Melchior Wernstedt

svensk arkitekt och grafiker
Ej att förväxla med Melcher Wernstedt.

Carl Melchior Wernstedt, född 29 augusti 1886 i Strängnäs, död 1 februari 1973 i Göteborg, var en svensk arkitekt och grafiker. Han var professor vid Chalmers tekniska högskola 1923–1951.

Melchior Wernstedt
Född29 augusti 1886[1]
Strängnäs[2], Sverige
Död1 februari 1973[1] (86 år)
Göteborg[2], Sverige
Medborgare iSverige[3]
Utbildad vidChalmers tekniska högskola
Kungliga Konsthögskolan
SysselsättningArkitekt[1]
ArbetsgivareChalmers tekniska högskola
FöräldrarLage Wernstedt
SläktingarWilhelm Wernstedt (syskon)
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1959)
Chalmersmedaljen (1967)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Han var son till borgmästaren Lage Johan Axel Wernstedt och Hanna Ringborg och från 1918 gift med friherrinnan Margareta Charlotta Funck. Wernstedt utbildade sig till arkitekt vid dåvarande Chalmers tekniska institut (numera Chalmers tekniska högskola) i Göteborg 1906–1909 och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1909–1910 och passade då på att studera grafik vid Axel Tallbergs etsningsskola 1909. Efter studieresor till Tyskland, England, Frankrike, Italien, norra Afrika och USA var han anställd arkitekt på Ragnar Östbergs arkitektkontor (1916–1921) där han arbetade med Stockholms stadshus och ensamt ansvarade för gestaltningen av Stadshuskällaren. Från 1921 blev han tjänstgörande arkitekt utom stat vid Byggnadsstyrelsen. Han var professor i byggnadslära och ornamentsritning vid Chalmers tekniska läroanstalt 1923–1951.

Till hans arbeten räknas industribyggnader i bland annat Riddarhyttan och Långbanshyttan, restaurering och ombyggnad av Mauritzbergs gård och renoveringar av ett flertal kyrkor, exempelvis i Ramdala, Kyrkhult, Skederid och Hesselby samt begravningskapell och klockstapel i Hultsfred. Han ritade soldathem i Strängnäs och Lillhagens sjukhus i Göteborg. Han var sakkunnig i Göteborgs stads beredning för Götaplatsens ordnande 1924. Wernstedt ledde Chalmers egna arkitektkontor och ritade där bland annat Dalénsalen 1949, Kraftcentralen 1950, Kårhuset 1952, "Kopparbunken” 1954, samt biblioteket, färdigt 1960

Han formgav även föremål som bordslampor och ritade möbler och armatur i Ulriksdals slott. Han belönades 1959 med Prins Eugen-medaljen.

Wernstedt instiftade ett resestipendium som kan sökas av arkitekter med avgångsbetyg från Chalmers.

Källor

redigera

Externa länkar

redigera
  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 6 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]