Polska exilregeringen
Den polska republikens regering i exil (pl. Rząd Rzeczypospolitej Polskiej na uchodźstwie) bildades efter Tysklands invasion av Polen 1939. Exilregeringen upplöstes först 1990 som följd av den kommunistiska Folkrepubliken Polens sammanbrott.
Polens historia | |
Denna artikel är en del av en serie | |
Kronologi Lista över polska monarker | |
---|---|
Förhistoria och protohistoria | |
Stenåldern | |
Brons- och järnåldern | |
Antiken | |
Medeltiden | |
Tidig medeltid (c:a 800–1025) | |
Kungariket Polen (1025–1385) | |
Kungariket Polen (1385–1569) | |
Polska guldåldern | |
Tidig modern tid | |
Polsk-litauiska samväldet (1385–1795) | |
Polens delningar | |
Hertigdömet Warszawa (1807–1815) | |
Moderna Polen | |
Kongresspolen (1815–1915) | |
Första världskriget (1914-1918) | |
Andra republiken (1918–1939) | |
Andra världskriget (1939–1945) | |
Folkrepubliken Polen (1945–1989) | |
Samtid | |
Tredje republiken (1989–idag) |
Exilregeringen var stationerad i Paris mellan 1939 och 1940, därefter en kort period 1940 i Angers och slutligen, efter Frankrikes kapitulation, i London. Regeringen var en koalition mellan bondepartiet, socialisterna, arbetarpartiet och det nationella partiet. Exilregeringen hade militära enheter som stred på de allierades sida. Den hade också kontinuerlig kontakt med motståndsrörelsen i det nazistockuperade Polen och förde vidare information till de allierade.
Den polska exilregeringen fortsatte att existera efter andra världskriget under den kommunistiska regeringstid i Polen. Men exilregeringen var inte internationellt erkänd som Polens regering och hade ingen reell politisk makt. När den kommunistiska regeringen i Polen föll och övergången till ett demokratiskt Polen inleddes upplöstes exilregeringen i London.
Se även
redigeraKällor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Polish government-in-exile, 17 februari 2011.