Joseph Kessel
Joseph Kessel, född 10 februari 1898 i Clara i Entre Ríos i Argentina, död 23 juli 1979 i Avernes i Val-d'Oise, var en fransk äventyrare, journalist och författare.[11]
| Joseph Kessel | |
 | |
| Född | Joseph Kessel 10 februari 1898[1][2][3] Villa Clara[4], Argentina |
|---|---|
| Död | 23 juli 1979[1][2][3] (81 år) Avernes, Frankrike |
| Begravd | Montparnassekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand  |
| Sysselsättning | Krigskorrespondent, publicist[5], författare[5], journalist, manusförfattare, pilot |
| Befattning | |
| Stol nummer 27 i Franska akademien (1962–1979)[6] | |
| Utmärkelser | |
| Paul Flat-priset (1924)[7] Grand Prix du roman de l'Académie française (1927)[8] Prix des Ambassadeurs (1958)[9] Prix littéraire Prince Pierre (1959)[10] Médaille militaire Croix de guerre 1914–1918 Croix de Guerre 1939–1945 Kommendör av Arts et Lettres-orden Storofficer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraFadern var läkare med litauiskt påbrå som utbildats i Frankrike. Han föddes i provinsen Entre Ríos i Argentina där hans far arbetade. Men familjen flyttade och bodde 1905–1908 i Orenburg i Ryssland innan de slutligen slog sig ner i Frankrike.
Joseph Kessel gick i gymnasiet i Nice vid Lycée Masséna och därefter vid Lycée Louis-le-Grand i Paris. Vid 15 års ålder fick han arbete vid Journal des débats. Han arbetade också en kort tid vid Théâtre de l'Odéon. Men mot slutet av 1916 tog han värvning i ett artilleriregemente och därefter i franska flygvapnets 39:e division. Hans upplevelser i flygvapnet låg senare till grund för hans genombrottsroman L’Équipage. Efter kriget belönades han med ett franskt medborgarskap och den militära utmärkelsen croix de guerre. Han återupptog sitt samarbete med Journal des débats och levde som resande äventyrsreporter och författare. Bland annat seglade han med slavhandlare i Röda havet vilket resulterade i debutromanen La steppe rouge.
Efter det att Kessel utgett romanen L’Équipage (1923) som introducerade flyget i den franska litteraturen [1] hade han en lång svit av succéer: Mary de Cork, Les Captifs (vilken belönades med Grand Prix du roman de l'Académie française 1926), Nuits de princes, Les cœurs purs, Belle de jour, Le coup de grâce, Fortune carrée, Les enfants de la chance, La passante du Sans-Souci.
Under andra världskriget arbetade han som krigskorrespondent. Efter Frankrikes fall 1940 anslöt han sig till motståndsrörelsen. Tillsammans med sin brorson korsade han Pyrenéerna och anslät sig till Charles de Gaulles Fria Frankrike. Kessel skildrade motståndskampen i sin bok L’Armée des Ombres som filmatiserats.
Efter kriget återupptog han än en gång sin bana som reporter med resor till Västbanken, Afrika och Afghanistan och dessa resor inspirerade honom till många av hans viktiga verk som Les Cavaliers (1967), Le Tour du malheur, a Les Amants du Tage, La Vallée des Rubis, Le Lion, Tous n’étaient.
1962 valdes Kessel in i Franska Akademien.
Bibliografi (urval)
redigera- La steppe rouge (1922)
- L'équipage (1923)
- Flygarne (översättning Axel Claëson, Tiden, 1929)
- Les rois aveugles (1925, tillsammans med Helene Iswolsky)
- Blinda härskare (översättning av - Taurus, mqvist & Wiksell, 1926)
- Mary de Cork (1925)
- Mémoires d'un commissaire du peuple (1925)
- Le triplace (1926)
- Les captifs (1926, erhöll Grand prix du roman de l'Académie française)
- Le thé du Capitaine Sogoub (1926)
- Terre d'amour (1927)
- Nuits de princes (1927)
- Furstenätter (översättning Axel Claëson, Tiden, 1928)
- En Syrie (1927)
- De la rue de Rome au chemin de Paradis (1927)
- La Femme de maison ou Mariette au désert (1928)
- Dames de Californie (1928)
- Belle de jour (1928, inspirationskälla till Luis Buñuels film 1967)
- Bella donna (översättning Martin B. Henriksson, Fr. Aldor, 1932)
- Les nuits de Sibérie (1928)
- La règle de l'homme (1928)
- Nouveaux contes. Le toscin de pâques - Le typhique - Un tour du diable - Le commissaire de la mort - La loi des montagnes (1928)
- Secrets parisiens (1928)
- Le coup de grâce (1931)
- Les Enfants de la chance (1934)
- Stavisky, l'homme que j'ai connu (1934)
- Le repos de l'équipage (1935)
- Une balle perdue (1935)
- Hollywood, ville mirage (1936)
- L'armée des ombres (1943, filmatiserad 1969 av Jean-Pierre Melville)
- Maquis: sanningen om Frankrikes hemliga armé (översättning Eva Lundström, Ljus, 1944)
- Les Maudru (1945)
- La rage au ventre (1950)
- Le procès des enfants perdus (1951)
- Au Grand Socco (1952)
- Les amants du Tage (1954)
- La piste fauve (1954)
- La Vallée des rubis (1955)
- Témoin parmi les hommes (1956)
- Hong Kong et Macao (1957)
- Le lion (1958)
- Patricia och lejonet (översättning Anne-Marie Edéus, Bonnier, 1960)
- Les mains du miracle (1960)
- Inde, péninsule des dieux (1960)
- Tous n'étaient pas des anges (1963)
- Terre d'amour et de feu: Israël 1925-1961 (1965)
- Israël que j'aime (1966)
- Les cavaliers (1967)
- Ryttarna (översättning Ulla Bruncrona, Geber, 1970)
- Un mur à Jérusalem Paris (1968)
- Les Fils de l'impossible (1970)
- Des hommes (1972)
- Les Temps sauvages (1975)
Litteratur
redigera- Courrière Yves, Joseph Kessel ou sur la piste du lion (1985)
- Weber Olivier, Kessel, le nomade éternel (2006)
Källor
redigera- Biografi (franska)
- Libris
Noter
redigera- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6543kj3, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 4933, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 123915, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: n50044588, läst: 11 september 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 137670, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Franska akademiens medlems-ID: joseph-kessel.[källa från Wikidata]
- ^ Académie française, Franska akademiens medlems-ID: joseph-kessel.[källa från Wikidata]
- ^ Académie française, Académie française vinnar-ID: grand-prix-du-roman, läst: 23 september 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Jérôme Fenoglio (red.), LE PRIX DES AMBASSADEURS EST DÉCERNÉ A M, JOSEPH KESSEL, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 15 december 1958, läs online, läst: 29 april 2024 .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.fondationprincepierre.mc .[källa från Wikidata]
- ^ ”Joseph KESSEL”. web.archive.org. 16 juli 2012. Arkiverad från originalet den 16 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120716210718/http://www.academie-francaise.fr/immortels/base/academiciens/fiche.asp?param=625. Läst 19 september 2022.