Gladius

För datorspelet, se Gladius (datorspel).

För kampsportklubben, se Gladius MMA.

Gladius är ett kort svärd, som tillsammans med pilum utgjorde standardvapnet för en romersk legionär. Rätt användning är att sticka och sedan vrida lätt. Eftersom all kraft då hamnar på en plats - spetsen - så åstadkommer man därmed massiv skada. Det finns olika syn på varför svärdet kallas gladius. Den romerska armén använde från början längre svärd (som beskrivet av Polybius), men efter att ha mött stammar i nuvarande Spanien och lidit stora förluster gick man över till deras svärdsmodell. En annan teori är att svärdet kommer från Gallien. Det skall då ha fått namn av galliskans kladyos. En annan teori är litteraturens hos Plautus (ca. 254–184 f.Kr.), i styckena Casina och Rudens. Upphovet skall då ha varit protogermansk *glaðo-, «glatt».

Termen gladius kan även beskriva standarddolken Pugio. Ordet gladiator («svärdsman») är avlett från gladius. Termen omnämns i Bibeln Matt. 10:34.

Svärdet användes tillsammans med sköld (scutum) och någon form av kroppsskydd. Vanliga kroppsskydd av benskydd (främst på höger ben, eftersom en högerhänt man som sticker står med höger ben främst och därmed får det benet mest stryk vid eventuella motattacker) järnskjorta och handskar. Centurioner avbildas dock ofta med svärdet hängande på vänster sida. Hjaltet var ofta gjort av ben eller trä.

Svärden tillverkades på ett relativt sofistikerat sätt med en mjuk kärna som innehöll järn med låg kolhalt. Runt denna kärna fanns fyra skal med hårdare stål som smitts samman.

Beroende på när och var svärdet tillverkats tycks det ha haft olika längd och vidd. Det finns alltså ingen exakt standardisering.

Gladius Hispaniensis

Från innan 200 f.Kr till ca 20 f.Kr. Bladlängd ~60-68 cm. Svärdslängd ~75-85 cm. Bredd ~5 cm.

Mainz-typ

Bladlängd ~50-55 cm. Svärdslängd ~65-70 cm. Bredd ~7 cm.

Fulham-typ

efter 43 e.Kr. Bladlängd ~50-55 cm. Svärdslängd ~65-70 cm. Bredd ~6 cm.

Pompei-typ

Bladlängd ~45-50 cm. Svärdslängd ~60-65 cm. Bredd ~5 cm.