Saharasångare
Saharasångare[2] (Curruca deserti) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i öknar i nordvästra Afrika där den är stannfågel. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tidigare behandlades den som underart till ökensångaren (Curruca nana).
| Saharasångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sylvior Sylviidae |
| Släkte | Curruca |
| Art | Saharasångare C. deserti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Curruca deserti | |
| Auktor | (Loche, 1858) |
| Synonymer | |
| |
Utseende och läten
redigeraSaharasångaren är en mycket liten (11–12 centimeter) och väldigt ljus fågel med sandfärgad ovansida, rostfärgad ovansida på stjärten, gulbruna ben, blekgul näbb och gult öga. Den är lik sin nära släkting ökensångaren (C. nana), men denna är något större, gråare ovan, har mörkare handpennor och har svarta spolstreck på tertialer och mittre stjärtpennor, något saharasångaren saknar.[4]
Fågelns tjattrande lockläte liknar ökensångarens. Sången är ljus, klar och rytmiskt ojämn utan sträva toner och inleds av en torr drill.[4]
Utbredning och systematik
redigeraFågeln förekommer som stannfågel i öknar i nordvästra Afrika till östra Libyen.[5] Den är en mycket sällsynt gäst på det europeiska fastlandet med ett fynd i Italien 1988, ett i Spanien 2011 och ett i Nederländerna 2014.[6] Fynd av obestämda saharasångare eller ökensångare finns från Tjeckien och Frankrike.[7]
Tidigare behandlades saharasångare som en underart till ökensångare (Curruca nana) men urskiljs numera allmänt som egen art.
Släktestillhörighet
redigeraArten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.[8] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[9] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid saharasångaren förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.[5]
Ekologi
redigeraFågeln häckar i halvöken med sparsam växtlighet, framför allt med täta tuvor av Aristida pungens, upp till 2.000 meter över havet i Algeriet. Den intar huvudsakligen småinsekter som den tar från marken, men också frön och bär. Den häckar från januari till början av mars i södra delen av utbredningsområdet där den troligen också lägger två kullar, i norr normalt en från slutet av mars till maj. Honan lägger två till fem ägg, i snitt tre.[10]
Status och hot
redigeraArten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
redigera- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Curruca deserti . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 311. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Tarsiger.com Fynd av saharasångare i Europa
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 184. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
- ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
- ^ Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Asian Desert Warbler (Sylvia nana). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58960 3 januari 2018).
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör ökensångare.
Wikispecies har information om ökensångare.- Läten på xeno-canto.org