Diskussion:Michel Ney

Det bästa porträtt jag sett av Michael, går att hitta här.

2010-07-06 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Michael Neys slutliga öde

Jag tror inte Michael Ney blev ihjälskjuten 1815. Med största sannolikhet överlevde han, och lyckades fly till USA. Där levde han under täcknamnet Peter Stuart Ney, tills han dog en naturlig död 1846. Det här är mina argument:

• När Michael skulle avrättas genom arkebusering, såg flera personer på. Enligt dom slog han sej bokstavligen på bröstet, samtidigt som skotten avfyrades.
  
• Efter att Michael skulle ha avrättats, var det ingen som kontrollerade att han verkligen var död.
  
• Michaels fru Louise vägrade gå på begravningen, vilket var mycket olikt henne.
  
• Louise Ney vägrade att gifta om sej. Om hennes man verkligen hade varit död, skulle hon mycket väl kunnat göra det.
  
• Det finns inget bevis för någon Peter Stuart Ney, före år 1816. Ändå sa han själv, att han fyllde 47 år då!
  
• Peters ålder stämmer exakt med Michaels.
  
• Peter visade på en karta, i vilket område han var född. Michael var född på en plats, som låg i det området.
  
• Peter sa att han verkat som fransk soldat, under Franska Revolutionen och kejsar Napoleon I. Det stämmer med Michael, som tog värvning 1788.
  
• Peter sa sej känna stark sympati, för Napoleon. Michael kände Napoleon personligen.
  
• När Peter beskrev sin fru, som han inte kunnat ta med till USA, stämde beskrivningen exakt på Louise Ney.
  
• Michael och Peter hade samma hårfärg (rödblont), och ungefär samma frisyr.
  
• Peter träffade flera personer, som Michael hade känt. Dom kände igen honom som Michael. Fast det erkände dom inte, förrän efter hans död.
  
• Peters språkkunskaper stämmer med Michaels.
  
• Peter betedde sej som en officer, mot sina skolelever. Han må ha varit sträng, men han var rättvis.
  
• Av allt Peter sysslade med i USA, var han bäst på att lära upp soldater.
  
• Peter var en skicklig ryttare, och vida känd som svärdsman.
  
• När Peter skrev sin namnteckning, brukade han lägga till tre frimurarsymboler. Det var samma tre symboler, som Michael brukade lägga till sitt namn.
  
• Peter försvann vid flera tillfällen, utan att någon visste vart han tog vägen. Träffade han någon eller några, som han inte ville, att folk skulle känna till?
  
• Många brev som Peter fick, gömde han genast. Vad hade han att dölja?
  
• Det gick inte att få ut mer om Peters bakgrund, än vad han själv talade om på eget bevåg. Ställde folk frågor till honom om hans ursprung, fick dom bara gåtfulla svar.
  
• När Peter fick veta att Napoleon var död, svimmade han av chocken. Dagen därpå gjorde han ett misslyckat självmordsförsök. När han fick frågan om varför han försökt ta sitt liv, svarade han: – Åh … Napoleon är död. Det är mitt sista hopp som är borta…
  
• En gång när Peter varit full, hittades han sovande på marken av grannar. När dom lyfte upp honom på en häst, vaknade han av det. Peter råkade då kalla sej ”hertigen av Elchingen”. Det var Michaels adliga titel.
  
• Peter såg en gång en snickare göra en likkista, för en man i precis samma storlek. Han kommenterade det med: – Ah! Dom tänkte en gång lägga mej i en kista, men dom hade fel!
  
• När Peter gick i pension 1842, sa han till en ung kvinna han träffade: – Den gamle marskalken kommer snart att sluta sina dagar. Bourbonerna har vunnit. Jag kan aldrig återvända!
  
• På sin dödsbädd sa Peter: – Jag kommer inte att dö med en lögn på läpparna. Jag är marskalk Ney av Frankrike.
  
