Kenyas demografi

beskrivning av Kenyas befolkning

Kenya var 2023 på plats 27 av världens folkrikaste länder. Sedan mitten av 1900-talet har befolkningstillväxten varit dramatisk vilket kan härledas till höga födelsetal och sjunkande dödlighet. Kenyas befolkning utgörs, enligt The Kenya National Bureau of Statistics (KNBS), av 45 folkgrupper. Dessa är indelade utifrån språkgrupperna bantu, nilo-sahariska och afro-asiatiska. Omkring 60 språk talas som modersmål i Kenya. Av dem är engelska och swahili officiella språk, trots att bara en liten majoritet har något av de språken som modersmål. Majoriteten av kenyanerna talar swahili, landets lingua franca, som andraspråk, och engelska, undervisnings- och myndighetsspråket, som tredjespråk.

Kenyas demografi
Massajer i Amboseli 2012.
Folkmängd54 685 051 (2021 est.)
Befolkningsförändring2,15 % (2021 est.)
Födelsetal26,39 födslar/1 000 invånare (2022 est.)
Dödstal5,01 dödsfall/1 000 invånare (2022 est.)
Summerad fruktsamhet3,36 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet28,81 dödsfall/1 000 levande födslar (2020 est.)
Migrationsnetto-0,2 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år38,71 % (2020 est.)
15–64 år58,21 % (2020 est.)
Könsfördelning
Total könsfördelning1 man/kvinna (2020 est.)
Språk
Officiella språkEngelska, Kiswahili
Talade språkDe officiella språken samt ett antal mindre inhemska språk.
Källa: World Factbook (2022)[1]

Religionsfrihet garanteras i Kenyas konstitution och generellt är toleransen mellan olika trosinriktningar hög. Majoriteten är dock kristna. Kenya tillhör de länder i världen som har flest invånare som lever med hiv, omkring 1 500 000 (2016). Tillsammans med malaria och tuberkulos står hiv för den högsta andelen av sjukdomsbördan i landet.

Folkgrupper

redigera

Av folkräkningen 2019 framgick att kenyanerna i landet delades in i 45 folkgrupper, av The Kenya National Bureau of Statistics (KNBS). Flera av dessa folkgrupper delades vidare in i flera undergrupper. Till de 45 grupperna räknades inte invånare med annat medborgarskap.[2]

Folkgrupp Grupp Andel (%) vid
folkräkning 2009[3][4][5]
Andel (%) vid
folkräkning 2019[6]
Kikuyu Bantu 17,2 17,1
Luhya Bantu 13,8 14,3
Kalenjin Nilo-saharisk 12,9 13,4
Luo Nilo-saharisk 10,5 10,7
Kamba Bantu 10,1 9,8
Somali Afro-asiatiska 6,2 5,8
Kisii (Gusii) Bantu 5,7 5,7
Mijikenda Bantu[7] 5,1 5,2
Meru (Ameru) Bantu 4,3 7,2
Massai Nilo-saharisk 2,2 2,5
Turkana Nilo-saharisk 2,6 2,1

Folkräkningen 2009 visade att 75 procent av befolkningen hörde till de fem största folkgrupperna Kikuyu (17 %), Kamba (10 %), Kalenjin (13 %), Luhya (14 %) och Luo (10 %).[1] Enligt folkräkningen 2019 var den största folkgruppen Kikuyu som bestod av &&&&&&&&08148668.&&&&&08 148 668 personer och den minsta var Daholo som utgjordes av 575 personer.[8]

Enligt East African community tillhör ungefär hälften av Kenyas befolkning bantufolk, vilka i sin tur delas in i olika undergrupper. Människorna identifierar sig i regel som en del av den etniska folkgruppen, mer än med den nationella identiteten, vilket påverkar till exempel traditioner och val av namn.[9] De övriga grupperna kan inordnas under Nilo-sahariska och Afro-asiatiska folk.[10] Etniska konflikter har, trots mångfalden, tills nyligen varit sällsynta.[3] En av de större etniska konflikterna som uppstått var 1992 då &&&&&&&&&&&01500.&&&&&01 500 personer dödades i en sammandrabbning om mark.[11]

Bantufolk

redigera
Fördjupning: Bantufolk
 
Traditionella dansare från Kikuyu.

