, salt, järnmalm och fosfor.

Industri

redigera

Oljeraffinaderi, petrokemiska basprodukter, gödsel, cement, stål, textilier, export.

Jordbruk

redigera

Vattenbrist och mager jord sätter gränserna för jordbruket. I öknen har man byggt farmar där man för stora kostnader föder upp nötboskap med hjälp av klimatanläggningar för att göra landet oberoende av köttimport och det finns ett antal konstbevattningar.

Export/import

redigera

Exportprodukter är olja och livsmedel. Importprodukter är transportutrustning, kemiska produkter, metallprodukter och textilier. De viktigaste utländska handelspartnerna är för export USA, Japan, Singapore och Frankrike samt för import Storbritannien, Tyskland, Frankrike, USA och Japan. Saudiarabien har under många år drivit en mycket aggressiv bojkott av israeliska produkter och har även internationellt uppmanat till att företag som för handel med Israel ska bojkottas. Efter Israels uttåg ur Gazaremsan, har Saudiarabien lovat att upphöra med sin bojkott av israeliska produkter.

Saudiarabien står för en fjärdedel av oljeproduktionen.

Infrastruktur

redigera

Järnvägsnätets längd är 1 300 kilometer och till större delen enkelspårig. Vägnätets längd är 146 524 kilometer och till 50 % asfalterat. Det finns tre internationella flygplatser belägna i Jidda, Riyadh och Zahran. Saudiarabiens nationella flygbolag heter Saudi Arabian Airlines. De största hamnarna är oljehamnarna i Ras Tanura vid Persiska viken och Yanbu vid Röda havet. Omkring hälften av alla resande är pilgrimer till Mecka. Kustsjöfarten har stor regional betydelse för handeln och samfärdseln. En pipeline för olja leder från oljefälten vid Persiska viken till Djanbu vid Röda havet och är 2 200 kilometer lång.

Demografi

redigera
 
Saudiarabiens befolkningspyramid (2006).

Befolkningen i Saudiarabien är koncentrerad till städerna och de få oaserna och består till 90% araber. Dessutom har omkring 10% afroasiatiskt ursprung.[9] I landet bor omkring 400 stammar av vilka ännu idag några lever som nomader eller halvnomader.

Folkmängden var år 2007 omkring 24 miljoner inkluderande omkring 6,5 miljoner legalt i landet boende utlänningar varav de flesta är gästarbetare.[42] De största grupperna av gästarbetare består av indier (1,7 miljoner), filippiner (1,0 miljoner) och pakistanier (0,85 miljoner). Det finns också egyptiska, indonesiska, syriska och jemenitiska gästarbetare i landet.

 
Unesco läskunnighet Saudiarabiens befolkning äldre än 15 år 1990-2015

Sociala förhållanden

redigera

Medborgarnas sociala förmåner hör till de mest generösa i världen. Ingen statlig inkomstskatt tas ut, trots att skola – även högre utbildning – och hälsovård är avgiftsfri. Det finns även ett omfattande socialförsäkringssystem och priserna på bensin, elektricitet, vatten, gas och flygbiljetter är subventionerade av staten.[43]

Utveckling

redigera

Målet för Saudiarabiens sjunde utvecklingsprogram (2000–2004) är att uppnå en årlig tillväxtprocent på 3,16. Andra målsättningar är att andelen av den privatsektor som får sin utkomst av annat än olja ska höjas till 55,4 % av bruttonationalinkomsten, och att höja den inhemska arbetskraftens andel till 53,2 % av arbetskraften. Arbetslösheten låg år 2002 på cirka 8 %.

En utmaning för utvecklingen är att utöka arbetsmöjligheterna för kvinnor. Enligt uppgifterna år 2001 utgjorde de bara 14 % av arbetskraften. Av de kvinnor som befann sig i arbetslivet var endast 31,7 % landets egna medborgare, resten var gästarbetare, meddelar FN i sin uppföljningsrapport om millenniemålen år 2002.

