George Hadley

brittisk advokat och meteorolog

George Hadley (född: 12 februari 1685, död: 28 juni 1768) var en brittisk advokat och amatörmeteorolog. Han var den förste som korrekt kunde förklara den dynamik som ger upphov till passadvindarna i jordens atmosfär, en insats som gjort att de så kallade Hadleycellerna norr och söder om ekvatorn idag bär hans namn.

George Hadley
Född12 februari 1685[1][2][3]
London
Död28 juni 1768[1][2][3] (83 år)
Flitton, Storbritannien
Medborgare iKungariket Storbritannien
Utbildad vidPembroke College, Oxford
SysselsättningAdvokat, fysiker, meteorolog
SläktingarJohn Hadley (syskon)[4]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

För Hadleys samtid gjorde sjötrafiken över Atlanten att en förståelse för passadvindarna var av högsta intresse. Han fascinerades över att dessa vindar inte, som logiken påbjöd, var riktade rakt norrut utan överlag var orienterade i västlig riktning.

Hadley föddes i London som son till Katherine FitzJames och George Hadley. Under sin barndom utmärkte han sig inte på något särskilt sätt utan överträffades av sin äldre bror John Hadley som uppfann spegelteleskopet och oktanten (en föregångare till sextanten).

1686 la Edmond Halley fram en teori som framgångsrikt kunde förklara den nord-sydliga luftcirkulationen kring ekvatorn. Han kunde dock inte förklara vindarnas västliga orientering. Hadley vann berömmelse genom sin insikt att det var jordens rotation som orsakade de västliga vindarna.

Hadley valdes till Royal Fellow 1745. Förutom de cikulationsceller som idag bär hans namn har ett forskningscenter (Hadley Centre for Climate Prediction and Research) och en krater på Mars uppkallats efter honom.

Se även

redigera
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/George-Hadleytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 2615.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 24019.[källa från Wikidata]
  4. ^ MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]