Den största folkgruppen är bantufolken. Dessa återfinns företrädesvis i den södra tredjedelen av landet. Till bantufolket hör bland annat folken Kikuyu, Kamba, Meru (Ameru) och Mijikenda (Nyika[12]). Dessa lever i de bördiga Central Rift-högländerna. Även Luhya och Gusii (Kisii) hör till bantufolket, dessa grupper lever vid Victoriasjön.[10]

Andra bantufolk är Embu, Mbeere och Tharaka. Dessa lever i landets centrala delar. Folkgrupperna Kuria och Abasuba lever i landets västra delar medan Mijikenda, Taita, Taveta och Pokomo lever i kustområdet. Mijikenda återfinns förutom i högländerna även i kustområdet.[13] Nedan presenteras de olika bantufolken enligt folkräkningen 2019:

Folkgrupp[2] Undergrupper[2]
Bantufolk[14] Bajuni (Bajun, Bajun Shirazi eller Shirazi[15])
Bantufolk[16] Embu
Bantufolk[14] Gosha
Bantufolk[17] Kamba
Bantufolk[18] Kikuyu (Agikuyu, Gikuyu[14][18])
Bantufolk[19] Kisii (Gusii,[14] Kosova[19])
Bantufolk[20] Kuria (Abakuria[14])
Bantufolk[21] Makonde (Maconde[21])
Bantufolk[14] Meru (Ameru[14])
Bantufolk[7] Mijikenda (Nyika[14])
  • Choayi
  • Digo (Wafundi, Wasakwa)
  • Duruma
  • Giriama
  • Jibana
  • Kambe
  • Kauma
  • Rabai
  • Ribe
Bantufolk[22] Luhya (Luyia,[22] Baluhya, Abaluyia, Abaluhya[14])
Bantufolk[14] Mbeere
Bantufolk[27] Pokomo (Malachini[27])
Bantufolk[14] Suba (Abasuba[28])
Bantufolk[14][10] Swahili
  • Amu
  • Barawa
  • Chitundi
  • Jomwu
  • Munyoyaya (Miuyeyaya)
  • Mvita
  • Ngare
  • Pate
  • Siu
  • Vumba
  • Wachangamwe
  • Wafaza
  • Wakatwa
  • Wakilifi
  • Wakilindini
  • Wamtwapa
  • Washaka
  • Watangana
  • Watikuu
Bantufolk[29] Taita
Bantufolk[14] Taveta (Wataveta[14])
Bantufolk[30] Tharaka
Bantufolk[31] Walwana (Malakote,[2] Ilwana[31])

Nilo-sahariska folk

redigera

Den nästa största folkgruppen är den nilo-sahariska. Dit hör folken Kalenjin, Luo, Maasai, Samburu och Turkana.[10]

 
Traditionell dansare från Luo. Bilden är tagen mellan 1900 och 1960.

Luo-folket är en lantliga folkgrupp som lever i de lägre delarna av den västra platån medan de Kalenjin-talande människorna ockuperar de högre delarna av den. Massaierna, Samburu och Turkana är nära relaterade och alla tre är pastorala nomader. Massaierna lever i den södra regionen som gränsar till Tanzania, medan Samburu och Turkana lever i den torra nordväst.[10]

Nedan presenteras de olika nilosahariska folken enligt folkräkningen 2019:

