Ingrid Helena Arvidsson, ursprungligen Löfstedt,[1] född 3 juli 1919 i Lund, död 7 maj 2023 i Hedvig Eleonora distrikt i Stockholm,[2][3][4] var en svensk författare, journalist[5] och film- och litteraturkritiker.[6]

Ingrid Arvidsson
FöddIngrid Helena Löfstedt
3 juli 1919
Lund, Malmöhus län
Död7 maj 2023 (103 år)
Hedvig Eleonora distrikt, Stockholm
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
GenrerLyrik, prosa
MakeKarl Axel Arvidsson
(g. 1943–1962; hans död)
SläktingarEinar Löfstedt (far)
Annie Löfstedt (mor)
Ernst Günther (morfar)

Biografi

redigera

Arvidsson var dotter till språkforskaren Einar Löfstedt[1] och Annie Löfstedt, född Günther, samt dotterdotter till Ernst Günther. Hon gift med journalisten Karl Axel Arvidsson från 1943 till hans död 1962.[1]

Inger Arvidsson blev fil. kand. vid Lunds universitet 1941.[6] Hon var redaktionssekreterare på Idun 1942–1944,[6] litteraturkritiker i Aftontidningen 1944–1946 och filmkritiker i Vecko-Journalen 1947–1948. Från 1948 var hon medarbetare i Bonniers Litterära Magasin och från 1949 i Dagens Nyheter, samt 1949–1952 sekreterare i 1949 års filmkommitté.[7] Arvidsson var kulturattaché i Washington, D.C. 1966–1972 och senare programchef (1973–1979) och producent (1979–1984) på Sveriges Radio.[1]

Arvidsson debuterade med novellsamlingen Vårens ruiner (1949). Hennes första diktsamling var Danser (1951),[6] vilken följdes av ytterligare nio diktsamlingar.[1] Som författare räknas hon till den svenska modernismen, med klassicistiska klarhetsideal för att gestalta djupt personliga upplevelser. Hon utarbetade även en serie dokumentära berättelser för radion, Öden i vår tid (1987).[1]

Makarna Arvidsson är begravda på Skogskyrkogården i Stockholm.[8]

Bibliografi

redigera

Medverkande

redigera
  • Berömda berättare om kvinnor och kärlek: ett novellurval, red. (Stockholm: Folket i Bild, 1955)

Priser och utmärkelser

redigera

Referenser

redigera