Glacéläder

Glacéläder är en typ av läder, som är glacégarvat. Det är ett mjukt, ljust och elastiskt skinn.

Råmaterial till glacéläder är främst lamm- och getkillingskinn. Före glacégarvningen bereds skinnet i en garvvälling, som är en blandning av alun, koksalt, vetemjöl och färska äggulor.^[1] Denna tillsats fyller lädret och ökar dess smidighet ytterligare. Glacéskinn utmärks av stor mjukhet och sträckbarhet, Det används huvudsakligen till tunna handskar. Det är vitt, men kan färgas i olika nyanser. Glacégarvningen utvecklades i Frankrike på 1700-talet, varefter tekniken överfördes först till Tyskland, och sedan till andra länder.

Användning av mjöl och äggula i en garvmetod är bara ett par hundra år gammal, men alungarvning (vitgarvning) i största allmänhet har använts längre tillbaka i historien. Alungarvning anses ha förts till Europa av morerna till Spanien, men har tillämpats redan i det forna Egypten.

Namnet glacéläder kommer från franska språkets glacé, perfekt av verbet glacer = glanska, eller satinera.^[2] Skinnen har främst använts till ovanläder för finare skor samt till handskar.

Se även

Källor

Noter

^ Svenska Akademiens ordbok: Glacéläder (tryckår 1929)
^ Artikeln "Glacéläder" i Nationalencyklopedins nätupplaga

[1] Svenska Akademiens ordbok: Glacéläder (tryckår 1929)

[2] Artikeln "Glacéläder" i Nationalencyklopedins nätupplaga

[1]

[2]