Martine Aubry, ursprungligen Martine Delors, född 8 augusti 1950 i Paris, är en fransk politiker, Socialistpartiets (PS) förstesekreterare (partiledare) från 2008 till 2012.[9] Hon är borgmästare i Lille sedan 2001.

Martine Aubry
Född8 augusti 1950[1][2][3] (74 år)
Paris
Medborgare iFrankrike[4]
Utbildad vidUniversité Panthéon-Sorbonne
École nationale d’administration,
Institut d'études politiques de Paris
Université Panthéon-Assas
SysselsättningPolitiker[3][4], anciens cadres[5]
Befattning
Frankrikes arbetsmarknadsminister (1991–1993)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling (1997–1997)
Borgmästare i Lille
franska kommunala mandatperioden 2001-2008 (2001–2008)
Borgmästare i Lille
franska kommunala mandatperioden 2008-2014 (2008–2014)[6]
Conseiller municipal de Lille
franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[4][3]
Conseiller de la Métropole européenne de Lille
franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–)[3]
Borgmästare i Lille
franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[4]
Conseiller municipal de Lille
mandatperioden 2020-2026 i franska kommuner (2020–)[7]
Borgmästare i Lille
mandatperioden 2020-2026 i franska kommuner (2020–)[7]
ArbetsgivareÉcole nationale d’administration
Politiskt parti
Socialistiska partiet
MakeJean-Louis Brochen
(g. 2004–)
FöräldrarJacques Delors
Marie Lephaille[8]
Utmärkelser
Prix de la Carpette anglaise (2010)
Namnteckning
Webbplatsmartineaubry.fr/
Redigera Wikidata
Martine Aubry 2008.

Aubry gick med i socialistpartiet 1974 och utsågs till arbetsminister av premiärminister Édith Cresson 1991, vilket hon var till regeringsskiftet 1993. Hon återkom som arbetsmarknads- och solidaritetsminister då Lionel Jospin blev premiärminister 1997 och var kvar på ministerposten till 2000.[9] Aubry är mest känd för att ha drivit igenom lagen om 35 timmars arbetsvecka, och lagen som skapade välfärdsprogrammet Couverture maladie universelle (CMU), "allmänna sjukförsäkringssystemet".

Martine Aubry lämnade sin regeringspost 2001 för att bli vald till borgmästare i Lille efter Pierre Mauroy. I valet 2002 förlorade hon sin plats i nationalförsamlingen, där hon varit ledamot sedan 1997. I mars 2008 omvaldes hon till borgmästare i Lille med 66,55 procent av rösterna.

I november 2008 valdes Martine Aubry till Socialistpartiets förstesekreterare, efter att med snäv marginal (50,04 procent mot 49.96 procent) ha besegrat Ségolène Royal.[9] Denne ifrågasatte valresultatet, men den 25 november 2008 förkunnade partiet att Aubry hade vunnit det omtvistade valet. Den 28 juni 2011 meddelade hon att hon skulle ställa upp i nomineringen till socialistpartiets kandidat i presidentvalet 2012, men besegrades av sin föregångare som partiledare, François Hollande, som också besegrade den konservative presidenten Nicolas Sarkozy i presidentvalet. Aubry hade hoppats att bli premiärminister under Hollande, men när hon inte blev det lämnade hon också posten som partiets förstesekreterare.[9]

Aubry är dotter till Jacques Delors, som varit Europeiska kommissionens ordförande.[9]

Källor

redigera
  1. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 242, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w67817cz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Répertoire national des élus, 9 april 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Répertoire national des élus du 14 janvier 2020, 14 januari 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Répertoire national des élus du 2 décembre 2020, 2 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Jean-Marc Rivière, Dossier spécial : le maire, un élu toujours aussi populaire, 24007, La Voix du Nord, 9 oktober 2019, s. 1-8, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Répertoire national des élus du 13 juillet 2020, 13 juli 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e] Aubry, Martine (Louise Marie), rulers.org, läst 2020-11-16

Externa länkar

redigera
Företrädare:
François Hollande
Förstesekreterare för Socialistiska partiet
2008–2012
Efterträdare:
Harlem Désir