Guineabukten är den del av Atlanten som bildar en stor buktAfrikas västkust, mellan Kap Palmas (i sydligaste Liberia) och Kap Lopez (i Gabon).[1]

Karta över Guineabukten som visar den linje av öar som utgör Kamerunlinjen av vulkaner.

Beninbukten och Bonnybukten (som tidigare kallades Biafrabukten) utgör delar av Guineabukten.

Namnet är kopplat till regionen Guinea. Detta namns ursprung är omstritt men har härletts från Ghanariket, staden Djenné eller aguinaou (berberspråk för "svart människa").[2]

Geografi

redigera

International Hydrographic Organization definierar sydvästra gränsen av Guineabukten som "En linje som går sydösterut från Kap Palmas i Liberia till Kap Lopez (0°38′S 8°42′Ö / 0.633°S 8.700°Ö / -0.633; 8.700)".[3]

Annobón

redigera

Annobón, även kallad Pagalu eller Pigalu, är en ö som tillhör Ekvatorialguinea.

Bioko är en ö som tillhör Ekvatorialguinea.

Corisco

redigera

Corisco är en ö som tillhör Ekvatorialguinea.

Elobeyöarna

redigera

Elobey Grande och Elobey Chico är två småöar som tillhör Ekvatorialguinea.

São Tomé och Príncipe

redigera

São Tomé och Príncipe, officiellt "Demokratiska republiken São Tomé och Príncipe", är en portugisisktalande östat i Guineabukten, som blev självständig från Portugal 1975 och ligger utanför västra Ekvatorialafrikas kust och består av två öar, São Tomé och Príncipe. De är belägna cirka 140 kilometer (87 engelska mil) bort och cirka 250 och 225 kilometer (155 och 140 engelska mil) från Gabons nordvästkust. Båda öarna tillhör en utslocknad vulkanisk bergskedja. São Tomé, södra ön, är belägen strax norr om ekvatorn.

Se även

redigera

Artikelursprung

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 juli 2011.

Källor

redigera
  1. ^ Guineabukten i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 6 juli 2017.
  2. ^ Bovill, Edward William (1995). The Golden Trade of the Moors: West African Kingdoms in the Fourteenth Century (andra upplagan). Princeton: Wiener. sid. 116 , citerad i Hale, Thomas A. (1997). ”From the Griot of Roots to the Roots of Griot: A New Look at the Origins of a Controversial African Term for Bard” (på engelska). Oral Tradition 12 (2): sid. 249–278. Arkiverad från originalet den 2 december 2017. https://web.archive.org/web/20171202101752/http://journal.oraltradition.org/files/articles/12ii/2_Hale.pdf. Läst 29 juli 2011. 
  3. ^ ”Limits of Oceans and Seas, 3rd edition”. International Hydrographic Organization. 1953. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111008191433/http://www.iho-ohi.net/iho_pubs/standard/S-23/S23_1953.pdf. Läst 7 februari 2010.