Monarki
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2021-07) Motivering: Monarker föds och dör, inte alltid det uppdaterats. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Monarki (från grekiska monos, 'en', och archein, 'att härska') är ett statsskick i vilket statschefen är en monark. Det har tidigare i historien ofta funnits valmonarkier, men i nutida monarkier går tronen nästan alltid i arv inom en och samma ätt. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid, medan statschefen i en republik normalt är vald för en viss ämbetsperiod. Det finns i dag 29 monarkier i världen.
Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har. Är det en konung eller drottning kallas den konungadöme. Är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme. Är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme. Är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme. Är det en påve kallas den påvedöme. Är det en sultan kallas den sultanat. Är det en emir kallas den emirat.
Historik
redigeraMonarkin är en av de äldsta formerna av statsstyre och har sin grund i hur stammar styrdes. Många monarkier har sin grund i att monarken sågs som gudomens/gudarnas representant på jorden och sade sig ha korats direkt av dessa (”konung av Guds nåde”). Monarken tänktes styra på nåd av gudomligheten och blev störtad eller offrad till gudarna om det verkade uppenbart att deras inställning gentemot honom hade försämrats. I forntida riken var härskaren ofta samtidigt präst. Faraonerna var konung, präst och gud i en och samma person. Kejsar Hirohito av Japan avsade sig sin gudomliga status efter andra världskriget för att få behålla tronen. Dock anses han fortfarande vara ättling till solgudinnan Amaterasu. I Thailand liksom i Kambodja anses konungafamiljen ha i det närmaste gudomlig status. Så var även fallet i de för-columbianska rikena i Mellan- och Sydamerika. Andra monarker fick sin makt genom att vinna stöd hos vissa grupper eller kaster i samhället.
Sedan början av 1800-talet har många av världens monarkier upphört att existera eller övergått till att bli parlamentära demokratier. Demokratiska länder som bevarat monarken som statschef har oftast begränsat monarkens makt genom att bli konstitutionella monarkier. Ett fåtal länder i världen är fortfarande absoluta monarkier i vilka monarken är enväldig, exempelvis Brunei, Bhutan, Kuwait, Saudiarabien och Swaziland. I andra länder, som Jordanien och Marocko, har monarken ännu i våra dagar stora maktbefogenheter. På senare tid har i ett fåtal monarkier statschefen faktiskt kunnat flytta fram sin position; i Liechtenstein har monarken givits befogenhet att avskeda regeringen utan anledning.
Till monarkin har åtminstone i Europa hört vissa rättigheter för monarken – regale – som dock kunde överlåtas genom privilegier och privilegiebrev. Några sådana regale var myntregale, jaktregale, vattenregale, bergsregale, postregale och saltregale.
Olika former av monarki
redigera.jpg)
.jpg)
_(cropped).jpg)
.jpg)
I flertalet monarkier fungerar monarken som en symbol för, i de flesta fall, uråldrig kontinuitet och för statsskicket i sig. Människor som förordar monarki framför republik anser så gott som alltid att en monark står ovanför sina undersåtar och att denne på ett mer eller mindre självklart sätt innehar en särställning. Han eller hon får gärna vara ”folklig”, men bör ändå upprätthålla en viss distans till gemene man. Den övervägande delen av alla monarkier är numera fullt fungerande rättsstater och monarken har begränsad eller – som i Sverige – ingen politisk makt. En suverän, även utan politisk makt, fungerar som en gemensam ”galjonsfigur” för landets invånare oavsett ursprung och politisk hemvist.
Monarkens maktställning
redigeraDet finns olika former av monarkier. En viktig distinktion är den makt monarken besitter:
- Absolut monarki: Här har monarken enväldig makt. I den mån offentlig makt utövas av andra är det för att monarken själv har delegerat delar av makten.
- Konstitutionell monarki: Här är monarkens maktbefogenheter reglerade i en grundlag, där monarken inte själv kan tillvälla sig ytterligare makt. Sverige är en konstitutionell monarki; se Sveriges monarki och successionsordningen.
