Nikatorer
Nikatorer (Nicatoridae) är en liten afrikansk familj av ordningen tättingar.[1] Den består av endast tre arter, alla i släktet Nicator.
| Nikatorer | |
.jpg) Vitstrupig nikator (N. gularis) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Nikatorer Nicatoridae |
Kännetecken
redigeraNikatorer är medelstora gröna sångfåglar med fläcakade vingar och kraftiga, krökta näbbar. Fåglarna förekommer i skogsområden söder om Sahara, där de ofta avslöjar sig först genom sina explosiva läten.[2]
Födan består av ryggradslösa djur och ibland även grodor och ödlor som de söker efter på grenar, i klätterväxter och på trädstammar i undervegetationen. De sprider ofta ut vingar och stjärt för att skrämma upp sina byten. Det enkla, duvlika boet av kvistar hålls ihop av svampar. Endast honan ruvar de en till fyra äggen.[2]
Släktskap
redigeraNikatorerna har placerats i familjer som bulbyler (Pycnonotidae) och busktörnskator (Malaconotidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en helt egen och tidig utvecklingslinje inom överfamiljen sångare (Sylvioidea). Exakt vilka nikatorernas närmaste släktingar är har inte klarlagts, där olika genetiska studier ger olika resultat: systerklad till en grupp bestående av lärkor och skäggmes[3], i en polytomi med denna grupp och resten av Sylvioidea[4] eller systerklad till resten av Sylvioidea med[5] eller utan lärkorna.[6][7]
Arter i familjen
redigeraFamiljen består endast av tre arter i släktet Nicator med utbredning i Afrika söder om Sahara:[1]
- Västlig nikator (N. chloris)
- Vitstrupig nikator (N. gularis)
- Gulstrupig nikator (N. vireo)
Noter
redigera- ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
- ^ [a b] Winkler, D. W., S. M. Billerman, and I.J. Lovette (2020). Nicators (Nicatoridae), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.nicato1.01
- ^ Fregin, S., Haase, M., Olsson, U. & Alström, P. (2012). New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers. BMC Evolutionary Biology 12(1): 157.
- ^ Alström, P., Olsson, U. & Lei, F. (2013a). A review of the recent advances in the systematics of the avian superfamily Sylvioidea. Chinese Birds 4(2): 99–131.
- ^ Olsson, U., Irestedt, M., Sangster, G., Ericson, P.G. & Alström, P. (2013). Systematic revision of the avian family Cisticolidae based on a multi-locus phylogeny of all genera. Molecular Phylogenetics and Evolution 66(3): 790–799.
- ^ Beresford, P., Barker, F.K., Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005). African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary ‘enigmas’. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 272(1565): 849–858.
- ^ Johansson, U.S., Fjeldså, J. & Bowie, R.C. (2008b). Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): a review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 48(3): 858–876.