Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, Australien vanns av Sovjetunionen före Jugoslavien och Bulgarien. 11 lag drog sig ur, och turneringen drabbades även av walk over-matcher.

Fotboll vid de XVI:e olympiska sommarspelen
fotboll
Datum	24 november-8 december 1956
Medaljörer
Sovjetunionen	Sovjetunionen
Jugoslavien	Jugoslavien
Bulgarien	Bulgarien
← Helsingfors 1952   Rom 1960 →

Bakgrund

Efter 5 återbud innehöll turneringen tre öststatslag och fyra asiatiska lag. De andra lag som drog sig ur var USA, Tysklands förenade lag, Storbritannien och Australien, som gjorde sin första olympiska fotbollsturnering.

Öststaternas "amatörer" fick betalt av staten. Australien betalade inte sina spelare under turneringen; spelarinkomsterna finansierades av en insamling. [1] På Melbournetidningen The Age skrev Alex Barr:

"Det ursprungliga [australiska] laget var inte det bästa och fyra veckors intensiv träning gjorde inget för att förbättra standarden. Australisk fotboll [soccer] har förlorat en underbar chans att göra ett världsframträdande och spelen har drabbats av ett hårt slag."

Laguppställningar

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1956

Turneringen

Spelträd

Åttondelsfinaler

Kvartsfinaler

Semifinaler

Final

Sovjetunionen

2

Tyskland

1

Sovjetunionen (e.f.; OM)

0 (4)

Indonesien

0 (0)

Indonesien

Sydvietnam

W/O

Sovjetunionen (e.f.)

2

Bulgarien

1

Bulgarien

Egypten

W/O

Bulgarien

6

Storbritannien

1

Storbritannien

9

Thailand

0

Sovjetunionen

1

Jugoslavien

0

Kina

W/O

Turkiet

W/O

Jugoslavien

9

USA

1

USA

Jugoslavien

Jugoslavien

4

Indien

1

Bronsmatch

Australien

2

Japan

0

Australien

2

Bulgarien

3

Indien

4

Indien

0

Indien

Ungern

W/O

Första omgången

Alltyska lagets spelare Rudi Hoffmann (vänster) and Max Schwall (höger)

Fem lag drog sig ur, Egypten, Kina, Turkiet, Sydvietnam och Ungern, de sista efter Ungernrevolten. Därmed blev det bara tre matcher i första omgången.

Australien vann med 2–0 över Japan inför 3 500. I Australiens mål stod Ron Lord, senare invald i Soccer Australias Hall of Fame. Man gick vidare tack vare en utvisning i 26:e minuten innan Frank Loughrans segermål halvvägs in i andra halvlek.

Ett alltyskt lag deltog, och innehöll även östtyska spelare. Västtysklands amatörlandslag hade utsetts att representera Tyskland.

Sovjetunionen var favoriter, då Västtysklands halvprofessionella lag som vunnit VM 1954 förlorat två matcher mot dem. Sovjetunionen vann med 2–1 och Tysklands lag tränades av Sepp Herberger. Tyskarna bjöd på kämparanda och gjorde mål i 86:e minuten och sköt i stolpen i sista sekunden. Sovjetunionen kom senare även att vinna Europacupen 1960 i Frankrike. I Sovjetunionens mål stod Lev Jasjin. Laget leddes av Igor Netto,; anfallslinjen leddes av FC Torpedo Moskvas Valentin Kozmitj Ivanov, far till berömde ryske domaren Valentin Valentinovitj Ivanov.

Storbritannien utklassade Thailand med 9–0.

		Indien	W/O	Ungern	Melbourne

---

		Indonesien	W/O	Sydvietnam	Melbourne

---

		Kina	W/O	Turkiet	Melbourne

---

		Bulgarien	W/O	Egypten	Melbourne

---

		USA	–	Jugoslavien	Melbourne

---

1	24 november 1956	Sovjetunionen	2 – 1	Tyskland	Olympic Park Stadium
14:30 UTC		Anatolij Isajev  23′ Eduard Streltsov  86′	(1 – 0) Rapport	89′ Habig	Melbourne Publik: 11 999 Domare: Robert Man (England, Storbritannien)

---

2	26 november 1956	Storbritannien	9 – 0	Thailand	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Charles Twissell  12′, 20′ Jim Lewis  21′ (str.) John Laybourne  30′, 82′, 85′ George Bromilow  75′, 78′ Lawrence Topp  90′	(4 – 0) Rapport		Melbourne Publik: 3 693 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

---

3	27 november 1956	Australien	2 – 0	Japan	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Graham McMillan  26′ (str.) Francis Loughran  61′	(1 – 0) Rapport		Melbourne Publik: 3 568 Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland)

---

Kvartsfinaler

Två öststatslag gick vidare. Jugoslavien utklassade USA med 9–1.

Bulgarien slog Storbritannien med 6–1. Då halva matchen spelats välte personal från krigsfartyget HMS Newcastle stängslet och uppmanade britterna att prestera bättre. De fördes lugnt av plan.[2]

Sovjetunionen och Indonesien spelade 0–0, innan Sovjetunionen kunde vinna omspelet med 4–0.