Folkgrupp[2] Undergrupper[2]
Nilosahariska folk[32] El molo
Nilosahariska folk[33] Ilchamus (Njemps)
Nilosahariska folk[14][10] Kalenjin
  • Arror
  • Cherangany
  • Endo
  • Endorois
  • Keiyo
  • Kipsigis
  • Lembus
  • Marakwet
  • Nandi
  • Ogiek (Okiek, Dorombo[34])
  • Pokot
  • Sabaotikony (Bong'omek)
  • Samor
  • Senger
  • Sengwer[35] (Cherang'any, Sekker, Siger, Sigerai, Segelai, Senguer, Senguel eller Jangwel)
  • Terik
  • Tugen
Nilosahariska folk[10] Luo
Nilosahariska folk[14][10] Massai
Nilosahariska folk[14][10] Samburu
Nilosahariska[14] Teso
Nilosahariska folk[14][10] Turkana

Afro-asiatiska folk

redigera
 
Bostäder tillhörande Ormafolket, en undergrupp till Oromo.

En bråkdel av Kenyas befolkning tillhör de afro-asiatiska folken (kushitisktalande folk[3]). De lever i de torra och halvtorra regionerna i norr och nordost. Till den afro-asiatiska folkgruppen hör undergrupperna Somali och Oromo, båda är herdefolk i områden som drabbas av återkommande svält, torka och ökenspridning. Gruppen somali lever i gränsområdet mot Somalia medan Oromo lever i gränsområdet till Etiopien. Till den afro-asiatiska gruppen hör även undergruppen Burji. Den härstammar från etiopiska arbetare som hämtades på 1930-talet för att bygga vägar i norra Kenya.[10]

Nedan presenteras de olika afroasiatiska folken enligt folkräkningen 2019:

Folkgrupp[2] Undergrupper[2]
Afroasiatiska folk (Kushitiska)[36] Borana (Oromo[37])
Afroasiatiska folk[10] Burji
Afroasiatiska folk (Kushitiska)[14] Gabra
Afroasiatiska folk

(Kushitiska)[14]

Konso
Afroasiatiska folk[10][38] Orma
  • Galla
  • Wardei
Afroasiatiska folk (Kushitiska[14]) Rendille
Afroasiatiska folk (Kushitiska[14])[10] Somali
Afroasiatiska folk (omotiska[39]) Dasenach (Daasanech, Galeba, Guleb, Marille, Merille, Reshait, Reshiat[39])
  • Merile
Afroasiatiska folk (omotiska[40]) Dorobo (Masaai Dorobo, Ndorobo[40])
Afroasiatiska folk (omotiska[41][42]) Sakuye

Övriga folkgrupper

redigera

Utöver de tre etniska afrikanska folkgrupperna har landet även en stor grupp som härstammar från indiska och pakistanska immigranter. Dessa flyttade ursprungligen till Kenya under den tid de styrdes av det brittiska kolonialstyret, se Brittiska Östafrika. Dessa lever i städer som Kisumu, Mombasa och Nairobi, där de ägnar sig åt olika affärsaktiviteter. Kvar efter den koloniala befolkningen är europeiska kenyaner, mestadels av brittiskt ursprung. Majoriteten av dessa har lämnat Kenya efter självständigheten men de som stannade lever i Mombasa och Nairobi. Längs kusten lever swahilier.[10] De är en grupp som tillkommit genom äktenskap mellan araber och bantufolk.[10][13] Det är också Swahili som används som lingua franca i Kenya och officiellt språk.[10]

Nedan presenteras de olika övriga folken (som ej nämnts ovan) enligt folkräkningen 2019:

Folkgrupp[2] Undergrupper[2]
? Wayyu
Övriga (Khoisan[43]) Aweer (Waata, Awer eller Boni[44])
Övriga (Khoisan[14]) Dahalo (Sanye, Waboni[14])
Övriga (nubiska[45]) Nubi
Övriga Amerikanska immigranter
Övriga Arabiska immigranter
Övriga Asiatiska immigranter
Övriga Europeiska immigranter

