Jakobitism
Jakobitism var den politisk-religiösa rörelse som mellan 1688 och 1746 försökte återinsätta det stuartska kungshuset på Englands, Skottlands och Irlands troner. Rörelsen uppstod när Jakob II av England / Jakob VII av Skottland), som i hemlighet konverterat till katolicismen 1668 eller 1669 och sedan efterträtt sin protestantiske och barnlöse bror Karl II på tronen 1685, störtades 1688 i "den ärorika revolutionen" och ersattes av det samregerande paret Vilhelm III och Maria II (Jakobs protestantiska dotter).
Åtskilliga av Jakobs anhängare, som blev kända som "jakobiter", följde med honom när han 1688 flydde till Frankrike, och sedan levde där under Ludvig XIV:s beskydd, men de flesta stannade kvar i hemlandet, främst i Skottland och på Irland, och upprätthöll därifrån förbindelser med Jakobs hov i Saint-Germain.
Jakobiternas strävan gick först ut på att återinsätta den landsflyktige Jakob på tronen. Efter hans död 1701 inriktade man sig på att försöka säkra kronan åt hans son Jakob Edvard Stuart, och när denne 1715 gav upp tankarna på att bli engelsk och skotsk kung, satsade jakobiterna slutligen på hans sonson Karl Edvard Stuart ("Bonnie Prince Charles").
Jakobiternas kamp för att återinsätta det stuartska kungahuset på tronen ledde till en rad uppror och krig på Irland, i Skottland och i England, kollektivt kallade jakobitupproren. De viktigaste slagen i denna konflikt var det irländska slaget vid Boyne 1690, där Jakob II förgäves försökte återta makten men tvingades fly tillbaka till Frankrike, upproret 1715 i Skottland, där hans son försökte och gav upp, samt slutligen 1745 års skotska uppror, som slutade med slaget vid Culloden 1746, där sonsonen "Bonnie Prince Charles" besegrades och därefter jagades över hela de skotska högländerna i fyra månader innan han lyckades ta sig tillbaka till Frankrike.
Den siste av huset Stuart som gjorde anspråk på den brittiska tronen var Henry Benedict Stuart, "Bonnie Prince Charles" yngre bror, som var katolsk kardinal. När brodern dog 1788 hävdade han sin arvsrätt till tronen och kallade sig Henrik IX.
Den korrekta kungalängden enligt jakobiterna
redigeraTrots att jakobitismen i princip dog i slaget vid Culloden, och trots att ingen ställde upp som tronpretendent efter Henrik Benedict Stuart, har det ända sedan dess funnits en liten grupp hängivna jakobiter som hävdat att avsättningen av Jakob II var olaglig, liksom 1689 års Bill of Rights och 1701 års successionsordning, som fråntog huset Stuart all arvsrätt till tronen och i stället överlämnade den till Sofia av Hannover och hennes ättlingar. Enligt jakobiterna borde den brittiska kungalängden sedan 1685 ha sett ut som följer:
- Från huset Stuart
- Jakob II av England / Jakob VII av Skottland 1685–1701
- Jakob III av England / Jakob VIII av Skottland 1701–1766, son till Jakob II / VII
- Karl III av England och Skottland 1766–1788, äldre son till Jakob III / VIII
- Henrik IX av England / I av Skottland 1788–1807, yngre son till Jakob III / VIII, den siste tronpretendenten
- Från huset Savojen
- Karl IV av England och Skottland 1807–1819, dottersons sonson till Jakob II:s yngre syster Henrietta Anna Stuart
- Viktor I av England och Skottland 1819–1824, yngre bror till Karl IV
- Maria II av England och Skottland 1824–1840, dotter till Viktor I
- Från huset Habsburg-Este
- Frans I av England och Skottland 1840–1875, son till Maria II
- Maria III av England och Skottland 1875–1919, dotter till Frans I:s yngre bror Ferdinand
- Från huset Wittelsbach
- Robert I av England, IV av Skottland 1919–1955, son till Maria III
- Albert I av England och Skottland 1955–1996, son till Robert I / IV
- Frans II av England och Skottland 1996– , son till Albert I