 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Det är bara teater-delen som är källbelagd (2021-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Olof Uno Ingemar Orloff, ursprungligen Lundström, född 20 januari 1938 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 8 september 2022 i Stockholm,[1][2][3] var en svensk skådespelare och glaskonstnär. Namnet Orloff använde han som artistnamn vid sin första konstutställning 1982, men blev också hans efternamn. Han var bosatt i Paris och Perpignan.
| Olof Lundström Orloff | |
 Olof Lundström Orloff 2014 | |
| Född | Olof Uno Ingemar Lundström 20 januari 1938 Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige  |
|---|---|
| Död | 8 september 2022 (84 år) Stockholm, Sverige |
| Webbplats | orloff.fr |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigeraRedan tidigt visste Olof att han ville stå inför publik och att han ville uttrycka sig i färg och form. Prinsen i Snövit blev debuten som 12-åring på Vår teater i Medborgarhuset i Stockholm. Innan han antogs vid Dramatens elevskola 1961 gick Orloff ett år på Konstfack. Efter sammanlagt fem år på nationalscenen kom genombrottet som perukmakare Ström i Markurells i Wadköping på Helsingborgs stadsteater.
Från tiden med Västeråsensemblen 1967–1970 minns Olof helst Baron Tusenbach i Ernst Günthers uppsättning av Tre systrar. Under 70-talet syntes Olof Lundström Orloff på Stockholms stadsteater och Stockholms privatteatrar. Från 1981 var han tillbaka i fadershuset som medlem av Dramatens fasta ensemble - åter en klassiker bland roller: Vickberg i Hans nåds testamente.
Under den här tiden kom glaset in i Olofs liv med en första utställning 1982, många av hans glasarbeten finns numera på museum.
År 2003 spelade Olof Lundström Orloff Mephistopheles på franska i Goethes Faust i Paris. Under 14 somrar fanns Olof på Nils Poppes Fredriksdalsteatern i Helsingborg, till exempel Hjälten från Öresund 1978, med Poppe & Lundström Orloff i "tangon som gick till svensknöjeshistoria". Föreställningarna visades i TV på trettondagsafton.
Familj
redigeraOrloff var 1961–1980 gift med Lilian Elgö. Han fick två döttrar.
Filmografi
redigera- 1971 – Änkeman Jarl
- 1973 – Luftburen
- 1973 – Tintin och hajsjön (röst)
- 1974 – Någonstans i Sverige (TV-serie)
- 1974 – Bakom masker
- 1976 – Röjning på teatervinden
- 1976 – Smurfarna och den förtrollade flöjten (röst)
- 1978 – Fantastiska pappa
- 1978 – Hem, ljuva hem (TV-serie)
- 1979 – Astrosmurfen (röst)
- 1980 – Marmeladupproret
- 1981 – Smurfarna och den fiffige trollkarlen (röst)
- 1981 – Det våras för Smurfan (röst)
- 1981 – Nu smurfar vi igen! (röst)
- 1982 – Pelle Svanslös på nya äventyr (röst)
- 1985 – August Strindberg: Ett liv (TV-serie)
- 1986 – Fars lille påg
- 1988 – Ta mej! Jag är din!
- 1988 – Begriper du inte att jag älskar dig?
- 1989 – AB. Dun och Bolster
- 1990 – Min syster och jag
- 1992 – Blomman från Hawaii
- 1993 – Spanska flugan
- 1994 – Bröderna Östermans huskors
- 1994 – Döda danskar räknas inte (TV-serie)
- 1998 – Mötet: Olof Orloff Lundström
- 1999 – Rederiet (TV-serie)
- 2000 – Hjälp! Jag är en fisk (röst)
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraMycket radioteater t.ex. Pragsymfonin; duo med Georg Funkquist, regi Christer Brosjö
Glaskonstnär
redigeraSom glaskonstnär har han erhållit:
- 1:a pris "Aujourd'hui le Verre, Musée des Arts Décoratifs, Paris 1982.
- Formex-priset för årets bästa design, Stockholm 2000
- Prix d'excellence Marie Claire Maison, enhällig jury, Paris 2000
Som glaskonstnär är han representerad på Sveriges glasmuseum i Växjö. Han har ritat och skänkt sex ljusstakar i glas och förgylld mässing till altaret i Svenska Kyrkan i Paris.
Bilder
redigera-
Olof Lundström Orloff och Lars Elwin i Ruzzantes återkomst; I krig skulle draga på Helsingborgs stadsteater 1966.
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ TT (13 september 2022). ”Skådespelaren Olof Lundström Orloff är död – blev 84 år”. DN. https://www.dn.se/kultur/skadespelaren-olof-lundstrom-orloff-dod/. Läst 13 september 2022.
- ^ https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/q1L23e/skadespelaren-olof-lundstrom-orloff-dod
- ^ https://www.minnesrummet.se/#/Case/802534/Dodsannons
- ^ Ingvar Holm (19 maj 1967). ”Commedian ännu för svår”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-05-19/132/16. Läst 10 juni 2018.
- ^ Barbro Hähnel (3 oktober 1970). ”Man måste vara barnslig när man går på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-10-03/268/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016.
- ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016.
- ^ Leif Zern (20 januari 1974). ”Carl Z i rävsaxen, men Birgitta är fin”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-01-20/19/16. Läst 23 januari 2016.
- ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1989). ”'Hur andra älskar' på Intima teatern: Komedifars utan temperament”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Tove Ellefsen (18 juni 1991). ”Fniss när Poppe sparras”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-06-18/163/20. Läst 30 januari 2022.
- ^ Marcus Boldemann (19 juni 1994). ”Slapstick lyfter nygamle Bom”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/slapstick-lyfter-nygamle-bom/. Läst 5 maj 2018.
- ^ Ingegärd Waaranperä (4 oktober 1996). ”Bidragsfusk som lönar sig. Björn Gustafsson räddar farsen på Maxim”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/bidragsfusk-som-lonar-sig-bjorn-gustafsson-raddar-farsen-pa-maxim/. Läst 29 oktober 2016.