Earl av Salisbury

Earl och markis av Salisbury är engelska adelstitlar. Titeln earl av Salisbury (engelska: Earl of Salisbury) bars under medeltiden av bland andra konung Henrik II:s oäkta son (med Rosamond Clifford) William de Longespée (död 1226) och flera medlemmar av släkterna Montagu och Neville.

Heraldiskt vapen för John Montacute, 3:e earl av Salisbury (inom andra kreeringen).

Heraldiskt vapen för ätten Cecil vars huvudman är markis av Salisbury.

Edvard IV:s broder George Plantagenet, som var svärson till Richard Neville, 6:e earl av Salisbury, bar titeln earl av Salisbury 1472–78 likaså Rikard III:s son Edvard av Middleham (vars morfar var Richard Neville, 6:e earl av Salisbury) 1478–84.

Titeln gavs 1605 åt Robert Cecil och innehades sedermera av huvudmannen i dennes ätt; den 7:e earlen upphöjdes 1789 till markis av Salisbury (engelska: Marquese of Salisbury). Den nuvarande bäraren av denna titel är Robert Gascoyne-Cecil, 7:e markis av Salisbury.

Se även

• Richard Neville, 5:e earl av Salisbury
• Richard Neville, 6:e earl av Salisbury och 16:e earl av Warwick
• Margaret Pole, grevinna av Salisbury (dotter till Edvard Plantagenet, 17:e earl av Warwick)
• James Gascoyne-Cecil, 2:e markis av Salisbury
• Robert Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury (premiärminister)
• James Gascoyne-Cecil, 4:e markis av Salisbury
• Robert Gascoyne-Cecil, 5:e markis av Salisbury
• Robert Gascoyne-Cecil, 6:e markis av Salisbury
• Robert Gascoyne-Cecil, 7:e markis av Salisbury

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Earl of Salisbury, 7 mars 2013.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Salisbury, 25 december 1916.