Michel Barnier
Michel Jean Barnier, född 9 januari 1951 i La Tronche i departementet Isère, är en fransk konservativ politiker och diplomat som sedan 5 september 2024 är Frankrikes premiärminister.[1]
| Michel Barnier | |
.jpg) Michel Barnier 2019.
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 5 september 2024 | |
| President | Emmanuel Macron |
|---|---|
| Företrädare | Gabriel Attal |
| Tid i befattningen 19 juni 2007–22 juni 2009 | |
| Premiärminister | François Fillon |
| Företrädare | Christine Lagarde |
| Efterträdare | Bruno Le Maire |
| Tid i befattningen 31 mars 2004–31 maj 2005 | |
| Premiärminister | Jean-Pierre Raffarin |
| Företrädare | Dominique de Villepin |
| Efterträdare | Philippe Douste-Blazy |
Frankrikes Europaminister
| |
| Tid i befattningen 18 maj 1995–3 juni 1997 | |
| Premiärminister | Alain Juppé |
| Företrädare | Alain Lamassoure |
| Efterträdare | Pierre Moscovici |
| Tid i befattningen 29 mars 1993–18 mars 1995 | |
| Premiärminister | Édouard Balladur |
| Företrädare | Ségolène Royal |
| Efterträdare | Corinne Lepage |
| Född | Michel Jean Barnier 9 januari 1951 La Tronche, Isère, Frankrike |
| Politiskt parti | Republikanerna |
| Alma mater | École supérieure de commerce de Paris |
| Yrke | Politiker, diplomat |
| Residens | Hôtel Matignon (2024–) |
| Namnteckning | 
|
Biografi
redigeraBarnier var ledamot av nationalförsamlingen 1978–1993, miljöminister 1993–1995, Europaminister 1995–1997, ledamot av senaten 1997–1999, EU-kommissionär i Prodi-kommissionen med ansvar för regionalpolitik 1999–2004, utrikesminister 2004–2005 och jordbruksminister 2007–2009. Han valdes till ledamot av Europaparlamentet i samband med valet 2009 och var ledamot i Utskottet för konstitutionella frågor. Han var åter ledamot av Europeiska kommissionen 2010–2014 och ansvarade för inre marknaden och tjänster i kommissionen Barroso II. Han blev 2017 chef för förhandlingarna med Storbritannien om landets utträde ur EU.
Efter parlamentsvalet i Frankrike 2024 nominerades Barnier den 5 september till Frankrikes nya premiärminister av president Emmanuel Macron.[2] Nomineringen, som skedde nästan två månader efter valet, ledde till protester från Det okuvliga Frankrikes partiledare Jean-Luc Mélenchon, då vänsteralliansen Nya Folkfronten fått flest röster i valet.[3]
Barniers regering föll i december 2024 efter att Barnier förlorat en misstroendeomröstning i nationalförsamlingen, med anledning av en budget för socialförsäkringar som han tvingat igenom utan parlamentariskt stöd. Detta var den första gången en fransk premiärminister fälldes av en misstroendeomröstning sedan Georges Pompidou 1962. Barniers regering kommer sitta kvar som en expeditionsregering tills en ny premiärminister utsetts.[4]
Barnier ingick i ledningen för olympiska vinterspelen 1992 i Albertville, vilket ligger i hans egna hemtrakter.
Källor
redigera- ^ Chrisafis, Angelique (5 september 2024). ”Michel Barnier vows to address feelings of ‘anger’ and ‘injustice’ as France’s new PM” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/article/2024/sep/05/michel-barnier-named-prime-minister-france. Läst 14 september 2024.
- ^ ”Expressen”. https://www.expressen.se/nyheter/varlden/barnier-nomineras-till-ny-fransk-premiarminister/. Läst 5 september 2024.
- ^ ”Michel Barnier nomineras till fransk premiärminister”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/michael-barnier-blir-fransk-premiarminister. Läst 5 september 2024.
- ^ Kajsa Sjödin, Thea Mossige-Norheim (4 december 2024). ”Franska regeringen faller – för första gången på över 60 år”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/franska-regeringen-riskerar-att-falla-for-forsta-gangen-pa-over-60-ar. Läst 9 december 2024.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Michel Barnier.- Michel Barnier hos EU-kommissionen