Pascal Quignard
Pascal Quignard, född 23 april 1948 i Verneuil-sur-Avre i Eure i Frankrike, är en fransk författare, kanske mest känd för boken Tous les matins du monde från 1991 (den enda som översatts till svenska: All världens morgnar, 1992).
| Pascal Quignard | |
 | |
| Född | 23 april 1948 Verneuil-sur-Avre, Eure, Frankrike |
|---|---|
| Yrke | författare |
| Nationalitet | fransk |
| Språk | franska |
| Verksam | 1969–idag |
| Genrer | romaner |
| Noterbara verk | All världens morgnar, Les ombres errantes |
| Priser | Goncourtpriset |
| Webbplats | http://pascal-quignard.fr/ |
Ett av Quignards mest kända verk är åttiofyra Petits traités, som först publicerades 1981, medan hans mest populära bok förmodligen är All världens morgnar om 1600-talskompositören och gambaspelaren Marin Marais och dennes lärare Sainte-Colombe. Boken filmatiserades 1991 i regi av Alain Corneau. Quignard skrev även manuset till filmen i samarbete med regissören. Filmen, med bland andra Jean-Pierre Marielle, Gérard Depardieu och dennes son Guillaume Depardieu, blev en enorm succé i Frankrike och hade 2 miljoner besökare under det första året. Filmen distribuerades i 31 länder, bland annat Sverige. Filmmusikalbumet sålde platina (500 000 exemplar) och gjorde den spanske musikern Jordi Savall internationellt berömd. Boken kom ut på svenska 1992.
Han har också översatt flera verk från latin (Albucius, Porcius Latro), kinesiska (Kong-souen Long) och grekiska (Alexandra).
Quignard tilldelades Goncourtpriset 2002 för romanen Les ombres errantes. För romanen Terrasse à Rome mottog han franska akademiens pris 2000 och för Carus Prix des Critiques 1980.
Bibliografi
redigera- L'être du balbutiement, 1969
- Alexandra de Lycophron, 1971
- La parole de la délie, 1974
- Écho, 1975
- Le lecteur, 1976
- Sang, 1976
- Hiems, 1977
- Sarx, 1977
- Les mots de la terre, de la peur et du sol, 1978
- Carus, 1979
- Inter aerias fagos, 1979
- Sur le défaut de terre, 1979
- Le secret du domaine, 1980
- Les tablettes de buis d'Apronenia Avitia, 1984
- Le vœu de silence, 1985
- Une gêne technique à l'égard des fragments, 1986
- Le salon du Wurtemberg (1986)
- La leçon de musique, 1987
- Les escaliers de Chambord, 1989
- Petits traités, 1990
- Albucius, 1990
- Tous les matins du monde (1991) (All världens morgnar, översättning Astrid Lundgren, Forum, 1992)
- Le nom sur le bout de la langue, 1993
- L'amour conjugal, 1994
- Le sexe et l'effroi, 1994
- L'occupation américaine, 1994
- Rhétorique spéculative, 1995
- La haine de la musique, 1996
- Rhétorique spéculative, 1996
- La frontière, 1998
- Vie secrète, 1998
- Terrasse à Rome, 2000
- Tondo, 2002
- Le dernier royaume
- I: Les ombres errantes (2002)
- II: Sur le jadis (2002)
- III: Abîme (2002)
- IV: Les paradisiaques, 2005
- V: Sordidissimes, 2005
- Villa Amalia, 2006
Källor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Pascal Quignard, Auteurs.contemporain.info, läst 11 mars 2010.