Saudiarabien hör till bidragsgivarna av utvecklingshjälp. Landet ger generösa bistånd åt andra muslimska länder. Nya mottagare har kommit till under det senaste decenniet i och med Sovjetunionens sönderfall, nya självständiga muslimska länder och de jugoslaviska muslimska områdena.

FN:s utvecklingsmål

redigera
Av åldersklassen påbörjas grundskolan av (2000–2001) 96,1 %
Läskunniga 15–24-åringar 93,5 %
Flickor/pojkar i grundskola 0,92
Andelen kvinnor av arbetskraften (förutom i jordbruket) 14 %
Antalet kvinnliga folkvalda –
Dödlighet bland barn under 5 år/1000 levande födda 28
Barnsängsdöd/100 000 förlossningar 23
Insjuknade i tuberkulos/100 000 invånare 27
Ton koldioxidutsläpp/invånare 11,7
Telefonabonnemang, mobila eller fasta/100 invånare 25,8
Internetanvändare/100 invånare 1,3

Källa: UNDP Human Development Report 2003

Religion

redigera

Islam är statsreligion och den enda religion som får utövas av saudier.[44] På Arabiska halvön uppstod en allians i mitten av 1700-talet mellan en religiös rörelse ledd av Muhammad ibn Abd al Wahhab som har fått benämningen ”wahhabism”, och klanen al Saud, förfäder till dagens ledarskap. Denna allians består och utgör grundvalen för Saudiarabiens politiska/religiösa styre där wahhabismen är statsideologi. Wahhabismen är en fundamentalistisk tolkning av sunni islam till vilken det stora flertalet sunniter i landet bekänner sig. Den shiitiska minoriteten, som utgör cirka 15 procent av befolkningen, dominerar landets östra delar.[45]

 
Idgah i Jidda

Efter Muhammad ibn Abd al Wahhabs (även känd som ”Schejk Muhammed”) död kallades hans ättlingar "Al al-Shejk", "av Schejks ätt", som har bevarat sin separata identitet in i våra dagar och medlemmar av ätten är ingifta i huset al-Saud. De intar en framträdande roll inom ulama (de religiösa lärde som styr och reglerar det religiösa livet i landet) och är mäktigast i ministerrådet näst efter kungafamiljen al-Saud själv. Medlemmar av klanen Schejk har även viktiga ledande poster inom polisen och de väpnade styrkorna.[46][47]

Spridande av wahabbism

redigera

Saudiarabien lägger sedan 1970-talet stora summor på att sprida wahabbismen internationellt och landets utgifter för religiösa ändamål utomlands ligger på mellan 2 och 3 miljarder dollar årligen (2007). Dessa medel har gått till 1500 moskéer, 210 islamiska center och dussintals koranskolor och muslimska skolor världen runt. Landet trycker mycket wahhabisk litteratur som säljs utomlands.[48] Den saudiska missionen i utlandet organiseras av saudiarabiska staten genom att finansiera organisationen Muslim World League (MWL) som har cirka 30 kontor på fem kontinenter, bland annat i London. World Assembly of Muslim Youth (WAMY) är en underorganisation till MWL.[49]

Internationella rankningar

redigera
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 91 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 172 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 58 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 36 av 189

