Formel 1-VM 1957

	F1-regler i korthet 1957
Motor	Överladdad 750 cc ; Sug 2 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 ; • Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance). ; • I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men förarna fick inga mästerskapspoäng.

Formel 1-VM 1957 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 13 januari-8 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1957 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Maserati.

Vinnare

Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Maserati
Konstruktör: Inget officiellt mästerskap förrän 1958.

Grand Prix 1957

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix	13 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Monacos Grand Prix	19 maj	Monte Carlo	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Sam Hanks	George Salih	Epperly-Offenhauser	*
Frankrikes Grand Prix	7 juli	Rouen-les-Essarts	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Storbritanniens Grand Prix	20 juli	Aintree	Tony Brooks Stirling Moss	Vanwall		*
Tysklands Grand Prix	4 augusti	Nürburgring	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Pescaras Grand Prix	18 augusti	Pescara	Stirling Moss	Vanwall		*
Italiens Grand Prix	8 september	Monza	Stirling Moss	Vanwall		*

Grand Prix utanför VM 1957

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix	27 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Maserati
Syrakusas Grand Prix	7 april	Syrakusa	Peter Collins	Ferrari
Glover Trophy	22 april	Goodwood	Stuart Lewis-Evans	Connaught	Connaught-Alta
Paus Grand Prix	22 april	Pau	Jean Behra	Maserati
Neapels Grand Prix	28 april	Posillipo	Peter Collins	Ferrari
Reims Grand Prix	14 juli	Reims-Gueux	Luigi Musso	Ferrari
Caens Grand Prix	28 juli	Caen	Jean Behra	BRM
International Trophy	14 september	Silverstone	Jean Behra	BRM
Modenas Grand Prix	22 september	Modena	Jean Behra	Maserati
Marockos Grand Prix	27 oktober	Ain Diab	Jean Behra	Maserati

Stall, nummer och förare 1957

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)^[1]	1	Jimmy Bryan, USA
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	3	Don Freeland, USA
BRM	6, 26	Ron Flockhart, Storbritannien
	8	Roy Salvadori, Storbritannien
	24	Jack Fairman, Storbritannien
	26	Les Leston, Storbritannien
	28	Herbert Mackay-Fraser, Brasilien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)^[1]	7	Bob Veith, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)	38	Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Halford (Maserati)	15, 16, 20	Bruce Halford, Storbritannien
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	95	Bob Christie, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	12	Pat O'Connor, USA
	18	Johnnie Parsons, USA
	48	Marshall Teague, USA
Connaught-Alta	10	Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
Connaught-Alta	12	Ivor Bueb, Storbritannien
Cooper-Climax	14, 22, 24	Jack Brabham, Australien
	16	Les Leston, Storbritannien
	22, 23, 36	Roy Salvadori, Storbritannien
	24	Mike MacDowel, Storbritannien
Dick Gibson (Cooper-Climax)	29	Dick Gibson, Storbritannien
Ecurie Maarsbergen (Porsche)	27	Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	23	Elmer George, USA
Ferrari	6, 10, 12, 14, 32, 34	Luigi Musso, Italien
	7, 10, 12, 16, 18, 26, 30	Peter Collins, Storbritannien
	8, 10, 14, 16, 24, 28, 34	Mike Hawthorn, Storbritannien
	14	Eugenio Castellotti, Italien
	16, 30	Maurice Trintignant, Frankrike
	18	Cesare Perdisa, Italien
	18, 24, 36	Wolfgang von Trips, Tyskland
	20	José Froilán González, Argentina
	20	Alfonso de Portago, Spanien
Francisco Godia-Sales (Maserati)	10, 18	Paco Godia, Spanien
Fred & Richard Sommer (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	5	Jimmy Reece, USA
Fred Sclavi (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	55	Eddie Russo, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	6	Johnny Boyd, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	14	Fred Agabashian, USA
George Salih (Epperly-Offenhauser)^[1]	9	Sam Hanks, USA
George Walther Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	77	Mike Magill, USA
Gilby Engineering (Maserati)	32	Ivor Bueb, Storbritannien
Gould's Garage (Maserati)	14, 18, 19,22, 30	Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	43	Eddie Johnson, USA
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	57	Jimmy Daywalt, USA
Harry Dunn (Dunn-Offenhauser)^[1]	89	Al Herman, USA
J S Donaldson (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	31	Bill Cheesbourg, USA
JBW (Cooper-Climax)	28	Brian Naylor, Storbritannien
Jo Bonnier (Maserati)	28	Joakim Bonnier, Sverige
John Zink (Watson-Offenhauser)^[1]	52	Troy Ruttman, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)^[1]	22	Gene Hartley, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	73	Andy Linden, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	83	Ed Elisian, USA
Lindsey Hopkins (Epperly-Offenhauser)^[1]	26	Jim Rathmann, USA
Luigi Piotti (Maserati)	12, 28, 42	Luigi Piotti, Italien
Lysle Greenman (Kuzma-Offenhauser)^[1]	28	Johnnie Tolan, USA
Maserati	1, 2, 32, 35	Juan Manuel Fangio, Argentina
	2, 4, 6	Jean Behra, Frankrike
	3, 4, 6, 8, 34, 38	Harry Schell, USA
	4	Stirling Moss, Storbritannien
	4, 8, 34	Giorgio Scarlatti, Italien
	8, 36	Carlos Menditéguy, Argentina
	40	Hans Herrmann, Tyskland
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)^[1]	27	Tony Bettenhausen, USA
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)^[1]	54	Paul Russo, USA
Ottorino Volonterio (Maserati)	28	André Simon, Frankrike
Ottorino Volonterio (Maserati)	28	Ottorino Volonterio, Schweiz
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	16	Al Keller, USA
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	19	Jack Turner, USA
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser)^[1]	82	Chuck Weyant, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)^[1]	88	Eddie Sachs, USA
Porsche	20	Umberto Maglioli, Italien
Porsche	21	Edgar Barth, Tyskland
R R C Walker (Cooper-Climax)	24, 34	Jack Brabham, Australien
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser)^[1]	10	Johnny Thomson, USA
Ridgeway Management (Cooper-Climax)	25	Tony Marsh, Storbritannien
Ridgeway Management (Cooper-Climax)	26	Paul England, Australien
Roger Wolcott (Lesovsky-Offenhauser)^[1]	8	Rodger Ward, USA
Roy McKay (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	92	Don Edmunds, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati)	2, 14, 16, 26	Masten Gregory, USA
	4	André Simon, Frankrike
	16, 24	Joakim Bonnier, Sverige
	17	Hans Herrmann, Tyskland
	22	Harry Schell, USA
Scuderia Centro Sud (Ferrari)	26	Alejandro de Tomaso, Italien
Vanwall	10, 18, 20, 26	Stirling Moss, Storbritannien
	11, 18, 20, 22, 28	Tony Brooks, Storbritannien
	12, 18, 20, 22, 30	Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
	20	Roy Salvadori, Storbritannien