Migration

redigera

Under 1960- och 1970-talen utvandrade många kenyaner till Storbritannien – den tidigare kolonialmakten – för högre studier. När immigrationsreglerna i Storbritannien skärptes blev istället USA, dåvarande Sovjetunionen och Kanada attraktiva studiemål. Under de två påföljande decennierna stagnerade Kenyas ekonomi och de politiska problemen växte. Detta ledde till att kenyanska studenter och yrkesverksamma utvandrade permanent till länder i västra och södra Afrika. Trots detta har landet, av flyktingar från våldsamma konflikter i grannländerna, ansetts relativt stabilt sedan självständigheten.[46] Kenya var, enligt uppgifter från 2023, Afrikas näst största mottagare av flyktingar (efter Etiopien). De flesta kommer från de stora sjöarna[a] och Afrikas horn. De som flyr från konflikterna i Sydsudan anländer till Kakuma i norra Kenya och de somaliska flyktingarna till Dadaab i Garissa County, i den tidigare nordöstra provinsen.[47] År 2017 fanns 489 957 flyktingar och asylsökande i landet, varav 313 255 från Somalia och 103 201 från Sydsudan. Året innan utgjorde antalet internflyktingar i landet 138 000 och antalet statslösa samma år var 20 000.[48]

Omkring 60 språk talas som modersmål i Kenya. Av dem är engelska och swahili officiella språk, trots att bara en liten majoritet har något av de språken som modersmål. Majoriteten av kenyanerna talar swahili, landets lingua franca, som andraspråk, och engelska, undervisnings- och myndighetsspråket, som tredjespråk. Av de inhemska kenyanska språken är en majoritet bantuspråk, men även flera nilotiska språk och kushitiska språk talas i landet. De största språken (fler än en miljon modersmålstalare inom landet) är kikuyu, gusii, kalenjin, kamba, luo, luhya och meru.[49]

 
Språk och dialekter i Kenya:
Nilotiska språk
 
 
Bantuspråk
 
 
Kushitiska språk
 
 

År 2015 var läs- och skrivkunnigheten bland personer 15 år och äldre 78,0 procent. Den var högte bland män, 81,1  procent, än bland kvinnor där andelen var 74,9 procent.[48]

Religion

redigera

Religionsfrihet garanteras i Kenyas konstitution och generellt är toleransen mellan olika trosinriktningar hög.[50] Både kristna och muslimska grupper är tillåtna att sända program på radio och tv. De religiösa samfund som är registrerade kan ansöka om skattebefrielse. Det är oproblematiskt för medlemmar från olika kristna samfund att ingå äktenskap, men det förekommer att kristna förväntas konvertera till islam i de fall en kristen vill ingå äktenskap med en muslim. En stor andel av landets muslimer upplever sig diskrimerade, exempelvis genom att utveckling i muslimskt dominerade områden förhindras av staten och företag och att de utsätts för trakasserier som en följd av landets terroristbekämpningslagar.[51]

Religiös tillhörighet Andel (%) vid
folkräkning 2009[5]
Protestanter 47,7
Katoliker 23,5
Övriga kristna 11,9
Muslimer 11,2
Inhemska religioner 1,7
Hinduer 0,1
ser sig själva som ej religiösa 2,4
Övriga 1,5
Okända 0,2

De traditionella trosföreställningarna är fortsatt viktiga även bland många som är kristna.[50]

Kristendom

redigera

Kristendomen etablerades tidigt i Kenya och majoriteten av befolkningen är kristna. Det fanns över hundra kristna trossamfund av olika karaktär 2010, varav pingströrelsen var en av de mest framgångsrika. Omkring 15 procent av befolkningen deltog i olika pingstförsamlingar. Ett flertal av de internationella kristna organisationerna, däribland ekumeniska All Africa Conference of Churches, har sitt administrativa centrum i Nairobi.[3]

