Wikipedia

Gifthätting

giftsvamp

Gifthätting (Galerina marginata, svenskt nylatinskt uttal IPA /galɛˈriːna margiˈnɑːta/[a]) är en dödligt giftig[12] svampart.[13]

Gifthätting
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljStrophariaceae
SläkteGalerina
ArtGifthätting
Galerina marginata
Vetenskapligt namn
§ Galerina marginata
Auktor(Batsch) Kühner 1935
Synonymer
Galerina autumnalis (Peck) A.H. Sm. & Singer 1964[1]
Galerina unicolor (Vahl) Singer 1936[2]
Galerula unicolor (Vahl) Kühner 1934[3]
Galerula marginata (Batsch) Kühner 1934[3]
Gymnopilus autumnalis (Peck) Murrill 1917[4]
Pholiota unicolor (Vahl) Gillet 1876[5]
Pholiota marginata (Batsch) Quél. 1872[6]
Agaricus autumnalis Peck 1872[7]
Galera marginata (Batsch) P. Kumm. 1871[8]
Agaricus caudicinus var. denudatus Pers. 1801[9]
Agaricus unicolor Vahl 1792[10]
Agaricus marginatus Batsch 1789[11]
Naucoria autumnalis Peck[4]

Den mykologiska karaktären hos gifthätting:


hymenium:
skivor


hatt:
välvd


skivtyp:
täta


ätlighet:
dödlig




fot:
ring


sporavtryck:
brun


ekologi:
saprofyt

Beskrivning

redigera

Eftersom gifthätting är en förväxlingssvamp till föränderlig tofsskivling beskrivs den bäst genom jämförelse med den arten. Man ser den tydliga skillnaden att gifthätting har en fot som är täckt av tunna lodräta vita fibrer som försvinner vid tumning, medan föränderlig tofsskivling har bruna utstående fjäll på foten nedanför ringen. Gifthätting har även svagt mjölaktig doft, medan föränderlig tofsskivling doftar mer angenämt.[12][14]

Gifthätting är dödligt giftig och innehåller amatoxin, samma gift som finns i vit flugsvamp och lömsk flugsvamp, i lägre halt men ändå livsfarligt.[12]

Undvikande av gifthätting

redigera

Det allmänna rådet är att enbart vidröra och plocka svamp, som man är säker på. För gifthätting tillkommer rådet, att låta bli svampar som har brun hatt och bruna skivor (lameller).

Utbredning och systematik

redigera

Utbredning

redigera

Arten är reproducerande i Sverige.[15] Den växer i hela Sverige.[12][16]

Den är vitt spridd på norra halvklotet, i Nordamerika, Europa, Japan, Iran[17] Asiens fastland, och Kaukasus.[18][19][20] I Nordamerika växer den norrut till barrskogsbältet i Kanada[21] och i subarktiska och arktiska habitat i Labrador,[22] och söderut till Jalisco i Mexiko.[23] Den växer även i Australien.[24]

Underarter

redigera

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[25]

Besläktade arter och högre taxa

redigera

Enligt Catalogue of Life[25][26] ingår Gifthätting i släktet Galerina, och familjen Strophariaceae,[25][26] men enligt Dyntaxa[15] är tillhörigheten istället släktet Galerina, och familjen buktryfflar.[15]

Ekologi

redigera

Habitat och biotop

redigera

Gifthätting växer på murken barrved (även lövved), bland annat barkningsplatser, motionsslingor och i rabatter.[12][16]

Forsknings‑ och nomenklaturhistoria

redigera

Gifthättingen beskrevs först av August Johann Georg Karl Batsch, och fick sitt nu gällande namn av Robert Kühner 1935.

Artnamnets etymologi och trivialnamn

redigera

Vetenskapliga artnamnets etymologi

redigera

Släktnamnet Galerina betyder ”hjälmlik”,[27] av latinets galea (IPA /ˈɡa.le.a/, [ˈɡäɫ̪eä]), troligen från grekiska γαλέη (vessla, mård); betydelseutvecklingen vore då att skinnet som hjälmen gjordes av komme att beteckna hjälmen.

