S/S Sankt Erik (1914)

svenskt k-märkt fartyg

För släckningsfartyget, se S:t Erik (fartyg).

S/S Sankt Erik är en isbrytare, numera ett museifartyg, i Stockholm.

 Sankt Erik
S/S Sankt Erik i Saltsjön i Stockholm
Överblick
NamnSankt Erik
TypIsbrytare
VarvFinnboda varv
Sjösatt1914
Tagen i bruk1915
Tagen ur tjänst1977
ÖdeMuseifartyg
Allmänna egenskaper
Längd61 meter
Bredd17 meter
Deplacement2 350 ton
Djupgående6,5 meter
Maxfart11 knop
Besättning30 man fram till 1958, därefter 25
Tekniska data
FramdriftÅngmaskin
Huvudmaskin2 kolvångmaskiner
2 800 (4 000 vid forcering) hkr

Historik

redigera

Sankt Erik byggdes 1915 på Finnboda varv i Stockholm som Isbrytaren II för Stockholms stad och var då landets första havsisbrytare. Hon bröt is fram till 1977, framför allt i Stockholms skärgård, men också under hårda vintrar i Östersjön för Sjöfartsverket. Hon omdöptes till Sankt Erik efter en större renovering 1958, då hon också byggdes om från kol- till oljeeldning.

Fartyget

redigera

Fartyget drivs av två ångmaskiner på 2.800 respektive 1.200 hästkrafter och hade, då hon var i yrkesmässig drift, en besättning på 30 personer.

Fartygets stäv är vinklad för att kunna glida upp på isen så den krossas av fartygets tyngd. I fören finns en propeller som spolar vatten och krossad is längs skeppets sidor. Sankt Erik har även ett krängningssystem med vilket vatten kan pumpas mellan tankar i fartygssidorna så att isbrytaren vaggar sig fram genom isen.

Sedan 1980 är Sankt Erik ett museifartyg som vårdas av Sjöhistoriska museet. Det ligger förtöjt vid Jagarpiren vid Galärvarvet utanför Vasamuseet, och tas i drift endast vid särskilda tillfällen. Sommartid är fartyget öppet för allmänheten och det hålls guidade visningar. Fartygets radiohytt används fortfarande flera gånger om året för olika typer av amatörradioverksamhet.[1]

Källor

redigera
  1. ^ 8S0HRA - amatörradio

Externa länkar

redigera