Horn af Marienborg var en svensk friherrlig ätt.

Friherrliga ätten Horn af Marienborg
Känd sedan11 februari 1381
UrsprungÅminne, Halikko Socken, Finland Finland
Förgrenad urHorn af Kanckas
Upphöjd30 april 1651
StamfarOlof Mattsson
HuvudmanGustaf Evertsson Horn
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad15 oktober 1652
GradFriherrlig ätt nr 21
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1728
Svärdssidan1728
Spinnsidan15 mars 1744

Historia

redigera

Ätten är första delen av huvudgrenen av Hornätten, en svensk-finländsk frälseätt känd sedan 11 februari, år 1381.

Stamfader för Hornätten är Olof Mattsson till Åminne, Halikko, som nämndes 1381. En av hans söner, Matts Olofsson, var domprost i Uppsala, och en annan, Henrik Olofsson erhöll frälsebrev av Erik av Pommern 1407.

Den adliga grenen av ätten Horn introducerades genom lottning mellan 10 mars och 4 april 1625 med namnet Horn af Kanckas under nuvarande nummer 12, men utgick på svärdssidan 1728.[1]

Den hade emellertid dessförinnan utgrenat sig i tre ätter, en friherrlig och två grevliga.

Generalmajoren av kavalleriet sedermera riksrådet, rikstygmästaren och fältmarskalken Gustaf Evertsson Horn (1614–1666), samt översten sedermera riksrådet, fältmarskalken och amiralgeneralen Henrik Henriksson Horn (1618–1693) i friherrlig värdighet den 30 april 1651 på Stockholms slott av drottning Kristina, och de skulle skriva sig till Marienborg (Marienburg) i Livland. De introducerades den 15 oktober 1652 med namnet Horn af Marienborg under nuvarande numer 21. Ätten utslocknade på svärdssidan 1728 och senare på spinnsidan 15 mars 1744[2]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ ”Horn af Marienborg”. Minerva. Riddarhuset. 20 december 2023. https://minerva.riddarhuset.se/att/horn-af-marienborg/. Läst 29 november 2023. 
  2. ^ Bäckmark, Magnus (11 september 2019). Riddarhusets vapensköldar. Band ?. Riddarhuset. sid. ?-?. ISBN 9789151914473. https://www.riddarhuset.se/webbutik/bocker-och-tidskrifter/riddarhusets-vapenskoldar-utan-kassett/. Läst 29 november 2023  Arkiverad 2 december 2023 hämtat från the Wayback Machine.