Referenser

redigera
  1. ^ ”Kingdom of Saudi Arabia – Central Department of Statistics & Information”. 2013. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151005144053/http://www.cdsi.gov.sa/english/. Läst 3 april 2014. 
  2. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  3. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  4. ^ ”Saudiarabiens nationaldag och historien bakom”. 21 september 2014. https://megabiteblog.com/2014/09/21/historien-bakom-saudiarabiens-nationaldag/. 
  5. ^ ”License Plates of Saudi Arabia”. www.worldlicenseplates.com. http://www.worldlicenseplates.com/world/AS_SAUD.html. Läst 9 oktober 2024. 
  6. ^ ”nationalitetsbeteckning - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nationalitetsbeteckning. Läst 9 oktober 2024. 
  7. ^ ”Länder, territorier och valutor”. https://publications.europa.eu/code/sv/sv-5000500.htm. Läst 16 april 2024. 
  8. ^ Utrikespolitiska institutet Arkiverad 25 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ [a b] ”Saudi Arabia” (på engelska). CIA Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 16 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170116004532/https://www.cia.gov/about-cia/cia-museum. Läst 5 januari 2017. 
  10. ^ Saudi Gazette 21 juni 2017
  11. ^ ”The Basic Law of Governance” (på engelska). Kingdom of Saudi Arabia. http://www.mofa.gov.sa/sites/mofaen/ServicesAndInformation/aboutKingDom/SaudiGovernment/Pages/BasicSystemOfGovernance35297.aspx. Läst 5 januari 2017. 
  12. ^ [a b] http://www.the-saudi.net/saudi-arabia/government.htm
  13. ^ Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Saudiarabien 2015–2016
  14. ^ ”Stoppa vapensamarbetet med Saudiarabien”. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. 14 november 2005. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820173313/http://www.svenskafreds.se/stoppa-vapensamarbetet-med-saudiarabien. Läst 14 november 2005. 
  15. ^ ”Allt fler stater avskaffar dödsstraffet”. Sveriges Radio. 5 januari 2007. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1128323. 
  16. ^ http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=218290&lookfor=&sokvariant=arkivet&advanced=yes&antal=10[död länk]
  17. ^ ”Trollkarl halshöggs i Saudarabien”. Svenska Dagbladet. 19 september 2011. http://www.svd.se/trollkarl-halshoggs-i-saudarabien. 
  18. ^ ”The fifth estate : A State of Denial” (på engelska). cbc.ca. Canadian Broadcasting Corporation. Arkiverad från originalet den 12 februari 2003. https://web.archive.org/web/20030212232948/http://cbc.ca/fifth/saudi/justice.html. 
  19. ^ ”Here are the 10 countries where homosexuality may be punished by death”. The Washington Post. 16 juni 2016. https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2016/06/13/here-are-the-10-countries-where-homosexuality-may-be-punished-by-death-2/. Läst 30 oktober 2016. 
  20. ^ [a b] Amnesty International: "Death Sentences and Executions 2018" Arkiverad 25 januari 2021 hämtat från the Wayback Machine. (  PDF) Sid.30
  21. ^ ”Executions in Saudi Arabia and Iran – the numbers” (på engelska). the Guardian. 4 januari 2016. http://www.theguardian.com/news/datablog/2016/jan/04/executions-in-saudi-arabia-iran-numbers-china. Läst 13 mars 2021. 
  22. ^ ”Rapport från Utrikesdepartementet / Mänskliga rättigheter i Saudiarabien 2007”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110823062633/http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/080326/5912a8fc67e2196243f5b6322344d8b9/Saudiarabien.pdf. Läst 3 juni 2012. 
  23. ^ ”The 13 countries where being an atheist is punishable by death”. The Independent. 30 mars 2016. http://www.independent.co.uk/life-style/the-13-countries-where-being-an-atheist-is-punishable-by-death-a6960561.html. Läst 22 oktober 2016. 
  24. ^ ”Katolsk kyrka byggs i Saudiarabien”. Svenska Dagbladet. 23 mars 2008. http://www.svd.se/katolsk-kyrka-byggs-i-saudiarabien. 
  25. ^ ”Kvinnlig förarkampanj i Saudiarabien”. Svenska Dagbladet. 27 oktober 2014. http://www.svd.se/kvinnlig-forarkampanj-i-saudiarabien. 
  26. ^ [a b] Rita Henley Jensen (7 mars 2005). ”Taking the Gender Apartheid Tour in Saudi Arabia”. Women's e-news. http://womensenews.org/2005/03/taking-the-gender-apartheid-tour-in-saudi-arabia/. Läst 2 juni 2008. 