Det är inte fastställt när islam nådde Kenya, men en kufisk inskription på Zanzibar, i nuvarande Tanzania, berättar om byggandet av en moské 1107. Detta visar att det fanns en betydande muslimsk bosättning där. Majoriteten av landets muslimer bor längs kusten och mot gränsen till Somalia.[3]

Smittsamma sjukdomar

redigera

Kenya tillhör de länder i världen som har flest invånare som lever med hiv, omkring &&&&&&&&01500000.&&&&&01 500 000 (2016)[52] vilket motsvarar 5,9 procent av befolkningen. År 2015 uppgick antalet dödsfall på grund av hiv/aids per år till 35 800.[48] Hårdast drabbat var den tidigare Nyanzaprovinsen i västra delen av landet. Framförallt var det de fyra områdena Siaya, Homa Bay, Kisumu och Migori i provinsen som hade extremt hög hiv-prevalens. Enligt AIDS Indicator Survey 2012 levde 25 procent av de vuxna invånarna i Siaya och Homa Bay med hiv. Bakomliggande orsaker är bland annat att det är samhällen med historiskt låga omskärelser av män och att kvinnliga sexarbetare bidrar väsentligt till smittspridningen i denna region.[52]

Tillsammans med malaria och tuberkulos står hiv för den högsta andelen av sjukdomsbördan i landet. Enligt uppgifter från 2017 hade andelen smittade med malaria sjunkit från 14 till 8 procent, men var fortfarande ett allvarligt hälsoproblem. Smittan var ojämnt fördelad över landet, exempelvis var sjöregionen hårt drabbat med en malariaprevalens på 27 procent. Kenya hade fram till 2017 gjort framsteg i kontroller av tuberkulos, men fortfarande upptäcktes inte omkring 40 procent av förekomsterna enligt en undersökning utförd 2016. Dessutom har det uppstått läkemedelsresistent tuberkulos vilket ytterligare förvärrat spridningen av sjukdomen.[53]

Icke-smittsamma sjukdomar

redigera

Kenya förklarades Guineamask fritt av Världshälsoorganisationen 2017.[53] År 2014 uppgick andelen av den vuxna befolkningen som led av fetma till 5,9 procent. Andelen underviktig barn under fem år uppgick samma år till 11,0 procent.[48]

Mortalitet

redigera

Mellan åren 2008 och 2014 minskade spädbarnsdödligheten och dödligheten bland barn under fem år från 52 till 39 dödsfall per &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 levande födda respektive från 74 till 52 dödsfall per &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 levande födda. Detta kan delvis förklarad av att allt fler barn ammas, exempelvis ökade antalet barn under sex månader som helammades från 61,4 procent (2013/14) till 77 procent (2016/17). Däremot minskade andelen barn under ett år som är fullt vaccinerade från 89 procent (2013/14) till 78 procent (2016/17).[53]

De vanligaste dödsorsakerna i Kenya (2017) var sjukdomar som också blev allt vanligare nämligen:

År 2015 uppgick förekomsten av diabetes bland vuxna (15-69 år) till 1,9 procent. Av dessa var det ungefär sju procent som hade effektiv behandling.[53]

Mödradödligheten 2015 uppgick till 510 dödsfall per &&&&&&&&&0100000.&&&&&0100 000 födslar.[48]

Befolkningsutveckling

redigera

Kenya var 2023 på plats 27 av världens folkrikaste länder. Sedan mitten av 1900-talet har befolkningstillväxten varit dramatisk vilket kan härledas till höga födelsetal och sjunkande dödlighet. Vidare ingås äktenskap tidigt och det finns ett otillfredsställt behov av familjeplanering. Kenya var det första landet söder om Sahara 1967 som lanserade ett rikstäckande familjeplaneringsprogram. Trots detta har framstegen med att minska födelsetalen stagnerat sedan slutet av 1990-talet, då regeringen minskade sitt stöd till familjeplanering för att fokusera på hiv-epidemin. I början av 2020-talet var omkring 40 procent av kenyanerna under 15 år och den ihållande snabba befolkningstillväxt belastade arbetsmarknaden, sociala tjänster, åkermark och naturresurser.[46]