Slutställning förare 1957

Placering	Förare! Stall	Konstruktör	Poäng
1	Juan Manuel Fangio	Maserati		40
2	Stirling Moss	Vanwall		25
3	Luigi Musso	Ferrari		16
4	Mike Hawthorn	Ferrari		13
5	Tony Brooks	Vanwall		11
6	Masten Gregory	Scuderia Centro Sud	Maserati	10
7	Harry Schell	Scuderia Centro Sud & Maserati	Maserati	10
8	Sam Hanks	George Salih	Epperly-Offenhauser	8
9	Peter Collins	Ferrari^[2]		8
10	Jim Rathmann	Lindsey Hopkins	Epperly-Offenhauser	7
11	Jean Behra	Maserati		6
12	Stuart Lewis-Evans	Connaught & Vanwall	Connaught-Alta & Vanwall	5
13	Maurice Trintignant	Ferrari^[2]		5
14	Wolfgang von Trips	Ferrari		4
15	Carlos Menditéguy	Maserati		4
16	Jimmy Bryan	A E Dean	Kuzma-Offenhauser	4
17	Paul Russo	Novi Racing Corp	Kurtis Kraft-Novi	3
18	Roy Salvadori	Cooper	Cooper-Climax	2
19	Andy Linden	Kalamazoo Sports Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
20	Giorgio Scarlatti	Maserati		1
21	Alfonso de Portago	Ferrari		1
22	José Froilán González	Ferrari		1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1957

Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Maserati	38
2	Vanwall	32
3	Ferrari	24
4	Connaught-Alta	3
5	Cooper-Climax	2

Noter

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Deltog endast i Indianapolis 1957.
^ [a b] Peter Collins och Maurice Trintignant delade bil i Storbritannien men Trintignant fick samtliga poäng för fjärdeplatsen eftersom Collins kört för få varv.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1957.
Bilder & media

Säsonger

[Indy-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Deltog endast i Indianapolis 1957.

[SHR-2] [a b] Peter Collins och Maurice Trintignant delade bil i Storbritannien men Trintignant fick samtliga poäng för fjärdeplatsen eftersom Collins kört för få varv.

[1]

[2]

F1-regler i korthet 1957
Motor	Överladdad 750 cc Sug 2 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 • Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance). • I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men förarna fick inga mästerskapspoäng.