• Kvinnan som tvättade den döde Peter, såg ett läskigt ärr på vänster överarm. Det stämmer med den svåraste skada, som Michael fick i strid.
  
• Peter ägde vid sin död många böcker, om Napoleon I:s regeringstid. I dom hade han skrivit många kommentarer, i sidornas marginaler. En av böckerna innehöll en bild av Michael. Bredvid den finns en teckning, som Peter lagt till. Den är försedd med texterna ”Ney av honom själv”, och ”han var skallig”.
  
• Texter som skrivits för hand, av Michael och Peter, har jämförts av två olika handstilsexperter. Dom var alltså experter på att avgöra, vem som skrivit något för hand. Båda drog slutsatsen, att texterna skrivits av samma person.
  
• När Michael Neys grav i Paris öppnades 1903, visade den sej vara tom! Han som öppnade graven, kunde svära på det hela sitt liv.
  

Listan är baserad på en artikel, skriven av Pascal Cazottes, och publicerad av Internationella Napoleonsällskapet. För att läsa den franska originalversionen, klicka först på ”French” och sedan på ”Articles”. Den går sedan att hitta under titeln ”Le Maréchal Ney est-il mort en Amérique ?”. Ben Weider har översatt artikeln till engelska. För att läsa den klickar man först på ”English”, och sedan på ”Articles”. Där går den att hitta under namnet ”Did Marshal Ney die in America ?” Visst, översättaren anges som ”Jinny Addesa”. Men det var Ben Weiders användarnamn. Det är ingen hemlighet; alla som fick e-brev från honom under hans sista år, känner till användarnamnet. Avsändaren angavs som ”Jinny Addesa”, men dom skrevs under med ”Ben Weider”. Jag korresponderade själv med Ben, under loppet av 2007. Brevväxlingen var huvudsakligen elektronisk. Den handlade om orsaken, till Napoleon I:s död. Bildtexterna till den engelskspråkiga artikeln, är på oöversatt franska. Jag tror inte Ben hann göra klart översättningen, innan han dog 2008. Det förklarar även några avvikelser, som jag hittat från engelskt språkbruk. Alla citat i listan är översatta av mej, från den engelskspråkiga versionen. Jag vet inte vilket eller vilka språk, som dom ursprungligen var på.

Artikeln av Pascal Cazottes, saknar riktiga källhänvisningar. Ändå är det ganska tydligt, att den huvudsakligen bygger, på samtida ögonvittnesskildringar. Flera gånger talar han om i texten, vem som sagt eller skrivit något. Andra gånger nämner han dom personer vid namn, som var med vid vissa tillfällen. Dom båda handstilsexperterna nämner han vid namn: David Carvalho och Henri Thomas. Det betraktar jag som det näst bästa, jämfört med formella källhänvisningar.