Befolkningsutvecklingen i Kenya 1960–2020[54]
ÅrFolkmängd
1960
  
7 751 435
1965
  
9 417 207
1970
  
11 473 087
1975
  
13 651 908
1980
  
16 187 124
1985
  
19 452 161
1990
  
23 162 269
1995
  
26 878 347
2000
  
30 851 606
2005
  
35 843 010
2010
  
41 517 895
2015
  
46 851 488
2020
  
51 985 780
Anm: Invånartalet uppskattades i juli 2018 av The World Factbook till 48 397 727 invånare,[48] medan FN uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 47 251 000.[55]

Fram till 2023 hade åtta folkräkningar hållits i landet. Vid folkräkningen 2019 uppgick antalet invånare till &&&&&&&047564296.&&&&&047 564 296. Då hade befolkningsutvecklingen minskat från 2,9 procent (2009) till 2,2 procent.[56] Vid folkräkningen som hölls den 24 augusti 2009 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Kenya (de facto) till 38 610 097 invånare, varav 19 192 458 män och 19 417 639 kvinnor.[57] Folkräkningar hade tidigare hållits 1999, 1989, 1979, 1969, 1962 och 1948.[58]

Övriga befolkningsdata

redigera
 
Kenyas befolkningspyramid 2020.

Medianålder

redigera

Befolkningens medianålder: 19,5 år (2016) Mäns medianålder: 19,4 år (2016) Kvinnors medianålder: 19,6 år (2016)[48]

Befolkningens medianålder: 20 år (2020 est.) Mäns medianålder: 19,9 år (2020 est.) Kvinnors medianålder: 20,1 år (2020 est.) I jämförelse med världen: Plats 195[46]

Könsfördelning*

redigera

1,00 män per kvinna (2022 est.)[46]

*Avser hela befolkningen

Moderns medianålder vid första barnets födelse*

redigera

20,3 år (2014 est.)[46]

* Avser mödrar i åldern 25–49 år.