Indien slog Australien med 4–2 efter ett hat trick av centeranfallaren Neville D’Souza, vilket var första gången en asiat gjorde ett hat trick i den olympiska fotbollsturneringen. Före matchen diskuterade man om indierna skulle tillåtas spela barfota. Sir Stanley Rous respekterade beslutet, men till slut beslutade sig Indien för att spela i skor. Australien hade även problem med den indonesiske domaren, som dömde bort två mål i första halvleken. Australiens lagkapten Bob Bignall fick inget svar. FIFA:s beslut att kräva alla domare att tala engelska låg långt in i framtiden, med VM-finalen 1966 som ett annat exempel till stöd för ett sådant beslut.

4	28 november 1956	Jugoslavien	9 – 1	USA	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Todor Veselinović  10′, 84′, 90′ Sava Antić  12′, 73′ Muhamed Mujić  16′, 35′, 56′ Zlatko Papec  20′	(5 – 1) Rapport	42′ Zerhusen	Melbourne Publik: 5 292 Domare: Maurice Swain (Nya Zeeland)

---

5	29 november 1956	Sovjetunionen	0 – 0	Indonesien	Olympic Park Stadium
16:30 UTC			Rapport		Melbourne Publik: 3 228 Domare: Shigemaru Takenokoshi (Japan)

---

7	1 december 1956	Sovjetunionen	00004 – 0 (om)	Indonesien	Olympic Park Stadium
10:30 UTC		Sergej Salnikov  17′, 59′ Valentin Kozmitj Ivanov  19′ Igor Netto  43′	(3 – 0) Rapport		Melbourne Publik: 6 735 Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland)

---

6	30 november 1956	Bulgarien	6 – 1	Storbritannien	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Georgi Dimitrov  6′ Ivan Petkov Kolev  40′, 85′ Dimitar Milanov  45′, 75′, 80′	(3 – 1) Rapport	30′ Jim Lewis	Melbourne Publik: 6 748 Domare: Ron Wright (Australien)

---

8	1 december 1956	Australien	2 – 4	Indien	Olympic Park Stadium
14:30 UTC		Bruce Morrow  17′, 41′	(2 – 2) Rapport	9′, 33′, 50′ Neville D’Souza  80′ Krishan Kittu	Melbourne Publik: 7 413 Domare: C.H. Wensveen (Indonesien)

---

Semifinaler

D'Souza gjorde ytterligare ett mål för Indien mot Jugoslavien efter en mållös första halvlek. Jugoslavien kom dock igen och vann med 4–1, och gick till final för tredje gången i rad.

Sovjetunionen slog Bulgarien med 2–1 efter förlängning. Även om Bulgarien gjorde första målet och var det mest tända laget släppte man in två mål i de sex sista minuterna.

9	4 december 1956	Jugoslavien	4 – 1	Indien	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Zlatko Papec  54′, 65′ Todor Veselinović  57′ Muhamed Abdus Salam  78′ (sjm.)	(0 – 0) Rapport	52′ D'Souza	Melbourne Publik: 16 626 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

---

10	5 december 1956	Sovjetunionen	00002 – 1  (e.fl.)	Bulgarien	Olympic Park Stadium
16:30 UTC		Eduard Streltsov  112′ Boris Tatusjin  116′	(0 – 0) Rapport	95′ Kolev	Melbourne Publik: 21 079 Domare: Robert Man (England, Storbritannien)

---

Jugoslavien hade med Röda Stjärnans Dragoslav Šekularac I turnering; han kom 1960 också att spela final i Europacupen för landslag. Återigen kom Jugoslavien dock att åka på stryk i en olympisk final; efter ett mål i andra halvlek av Anatoli Ilyin, som ledde Sovjetunionen till guld och sin första internationella titel.

Bulgarien slog Indien med 3–0 i bronsmatchen.

Match om tredjepris

11	7 december 1957	Bulgarien	3 – 0	Indien	Olympic Park Stadium
14:15 UTC		Todor Diev  37′, 60′ Dimitar Milanov  42′	(2 – 0) Rapport		Melbourne Publik: 21 236 Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

---

Final

12	8 december 1956	Sovjetunionen	1 – 0	Jugoslavien	Olympic Park Stadium
14:15 UTC		Anatolij Iljin  48′	(0 – 0) Rapport		Melbourne Publik: 86 716 Domare: Ron Wright (Australien)

---

Medaljörer

Gren	Guld	Silver	Brons
Herrar	Sovjetunionen Lev Yashin Nikolai Tishchenko Mikhail Ogonkov Aleksei Paramonov Anatoli Bashashkin Igor Netto Boris Tatushin Anatoli Isayev Eduard Streltsov Valentin Ivanov Vladimir Ryzhkin Boris Kuznetsov Yozhef Betsa Sergej Salnikov Boris Razinsky Anatoli Maslyonkin Anatoli Ilyin Nikita Simonjan	Jugoslavien Petar Radenković Mladen Koščak Nikola Radović Ivan Šantek Ljubiša Spajić Dobrosav Krstić Dragoslav Šekularac Zlatko Papec Sava Antić Todor Veselinović Muhamed Mujić Blagoje Vidinić Ibrahim Biogradlić Luka Lipošinović	Bulgarien Stefan Bozhkov Georgi Naydenov Kiril Rakarov Manol Manolov Nikola Kovachev Panayot Panayotov Ivan Kolev Krum Yanev Gavril Stoyanov Todor Diev Yosif Yosifov Georgi Dimitrov Milcho Goranov Dimitar Milanov

Källor

• RSSSF Archive

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956.
  Bilder & media