Korpen (stjärnbild)
- För andra betydelser, se Korp (olika betydelser)
Korpen (Corvus på latin) är en liten stjärnbild på södra stjärnhimlen, med bara elva stjärnor som är synliga för blotta ögat.[1][2] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]
| Korpen | |
 | |
| Lista över stjärnor i Korpen | |
| Latinskt namn | Corvus |
|---|---|
| Förkortning | Crv |
| Rektascension | 12 h |
| Deklination | -20° |
| Area | 184 grad² (70) |
| Huvudstjärnor | 4 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 10 |
| Stjärnor med exoplaneter | 1 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 3 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 1 |
| Ljusaste stjärnan | Gamma Corvi, Gienah (2,59m) |
| Närmaste stjärnan | Ross 695 (28,99 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | Corviderna |
| Närliggande stjärnbilder | Jungfrun Bägaren Vattenormen |
| Synlig vid latituder mellan 60° och −90° Bäst synlig klockan 21:00 under maj. | |
Historik
redigeraKorpen var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
redigeraEnligt den grekiska mytologin så skickade Apollon korpen hämta vatten med en bägare, men korpen stannade för att äta fikon. Instället för att berätta sanningen så ljög korpen att ormen hade hindrat honom från att nå vattnet, och så höll han en orm i sin näbb som bevis. Apollon förstod att det var en lögn och kastade upp korpen, bägaren och ormen på stjärnhimlen. Dessutom straffade han den lögnaktiga fågeln extra genom att se till att bägaren skulle vara utom räckhåll.[4]
Stjärnor
redigera
Korpens huvudstjärnor framträder starkt mot sina ljussvaga grannar i omgivande stjärnbilder. De fyra starkaste, Delta, Gamma, Epsilon och Beta Corvi bildar en asterism där Gamma och Delta Corvi pekar på Spica i Jungfruns stjärnbild. [5][3]
- γ - Gamma Corvi (Gienah) är ljusstarkast och har magnitud 2,59. Dess namn kommer från arabiskans uttryck ”al-janāħ al-ghirāb al-yaman” som betyder “kråkans högra vinge”.
- β - Beta Corvi (Kraz) är en gulvit jättestjärna som varierar i ljusstyrka 2,60 – 2,66.
- δ - Delta Corvi (Algorab) har magnitud 3,1. Dess egennamn kommer från arabiska ”al-ghuraab” som betyder “kråka”.
- ε - Epsilon Corvi (Minkar) har magnitud 3,02. Dess egennamn kommer från arabiska ” almánxar” som betyder “kråkans näsborre”.
- α - Alfa Corvi (Alchiba) är endast den femte stjärnan i ljusstyrka, trots sin Bayer-beteckning. Den har magnitud 4,02. Den är därmed tredje svagaste stjärnan med alfa-beteckning, bara ljusstarkare än Alkes (Alfa Crateris) i Bägaren och Alfecca Meridiana (Alpha Coronae Australis) i Södra kronan.
- η - Eta Corvi är en dvärgstjärna i huvudserien med magnitude 4,31.
Djuprymdsobjekt
redigera
Det finns inga Messier-objekt i Korpen.[5][3]
- NGC 4027 (Arp 22) är en spiralgalax.
- Antenngalaxerna är ett galaxpar som interagerar. De har beteckningarna NGC 4038 (Caldwell 60) och NGC 4039 (Caldwell 61). Två supernovautbrott har observerats på senare år: SN 2004gt och SN 2007sr.
- NGC 4361 är en planetarisk nebulosa som omger en stjärna av 13:e magnituden.
Referenser
redigera- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 25 januari 2014.
- ^ [a b c] ”Corvus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/corvus-constellation/. Läst 25 januari 2014.
- ^ Ridpath & Tirion 2001, sid. 128-130.
- ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 360-361. ISBN 978-3-8331-4371-7
Externa länkar
redigera