Monarkens titel
redigeraMedan statschefen i en republik nästan undantagslöst kallas president, oavsett det språk som talas i landet, har monarker världen över mycket olika inhemska titlar. Detta inte enbart för att språken i världen är så många, utan kanske främst på att ordet för ’härskare’ nästan undantagslöst stammar ur något begrepp av särskilt stor vikt för den kultur i vilket det uppstått. Svenskans ord ’konung’ går tillbaka på ett ’konr’ som betyder ’förnäm man’ [1] och exempelvis den aztekiska härskartiteln tlatoani betyder ’den som talar (väl)’. Titeln för en kvinnlig härskare är oftast en feminin form av den manliga titeln, men det nordiska ’drottning’ och engelskans ’queen’ utgör ovanliga undantag. Det är inte fel att översätta utländska, furstliga titlar med furste, konung respektive kejsare. Ett par utländska titlar har emellertid letat sig in i svenskan och har kvar sin egen form av lång tids hävd.
Några av de titlar för en suverän som används eller har använts är följande:
|
Succession
redigeraMan skiljer på arvmonarki och valmonarki.
Reglerna för successionsordning varierar i olika monarkier, men generellt i en konstitutionell monarki regleras denna i lag som stiftas av en representativ församling, till exempel ett parlament. I en arvmonarki går statschefens position i arv mellan medlemmarna inom en enda familj eller ätt. I flertalet av de kvarvarande europeiska monarkierna innebär successionen att monarken skall efterträdas genom primogenitur, det vill säga att hans äldste son står först i tur, därefter hans yngre söner. Först i fallet då ingen manlig tronarvinge finns att tillgå kommer döttrarna i fråga. Om ingen lämplig tronarvinge står till buds kan en ny monark väljas, oftast då ur något annat lands konungahus. Månget krig har genom historiens gång startats på grund av att reglerna för successionen i ettdera av de krigförande länderna varit oklara.
En suverän är så gott som alltid landets högste beskyddare av dess förhärskande religion. I de monarkier som är medlemmar i europeiska rådet och som skrivit under europakonventionen om mänskliga rättigheter är det emellertid oklart om kravet på att tillhöra en viss religion är förenligt med religionsfriheten. I Storbritannien ställs religionstillhörighet som krav i Act of Settlement 1701 och i Sverige i successionsordningen. Sverige var först med att inrätta en jämlik arvsrätt 1980 men en förändring i successionsordningen, vilket ger den förstfödde oavsett kön arvsrätten. De övriga europeiska husen har följt denna förändring med Nederländerna (1983), Norge (1990), Belgien och Danmark (1991). Premiärministern från Storbritannien och de övriga 16 premiärministrarna i brittiska samväldet skrev under ett avtal 2013 i Perth.[2]
I en del autokratier, företrädesvis i kommunistiska och i militärdiktatoriska sådana, tycks det som om statschefsrollen går i arv, utan att dessa länder kallar sig för monarkier, exempelvis Nordkorea och Syrien. I sådana länder är det en omöjlighet att erhålla en maktposition av vad slag det vara månde utan att ha en mycket nära relation med det ledande skiktet. Även i länder som är demokratiska, exempelvis Sverige, sker tillsättningen av höga statsposter de facto av statsministern, av regeringen eller av det/de regerande partiet/-erna utan föregående val, men här grundar sig denna maktutövning ändå på demokratiska former genom ett ansvar inför den valda folkförsamlingen (parlamentarism).
Upplösning av en monarki
redigeraEn monarki kan upphöra på flera sätt: genom en revolution (exempelvis i Frankrike och Ryssland), genom att monarken mer eller mindre självmant väljer att avgå (exempelvis i Tyskland) eller genom en folkomröstning där folket väljer att i stället bilda en republik (exempelvis i Italien).
I ett par länder har monarkin avskaffats men återuppstått (exempelvis England och Spanien). I några fall har monarken suspenderats under ett antal år, vilket skedde i Spanien mellan 1947 och 1975 och Ungern mellan 1920 och 1944.
En monark som allmänt hålles för att vara den legitima statschefen, eller som själv anser sig vara det och vars anhängare ser monarkin som orättmätigt avskaffad, kallas för tronpretendent.
Udda former
redigeraAndorra är världens enda samfurstendöme (franska co-principauté, katalanska co-principat) där Frankrikes president och biskopen i Urgel är statschefer. Ibland kan de delstater som bildar en federation vara monarkier, exempelvis Förenade arabemiraten där monarkerna tillsammans väljer en president. I Malaysia finns det en federal konung som kallas Yang di-Pertuan Agong (överväldig härskare). Denne väljs av och bland de nio sultanerna som är arvtagare till härskarna av de stater som bildar Malaysia. Samoa var fram till 2007 delvis en monarki med Malietoa Tanumafili II som furste/konung (hans titel var malietoa) på livstid men samregerande med en demokratiskt vald president.
