Wikipedia

Oxenstierna

adelsätt

Oxenstierna är en månghövdad svensk uradlig ätt från Småland, som är en av Sveriges äldsta adelsätter. Från ätten har flera grenar avknoppats: Oxenstierna af Croneborg, Oxenstierna af Eka och Lindö, Oxenstierna af Korsholm och Wasa och Oxenstierna af Södermöre.

Oxenstierna
Ätten Oxenstiernas stamvapen med variationer
Känd sedan1292
UrsprungSvensk uradel från Småland
UpphöjdGabriel Kristiernsson Oxenstierna upphöjdes 1561 till friherre
StamfarTorsten Vigolfsson, vars barn upptog sin mors vapen med en oxpanna
AdladSvensk uradel
Utgrenad iOxenstierna af Eka och Lindö, Oxenstierna af Södermöre, Oxenstierna af Croneborg, Oxenstierna af Korsholm och Wasa
Axel Oxenstierna

Historik

redigera

Under medeltiden var flera ättmedlemmar riksråd och rikskansler, och flera personer spelade andra betydande roller i svenskt statsliv, varav den mest namnkunnige torde vara Axel Oxenstierna.

Ätten härstammar troligen från en Nils i Långserum, Svenarums socken i norra Småland. Hans son Gjurd Nilsson (död efter 1312) är den förste som kan beläggas ha brukat ett vapen med en oxpanna med två därifrån utgående horn (Oxenstirn betyder "oxpanna" på tyska). Om dennes ätt känner man inte till något vidare.[1]

Gjurd Nilssons bror Mathias Nilsson är endast känd genom ett salubrev till Nydala kloster 1300, där han sägs vara far till Ingeborg Mattiasdotter (död efter 1344), abbedissa i Gudhems kloster och Lucia Mattiasdotter gift med frälsemannen Torsten Vigolfsson till Villstorp i Forserums socken, som 1292 bytte Villstorp mot Fallnafors i Malmbäcks socken.[1]

Torsten Vigolfsson förde i sitt vapen en delad sköld med två enkeltinnade rutor i det övre fältet och ett fallande blad med stjälk i det nedre. han var sannolikt bror till Linköpingskaniken och prosten i Njudung, Håkan, [1], den Håkan (död troligen 1369), som var kanik i Linköping och kyrkoherde i Norra Sandsjö i Småland, och som i dokument angående biskopsmördaren Mats Gustavsson (sparre) är omnämnd som Håkan i Sandsjö, och förde Oxenstiernas vapen, medan Gustavsson förde en sparre. [2] [1]

Det har antagits att Torsten Vigolfsson varit far till ett antal personer som fört det oxenstiernska vapnet, däribland Håkan Torstensson (död troligen 1369) och Nils Torstensson (död efter 1348). Nils Torstensson blev far till Bengt Nilsson, som gifte sig med marsken Sten Turessons änka. Hon var enda dotter till Nils Ambjörnsson, och genom detta giftermål kom släkten i besittning av Ängsö, och Bengt Nilsson lyckades även bli både riddare och riksråd, och därmed förde upp ätten i högadelns krets.[1]

Bengt Nilssons var far till sönerna Arvid Bengtsson (Oxenstierna) och Jöns Bengtsson (Oxenstierna) d.ä..[1] och dottern Bengta. Kung Gustav Vasa härstammar från Bengt Nilssons dotter Bengta Bengtsdotter.

Släktträd upprättat efter den grafiska släkttavla som Hans Gillingstam anger 1952 för Matts Gustavssons familj i utredningen Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier.[2]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mats Nilsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Abjörn NN
 
NN Matsdotter Gift med
1. Abjörn NN
2. Torsten Vigolfsson
 
Torsten Vigolfsson
 
Ingborg Matsdotter abbedissa
 
Bengta Matsdotter
 
Holmborg Matsdotter
 
Lucia
Matsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta Abjörnsdotter
Gift med Johan Sonesson
 
Bengt Abjörnsson
 
Gustaf Abjörnsson
 
Elena Abjörnsdotter
Gift med Knut Sigvidsson
 
Ingrid Abjörnsdotter
Gift med Håkan Bårdsson
 
Ingeborg Torstensdotter
Nunna i Gudhem
 
Nils Torstensson
 
Bengt Torstensson
 
Mats Torstensson
 
Håkan Torstensson
Kanik i Linköping
Kyrkoherde i Sandsjö
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mats Gustafsson (sparre)
 
 
 
 
 
Bård Håkansson
mördad av
bröderna Inge Ingesson
och Laurens Ingesson
 
 
 
 
 
Bengt Nilsson
stamfader för yngre ätten Oxenstierna


Medlemmarna av släkten började på 1590-talet skriva sig Oxenstierna. Gabriel Kristiernsson Oxenstierna upphöjdes i samband med Erik XIV:s kröning till friherre. Hans ätt introducerades 1625 på riddarhuset som Oxenstierna af Eka och Lindö (1). Hans sonson Gabriel Bengtsson Oxenstierna blev 1651 upphöjd till greve och stamfar för ätten Oxenstierna af Korsholm och Wasa. Axel Oxenstierna erhöll 1645 grevskapet Södermöre och blev stamfar för grevliga ätten Oxenstierna af Södermöre (nummer 4), utslocknad 1708. Barn och barnbarn till Gabriel Gustafsson Oxenstierna blev 1651 upphöjda till grevligt stånd under namnet Oxenstierna af Croneborg (nummer 10), ätten utslocknade 1803.[3]

Fortlevande är numera endast den grevliga grenen Oxenstierna af Korsholm och Wasa nummer 8.

Personer från ätten Oxenstierna (urval)

redigera

Alfabetiskt ordnade yngre namn

redigera

Äldre generationer

redigera

Yngre generationer

redigera

Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, (död 1585)

Övriga

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f] Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  2. ^ [a b] Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier. Stockholm: [Almqvist & Wiksell]. 1952–1953. Libris 8075012 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1071 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Oxenstierna&oldid=56164608”