Anmärkningar

redigera
  1. ^ The Great Lakes

Källor

redigera
  1. ^ [a b] ”Kenya” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/kenya/#people-and-society. Läst 25 februari 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Orinde, Hillary. ”Census report: Kenya’s biggest ethnic communities listed” (på engelska). The Standard. https://www.standardmedia.co.ke/kenya/article/2001361344/kenyas-biggest-ethnic-communities-listed. Läst 6 februari 2023. 
  3. ^ [a b c d e] ”Kenya - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kenya. Läst 4 februari 2023. 
  4. ^ Tostensen, Arne (2021-09-28). ”Kenyas befolkning” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Kenyas_befolkning. Läst 25 februari 2022. 
  5. ^ [a b] ”2009 Population & Housing Census Results” (på engelska) (  PDF). Kenya National Bureau of Statistics. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130116195339/http://www.knbs.or.ke/Census Results/Presentation by Minister for Planning revised.pdf. 
  6. ^ ”Kenya: population by ethnic group” (på engelska). Statista. https://www.statista.com/statistics/1199555/share-of-ethnic-groups-in-kenya/. Läst 4 februari 2023. 
  7. ^ [a b] ”UNESCO - Traditions and practices associated with the Kayas in the sacred forests of the Mijikenda” (på engelska). ich.unesco.org. https://ich.unesco.org/en/USL/traditions-and-practices-associated-with-the-kayas-in-the-sacred-forests-of-the-mijikenda-00313. Läst 4 februari 2023. 
  8. ^ Orinde, Hillary. ”Census report: Kenya’s biggest ethnic communities listed” (på engelska). The Standard. https://www.standardmedia.co.ke/kenya/article/2001361344/kenyas-biggest-ethnic-communities-listed. Läst 4 februari 2023. 
  9. ^ ”Republic of Kenya”. www.eac.int. https://www.eac.int/culture/jamafest-2022-articles/2581-republic-of-kenya. Läst 4 februari 2023. 
  10. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”Kenya - People | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Kenya/People. Läst 4 februari 2023. 
  11. ^ ”FACTBOX-Facts about Kenyan tribes” (på engelska). Reuters. 7 januari 2008. https://www.reuters.com/article/idUSL0788250. Läst 4 februari 2023. 
  12. ^ ”Nyika | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Nyika. Läst 4 februari 2023. 
  13. ^ [a b] ”Bantu speakers | Enzi” (på amerikansk engelska). https://www.enzimuseum.org/peoples-cultures/bantu-speakers. Läst 4 februari 2023. 
  14. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y] Wangare, Jackline (26 mars 2022). ”Tribes in Kenya: List and details about the Kenyan tribes” (på engelska). Tuko.co.ke - Kenya news.. https://www.tuko.co.ke/281554-list-tribes-kenya.html. Läst 6 februari 2023. 
  15. ^ Project, Joshua. ”Bajuni in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/10586/KE. Läst 5 februari 2023. 
  16. ^ ”Details of Embu Tribe and their Culture in Kenya”. Go Visit Kenya. https://www.govisitkenya.com/embu-people.html. Läst 6 februari 2023. 
  17. ^ ”Kamba | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Kamba. Läst 6 februari 2023. 
  18. ^ [a b] ”Kikuyu | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Kikuyu. Läst 6 februari 2023. 
  19. ^ [a b] ”Gusii | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Gusii. Läst 6 februari 2023. 
  20. ^ Project, Joshua. ”Kuria in Tanzania” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/12876/TZ. Läst 6 februari 2023. 
  21. ^ [a b] ”Makonde | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Makonde. Läst 6 februari 2023. 
  22. ^ [a b] ”Luhya | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Luhya. Läst 6 februari 2023. 
  23. ^ ”The Bukusu” (på amerikansk engelska). Mulembe Nation. Arkiverad från originalet den 5 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230205193228/https://mulembenation.co.ke/luhya-people/the-bukusu/. Läst 5 februari 2023. 
  24. ^ Project, Joshua. ”Luhya, Bukusu in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/10996/KE. Läst 5 februari 2023. 
  25. ^ Independent, The (10 februari 2021). ”MPs considering constitutional amendment to recognize Maragoli tribe” (på amerikansk engelska). The Independent Uganda:. https://www.independent.co.ug/mps-considering-constitutional-amendment-to-recognize-maragoli-tribe/. Läst 5 februari 2023. 
  26. ^ Mwene, Omwami (2 mars 2022). ”Clans of the Marama Luhya” (på amerikansk engelska). Mulembe Nation. Arkiverad från originalet den 5 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230205211836/https://mulembenation.co.ke/clans-of-the-marama-luhya/. Läst 5 februari 2023. 
  27. ^ [a b] Project, Joshua. ”Pokomo in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/13120/KE. Läst 6 februari 2023. 
  28. ^ Project, Joshua. ”Suba in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/15098/KE. Läst 5 februari 2023. 
