Fridolins visor och andra dikter

diktsamling av Erik Axel Karlfeldt
(Omdirigerad från Sång efter skördeanden)

Fridolins visor och andra dikter är en diktsamling från 1898 av den svenske författaren Erik Axel Karlfeldt. Det var Karlfeldts andra diktsamling.

Fridolins visor och andra dikter
FörfattareErik Axel Karlfeldt
Originalspråksvenska
LandSverige
Förlag för förstautgåvanWahlström & Widstrand
Utgivningsår1898

Innehåll

redigera
Ur en lantlig ungkarls visbok
  • Rimsmeden
  • Från beväringsåren
  • Göken
  • Håkan på heden
  • Vårsång
  • Ormvisa
  • Humlevisa
  • Ode till snickaren Krylbom
  • Stormnatt
  • I älgtiden
  • För vägens vind
  • Josep i skogen
  • Två stämmor
  • Lucia
  • I Krabban
  • Lejonets barn
  • Sång efter skördeanden
  • Pungmakarbo
  • Selinda och Leander
  • Kanske!
  • Irina
  • Du ler
  • Månhymn vid Lambertsmässan
  • Min guddotter
  • Jag lever allena
Cecilia Bölljas visbok
  • Till jungfru Cecilia Böllja
  • Herr Snakendal
  • Vårskymning
  • Intet är som väntanstider
  • Duvan och örnen
  • Blomstervisor
  • Vad skall man sjunga?
Från Folkare-stigar
Liv och död
  • Jag är en sjungandes röst
  • Jorum
  • Barmhärtighetens tempel
  • En löskerkarl
  • En fader
  • Drömmen och livet

Mottagande

redigera

Gösta Attorps beskrev boken i en essä för Ord och Bild år 1920 som ett uppbrott från ungdomsdikterna i Karlfeldts debut, Vildmarks- och kärleksvisor. Attorps jämförde Karlfeldt med Carl Michael Bellman, och menade att båda saknade "tankens djupsinne", men lyckades att förmedla "fantasins underbara djupsinne". Attorps skrev om Karlfeldts figur Fridolin:

Vi ha i hela vår litteratur ingen mera nationell, mera svensk-germansk figur än denne Fridolin, där han under höstens tunga skyar vandrar på gamla stigar i gamla skogar, talande höga och hädiska och kostliga ord, sjungande sorgesånger och druckna visor. Han är svenskhetens inkarnation; allt som upp från hedenhös gett släktet väsen och klangfärg finns samlat och koncentrerat hos honom, och strängar som tona djupt i vårt bröst spelar han på som på en gammal violin.[1]

Källor

redigera
  1. ^ Attorps, Gösta (1920). ”En Karlfeldtsstudie”. Ord och Bild. Tjugunionde årgången. 1920. P.A. Norstedt & söner. sid. 126. https://runeberg.org/ordochbild/1920/0146.html. Läst 1 december 2016 

Externa länkar

redigera