Förutom att vara den romersk-katolska kyrkans ledare är påven även härskare över Vatikanstaten. Eftersom katolska präster måste leva i celibat kan han således inte ge upphov till någon biologisk arvtagare. Hans efterträdare väljs därför av kardinalerna vid en så kallad konklav. Trots detta styrdes den katolska kyrkans ledning under medeltiden nästan enväldigt av ett fåtal starka italienska furstefamiljer. Åtskilliga påvar utnämndes bland släktingarna i dessa familjer. (Se vidare nepotism.)
Nutida monarkier i världen
redigeraDet finns 43 självständiga monarkier i världen, varav 15 är samväldesriken som erkänner konung Charles III som sitt statsöverhuvud.
 Semi-konstitutionell monarki republiker med officiellt erkända submonarkier |
Nutida submonarkier i världen
redigeraDet förekommer att vissa monarker går ihop och bildar en federal regering; exempelvis består Förenade arabemiraten av flera emirat och Malaysia består av flera sultanat. I vissa länder kan monarker eller stamhövdingar fortsätta att existera som härskare av en provins eller ett territorium som ingår i en republik. Det är inte ovanligt att dessa styrelseformer liknar en traditionell monarki; monarken har ett hov, prestige och inflytande samt ibland även centralmaktens välsignelse för sin verksamhet. Andra submonarker verkar i det fördolda eller till och med i exil.
| Submonarkier: monarkier som ingår i andra stater (exkl. Förenade arabemiraten och Malaysia). | |||
| Territorium | Titel | Nuvarande regent | Noterbart |
| Alo (Wallis- och Futunaöarna) | Konung av Tu'a | Soane Patita Maituku | Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre konungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis och Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale. |
| Ankole (Uganda) | Omugabe av Ankole | Ntare VI | Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier. |
| Ashanti (Ghana) | Asantehene | Otumfuo Nana Osei Tutu II | Traditionell monarki i Ghana. |
| Buganda (Uganda) | Kabaka av Buganda och Nnabagereka av Buganda | Muwenda Mutebi II och Drottning Sylvia av Buganda | Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier. |
| Bunyoro (Uganda) | Omukama av Bunyoro | Iguru | Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier. |
| Busago (Uganda) | Kyabazinga av Busoga | Henry Wako Muloki | Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier. |
| Sigave (Wallis- och Futunaöarna) | Konung av Sigave | Visesio Moeliku | Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre konungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis och Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale. |
| Surakarta (Indonesien) | Sunan av Surakarta | Paku Buwono XIII | Traditionell monarki i Java. |
| Tibet (Landet är under militär ockupation av Folkrepubliken Kina) | Dalai lama | Tenzin Gyatso | Den nuvarande Dalai laman leder en teokratisk exilregering, i Dharamsala som ligger i norra Indien. Dalai laman försöker att genomdriva en demokratiseringsprocess. |
| Toro (Uganda) | Omukama av Toro | Rukidi IV av Toro | Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier. |
| Uvea (Wallis- och Futunaöarna) | Tui 'Uvea (Konung, också kallad Hau och Lavelua) | Tomasi Kulimoetoke II | Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre konungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis och Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale. |
| Yogyakarta (Indonesien) | Sultan av Yogyakarta | Hamengku Buwono X | Sultanen är guvernör av regionen, den enda monark i Indonesien med politisk makt. |
| Zululand (Sydafrika) | Konung av Zulufolket | Goodwill Zwelethini kaBhekuzulu | Även om konungen inte har någon politisk makt erhåller han ett stipendium från Sydafrikas regering och har fortfarande betydligt stöd bland zulufolket i KwaZulu-Natal. |
Självständiga monarkier som tidigare har varit republiker
redigeraSjälvständiga stater som upphört att vara monarkier
redigera
|
|
Före detta konungadömen som upphört att existera som självständiga stater
redigera
|
|
Ett urval historiska kejsardömen
redigera
|
|
Se även
redigeraKällor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Svenska Akademien. SAOB spalt: K2290; tryckår: 1937
- ^ "Royal succession changes reach final hurdle" at Royal Central, 6 July 2014. (Retrieved 16 October 2014.)
Externa länkar
redigera |
Wikiquote har citat av eller om Monarki. |