  29. ^ Project, Joshua. ”Dabida Taita in Tanzania” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/11462/TZ. Läst 6 februari 2023. 
  30. ^ Project, Joshua. ”Tharaka in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/15463/KE. Läst 6 februari 2023. 
  31. ^ [a b] Project, Joshua. ”Ilwana in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/13432/KE. Läst 6 februari 2023. 
  32. ^ Project, Joshua. ”El Molo in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/20203/KE. Läst 6 februari 2023. 
  33. ^ Project, Joshua. ”Ilchamus in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/11737/KE. Läst 6 februari 2023. 
  34. ^ ”Okiek | people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Okiek. Läst 5 februari 2023. 
  35. ^ ”Minority tribe vows to battle for forestland”. The Standard. https://www.standardmedia.co.ke/rift-valley/article/2001311167/minority-tribe-vows-to-battle-for-forestland. Läst 5 februari 2023. 
  36. ^ ”Oromo | People, History, & Language | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Oromo. Läst 6 februari 2023. 
  37. ^ Project, Joshua. ”Oromo, Borana in Ethiopia” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/19651/ET. Läst 6 februari 2023. 
  38. ^ ”The Guide to Orma People and their Culture in Kenya”. Go Visit Kenya. https://www.govisitkenya.com/orma-people.html. Läst 5 februari 2023. 
  39. ^ [a b] Project, Joshua. ”Daasanach in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/14549/KE. Läst 6 februari 2023. 
  40. ^ [a b] Project, Joshua. ”Omotik, Ndorobo in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/13178/KE. Läst 6 februari 2023. 
  41. ^ Project, Joshua. ”Oromo, Sakuye in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/19604/KE. Läst 6 februari 2023. 
  42. ^ Fatma, Halyma (28 februari 2021). ”The Sakuye people of Northern Kenya” (på amerikansk engelska). Msingi Afrika Magazine. https://www.msingiafrikamagazine.com/2021/03/the-sakuye-people-of-northern-kenya/. Läst 6 februari 2023. 
  43. ^ Project, Joshua. ”Aweer in Kenya” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/10942/KE. Läst 6 februari 2023. 
  44. ^ ”Guide to Boni /Awer Tribe and their Culture in Kenya”. Go Visit Kenya. https://www.govisitkenya.com/boni-people.html. Läst 5 februari 2023. 
  45. ^ Project, Joshua. ”Nubi in Uganda” (på engelska). joshuaproject.net. https://joshuaproject.net/people_groups/12629/UG. Läst 6 februari 2023. 
  46. ^ [a b c d e] ”Kenya” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2023-01-13. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/kenya/#people-and-society. Läst 5 februari 2023. 
  47. ^ ”Refugees - UNHCR Kenya” (på engelska). UNHCR Kenya. https://www.unhcr.org/ke/who-we-help/refugees. Läst 5 februari 2023. 
  48. ^ [a b c d e f g] ”Kenya”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 15 juni 2017. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200831033452/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ke.html. Läst 16 juni 2017. 
  49. ^ http://www.ethnologue.com/ Gordon, Raymond G., Jr. (ed.), 2005. Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Dallas, Tex.: SIL International.
  50. ^ [a b] ”Kenya – Religion”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/kenya/religion/. Läst 5 februari 2023. 
  51. ^ ”Kenya - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kenya. Läst 5 februari 2023. 
  52. ^ [a b] Bershteyn, Anna; Mutai, Kennedy K.; Akullian, Adam N.; Klein, Daniel J.; Jewell, Britta L.; Mwalili, Samuel M. (2018-01-01). ”The influence of mobility among high-risk populations on HIV transmission in Western Kenya” (på engelska). Infectious Disease Modelling 3: sid. 97–106. doi:10.1016/j.idm.2018.04.001. ISSN 2468-0427. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2468042717300532. Läst 5 februari 2023. 
  53. ^ [a b c d] ”Country cooperation strategy at glance”. WHO. 2017. https://apps.who.int/iris/rest/bitstreams/609165/retrieve. Läst 5 februari 2023. 
  54. ^ ”Världsbanken Population, total-Kenya.”. https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=KE. 
  55. ^ ”Country profile Kenya” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Kenya. Läst 16 juni 2017. 
  56. ^ ”2019 Kenya Population and Housing Census Results” (på amerikansk engelska). Kenya National Bureau of Statistics. 4 november 2019. https://www.knbs.or.ke/2019-kenya-population-and-housing-census-results/. Läst 5 februari 2023. 
  57. ^ ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 1. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 16 juni 2017. 
  58. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode:1;countryCode:404;areaCode:0;sexCode:0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 16 juni 2017.