Artepitetet marginata (maskulinum marginatus) betyder ”försedd med kant”.[28]

Trivialnamn

redigera

Det svenska trivialnamnet gifthätting rekommenderas av Artdatabanken, och uttränger tidigare synonymer som ”strimmig tofsskivling”[29]

Status och hot

redigera

Gifthättingen är livskraftig i Sverige.[16]

Bilder

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Klassiskt latinskt uttal av artnamnet vore IPA [gälɛˈriːnä märɡɪˈnäːt̪ʊs̠]

Källor

redigera
  1. ^ A.H. Smith & Singer (1964) , In: Beitr. Naturk. Forsch. Südwestdeutschl.:246
  2. ^ Singer (1936) , In: Beih. bot. Zbl. 56:170
  3. ^ [a b] Kühner (1934) , In: Bull. trimest. Soc. mycol. Fr. 50:78
  4. ^ [a b] ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  5. ^ Gillet (1876) , In: Hyménomycètes (Alençon):436
  6. ^ Quél. (1872) , In: Mém. Soc. Émul. Montbéliard, Sér. 2 5:127
  7. ^ Peck (1872) , In: Ann. Rep. Reg. St. N.Y. 23:92
  8. ^ P. Kumm. (1871) , In: Führ. Pilzk. (Zwickau):21, 74
  9. ^ Pers. (1801) , In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 2:272
  10. ^ Vahl (1792) , In: Fl. Danic. 6:7
  11. ^ Batsch (1789) , In: Elench. fung., cont. sec. (Halle):207
  12. ^ [a b c d e] Krikorev, Michael. ”Gifthätting – Galerina marginata”. http://svampguiden.com/art/visa/galerina_marginata. Läst 16 augusti 2018. 
  13. ^ Kühner (1935), In: Encyclop. Mycol. 7:225
  14. ^ Krikorev, Michael. ”Föränderlig tofsskivling – Kuehneromyces mutabilis”. http://svampguiden.com/art/visa/pholiota_mutabilis. Läst 16 augusti 2018. 
  15. ^ [a b c] Dyntaxa Gifthätting
  16. ^ [a b c] Artdatabanken, SLU. ”https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/4158”. artfakta.artdatabanken.se. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/4158. Läst 16 augusti 2018. 
  17. ^ Asef Shayan MR. (2010) (på persiska). قارچهای سمی ایران (Qarch-ha-ye Sammi-ye Iran). Iran shenasi. sid. 214. ISBN 978-964-2725-29-8 
  18. ^ Smith AH och Singer R (1964). New York, New York: Hafner Publishing Co. http://name.umdl.umich.edu/AGK0805.0001.001 
  19. ^ Gulden G, Stensrud Ø, Shalchian-Tabrizi K och Kauserud H (2005). ”Galerina Earle: a polyphyletic genus in the consortium of dark-spored agarics”. Mycologia 97 (4): sid. 823–837. doi:10.3852/mycologia.97.4.823. PMID 16457352. 
  20. ^ Imazeki R, Otani Y och Hongo T (1987). 日本のきのこ (Nihon no kinoko / Fungi of Japan). Tokyo, Japan: Yamakey. ISBN 4-635-09020-5 
  21. ^ Bossenmaier EF (1997). Mushrooms of the Boreal Forest. University Extension Press, University of Saskatchewan. sid. 12. ISBN 0-88880-355-9 
  22. ^ Noordeloos ME och Gulden G (1992). Studies in the genus Galerina from the Shefferville area on the Quebec-Labrador peninsula, Canada. "14". sid. 625–639. 
  23. ^ Vargas O. (1993). ”Observations on some little known macrofungi from Jalisco (Mexico)”. Mycotaxon 49: sid. 437–447. http://www.cybertruffle.org.uk/cyberliber/59575/0049/0437.htm. 
  24. ^ Midgley DJ, Saleeba JA, Stewart MI, Simpson AE och McGee PA (2007). ”Molecular diversity of soil basidiomycete communities in northern-central New South Wales, Australia”. Mycological Research 111 (3): sid. 370–8. doi:10.1016/j.mycres.2007.01.011. PMID 17360169. 
  25. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/galerina marginata/match/1. Läst 24 september 2012. 
  26. ^ [a b] Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  27. ^ ”Galerina marginata (Batsch) Kühner – Funeral Bell” (på engelska). First Nature. https://www.first-nature.com/fungi/galerina-marginata.php. Läst 16 januari 2024. 
  28. ^ Jens Corneliuson, Växternas namn: Vetenskapliga växtnamns etymologi. Stockholm 1997. ISBN 91-46-17679-9.
  29. ^ ”Galerina marginata (Batsch) Kühner | gifthätting”. Artdatabanken – Artfakta. SLU Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 15 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240115235432/https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/4158/details?lang=sv. Läst 16 januari 2024. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gifthätting&oldid=56434135”