Uppslagsordet ”Mörkö” leder hit. För andra betydelser, se Mörkö (olika betydelser).

Mörkö socken i Södermanland ingick i Hölebo härad, ingår sedan 1971 i Södertälje kommun och motsvarar från 2016 Mörkö distrikt.

Mörkö socken
Socken
LandSverige
LandskapSödermanland
HäradHölebo härad
KommunSödertälje kommun
Bildadmedeltiden
Area57 kvadratkilometer
Upphov tillMörkö landskommun
Mörkö församling
MotsvararMörkö distrikt
TingslagNyköpings domsagas tingslag (–)
Jönåkers, Rönö och Hölebo tingslag ()
Hölebo tingslag (–)
Karta
Mörkö sockens läge i Stockholms län.
Mörkö sockens läge i Stockholms län.
Mörkö sockens läge i Stockholms län.
Koordinater58°59′00″N 17°40′00″Ö / 58.983333333333°N 17.666666666667°Ö / 58.983333333333; 17.666666666667
Koder, länkar
Sockenkod0055
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Mörkö distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 56,52 kvadratkilometer, varav 56,33 land (huvudön 51)[1] År 2000 fanns här 500 invånare.[2] Hörningsholms slott, småorten Söräng samt sockenkyrkan Mörkö kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik

redigera

Mörkö socken har medeltida ursprung. 1968 överfördes till Grödinge socken södra delen av Näslandet.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Mörkö församling och för de borgerliga frågorna till Mörkö landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Hölö landskommun som 1971 uppgick i Södertälje kommun samtidigt som länstillhörigheten ändrades till Stockholms län.[2] Församlingen uppgick 2010 i Hölö-Mörkö församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Mörkö, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Hölebo härad. De indelta båtsmännen tillhörde Andra Södermanlands båtsmanskompani.[4][5]

Geografi

redigera

Mörkö socken ligger väster om Himmerfjärden i farleden mot Södertälje och omfattar dels huvuddelen av huvudön Mörkö, dels flera mindre öar, däribland Oaxen, Fifång och Eriksö. Socknen är i norr och på småöarna kuperad och skogrik för att i södra delen av huvudön vara uppodlad slättbygd.[6][1][7][8]

Ön domineras av fritidsboende, främst från Södertälje och Nyköping. Det bedrivs även omfattande jordbruk. Mörkö är mestadels platt, och är förbunden med fastlandet med Mörköbron, invid Kasholmen. På den östra sidan av ön reser sig en 40 meter hög kalkbergsrygg. Trafikverket Färjerederiet bedriver båttrafik med bilfärja på den så kallade Skanssundsleden mellan Hörningsnäs, på Mörkös allra nordligaste del, samt Skanssundet i de sydvästligaste delarna av Storstockholm. Bilfärja förbinder Mörkö med den mindre ön Oaxen.

På norra delen av huvudön ligger Nässkansen från 1600-talet.

Fornlämningar

redigera

Från järnåldern finns flera gravfält. Sju fornborgar och fyra runristningar är kända.[7][6][9][10]

Namnet (1291 Myrky) innehåller förleden myrk, 'mörk'.[11]

Galleri

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Mörkö socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  4. ^ Administrativ historik för Mörkö socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ Om Södermanlands båtsmanskompani
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938 
  7. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  8. ^ Hölebo härad Arkiverad 22 september 2017 hämtat från the Wayback Machine. häradskarta från 1900
  9. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Mörkö socken
  10. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Mörkö socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Externa länkar

redigera