  27. ^ Handrahan, L. M. (August 2001), (PDF)Human Rights tribune 8 (1), arkiverad från ursprungsadressen den 2 oktober 2008, https://web.archive.org/web/20081002083608/http://www.hri.ca/pdfs/HRT Spring, Volume 8, No. 1, 2001.pdf, läst 21 augusti 2007  Arkiverad 2 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081002083608/http://www.hri.ca/pdfs/HRT Spring, Volume 8, No. 1, 2001.pdf. Läst 25 mars 2009. 
  28. ^ Andrea Dworkin (1978). ”A Feminist Looks at Saudi Arabia”. Andrea Dworkin on nostatusquo.com. http://www.nostatusquo.com/ACLU/dworkin/WarZoneChaptIIIA.html. Läst 2 juni 2008. 
  29. ^ Expressen 14 februari 2010 [1]
  30. ^ Moqtasami (1979), sid. 41–44
  31. ^ ”Saudi police 'stopped' fire rescue” (på engelska). BBC. 15 mars 2002. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/1874471.stm. 
  32. ^ ”Saudiarabien invalt i FN:s Kvinnokommission”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/saudiarabien-invalt-i-fn-s-kvinnokommission-1.4248922. Läst 24 april 2017. 
  33. ^ Per Bauhn, professor i praktisk filosofi: Det saudiska samarbetet stinker, DN kulturdebatt 8 mars 2012
  34. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120501075718/http://www.sipri.org/research/armaments/milex/resultoutput/milex_15/the-15-countries-with-the-highest-military-expenditure-in-2011-table/view. Läst 7 april 2012.  SIPRI Military Expenditure Database
  35. ^ SIPRI Arkiverad 28 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  36. ^ Seger i Europaparlamentet: Ja till vapenemargo mot Saudiarabien Arkiverad 19 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine., Svenska freds 2016-02-16
  37. ^ EU Parliament -unprecedented call arms embargo against Saudi Arabia, Middle east eye 2016-02-25
  38. ^ Jefrey Lewis - Arms Control Wonk. "Saudi Arabia’s Strategic Dyad" Arms Control Wonk, 15 juli 2013.
  39. ^ Sean O'Connor - IHS Jane's Defence Weekly. "Saudi ballistic missile site revealed", IHS Jane's Defence Weekly, 10 juli 2013.
  40. ^ National Kuwait ”Arabisk:قوة الصواريخ الإستراتيجية الملكية السعودية - Den makten av Saudiska Strategiska missiler”. National Kuwait.com. 1 juli 2013. Arkiverad från originalet den 26 november 2013. https://www.webcitation.org/6LPeVZPb1?url=http://www.nationalkuwait.com/forum/index.php?threads/209641/. 
  41. ^ Global Security
  42. ^ Central Department of Statistics and Information, Saudi Arabia; Statistical Yearbook 2007 Läst 27 december 2009. Arkiverad 4 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  43. ^ ”Utrikespolitiska institutet /Landguiden”. Arkiverad från originalet den 22 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150322234005/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Saudiarabien/Sociala-Forhallanden. Läst 12 augusti 2015. 
  44. ^ Utrikespolitiska institutet/Religion
  45. ^ ”Utrikespolitiska institutet”. Arkiverad från originalet den 5 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120705192617/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Saudiarabien/Religion. Läst 3 juni 2012. 
  46. ^ Commins, David (2006). The Wahhabi Mission and Saudi Arabia. ISBN 1-84511-080-3. Arkiverad från originalet den 19 november 2012. https://web.archive.org/web/20121119023827/http://www.bandung2.co.uk/books/Files/Religion/The Wahhabi Mission and Saudi Arabia - David Commins.pdf. Läst 13 juni 2012  Arkiverad 19 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  47. ^ Lacey, Robert, The Kingdom, Saudiernas rike (1982, på svenska 1984) ISBN 91-582-0553-5
  48. ^ ”Wahhabism: A deadly scripture”. The Independent. 1 november 2007. http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/wahhabism-a-deadly-scripture-398516.html. Läst 22 oktober 2016. 
  49. ^ ”Så vill Saudiarabien omvända Sverige till den islamiska läran”. 15 maj 2015. Dagens Samhälle. https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-vill-saudiarabien-omvaenda-sverige-till-den-islamiska-laeran-15647. Läst 25 februari 2017. 

Källor

redigera

Napoleoni, Loretta. Oheligt krig. ISBN 9173430722 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Saudiarabien&oldid=56469384”