Pascal Cazottes ger en fullt rimlig förklaring till, hur Michael kunde överleva sin egen dödsdom. Precis innan han skulle ha avrättats, fick han en blåsa full med djurblod. Han kan ha fått den av den präst, som man vet följde med till avrättningspalatsen. När Michael fick blåsan gömde han den direkt, mellan bröstet och kläderna. Soldaterna sköt så nära honom dom kunde, utan att verkligen träffa honom. Samtidigt slog Michael sönder blåsan, och säckade avsiktligt ihop. Det såg ut som om han verkligen skjutits, om än inte riktigt som förväntat. Notera att jag syftar på förväntningarna hos folk, som sett personer arkebuseras förut. På så sätt visste dom, vad dom hade att vänta sej. Efteråt måste Michael ha legat så stilla som möjligt, och hålla andan när han hörde folk närma sej. Dessutom måste han blunda, för att ögonen inte skulle avslöja, att han fortfarande levde. Om han slöt ögonen precis innan han säckad ihop, skulle det framstå som naturligt. Sammanlagt skulle det få honom att verka död, så länge ingen tog pulsen. Vi vet med någorlunda säkerhet, att ingen gjorde det. Dom ansvariga för att avrätta honom kan ha sett till, att ingen kom för nära under för lång tid. Dom kunde ha placerat ut soldaterna, i en ring runt den skenbart döde Michael. Om dom stod en liten bit bort med ryggen mot honom, kunde dom hindra att folk kom för nära. När han lyftes upp och lades i en liksäck, var han tvungen att hålla andan igen. Fast den processen behöver inte ha tagit mer, än högst ett par minuter. Jag ser ingen anledning att tro, att liksäckar då var lufttäta. Så att andas inuti en var inget problem. Han behövde bara ligga tillräckligt stilla, för att inget konstigt skulle synas utifrån. En nunna sägs ha haft till uppgift, att tvätta den döde Michael. Naturligtvis måste hon också ha varit inblandad, i planen att rädda hans liv. Hon skulle i stället ha assisterat honom, när han tvättade sej och bytte om. Sedan ska Michael ännu en gång, ha tagit farväl av sin familj. Fast den här gången visste dom, att det var möjligt att träffas igen. Familjen kan då ha gett Michael, det han behövde för resan. Inget han hade med sej skulle ha varit märkt så, att ägarens identitet var lätt att lista ut. Om ett pass var nödvändigt kunde han ha använt ett falskt, som vi redan vet att han ägde. Joseph Fouché hade gjort det åt honom, kort efter slaget vid Waterloo. Därefter ska han på något sätt, ha tagit sej till hamnen i Bordeaux. Det största problemet måste ha varit, att undvika möjliga angivare. Jag tänker på folk som både kände igen honom, och var beredda att rapportera att vad dom sett. I Bordeaux ska han ha gått ombord på ett fartyg, med destination Philadelphia. När det var för långt från den franska kusten för visuell kommunikation, skulle han ha varit relativt säker. Det förutsatte att kallade sej något annat, och inte sa för mycket om sitt förflutna. Tänk er att avrättningen fejkats på det beskrivna viset, och att alla försiktighetsåtgärder vidtagits. Då kan Michael mycket väl ha dött en naturlig död, vid 77 års ålder.

1819 dök en 50-årig man upp, i en by i Sydkarolina. Han presenterade sej som Peter Stuart Ney, och erbjöd sej att arbeta som lärare. I det yrket försörjde han sej på olika platser, tills han gick i pension vid 73 års ålder. Om jag förstått det rätt bodde han sina sista år, hos en man var sällskap han uppskattade. Det var Osborne Giles Foard, som bodde i Rowan Mills i Nordkarolina. På sin dödsbädd 1846, erkände Peter att han var Michael. Där börjar sökandet efter den objektiva sanningen, om Michael Neys slutliga öde. Om hans avrättning var fejkad, förklarar det alla oväntade detaljer. Om Michael inte dog utan lyckades fly till USA, kan det förklara det underliga beteendet, hos hans fru Louise. Det förklarar även att Peters beskrivning av sin fru, stämde exakt på Louise Ney. Om det han erkände på sin dödsbädd var sant, kan många frågor kring den mystiske Peter Stuart Ney besvaras:

• Om Michael och Peter var samma person, förklarar det dom många likheterna. Det inkluderar samma tre frimurarsymboler, efter deras namnteckningar.
  
• Peters förtegenhet om sitt förflutna, kan förklaras med att han fruktade för sitt liv, om dom kom på att han inte redan var död.
  
• Även om han kände stark sympati för Napoleon I, varför skulle en före detta fransk soldat svimma, när han fick veta att han dött? Jag skulle snarare förvänta mej, att han skulle brista i gråt. Men om han hade känt Napoleon personligen, blir reaktionen begriplig. Självmordsförsöket och hans förklaring får också viss mening, om Peter verkligen var Michael.
  
• Breven andra inte fick se kan förklaras med, att dom kom från hans familj och gamla vänner.
  
• Peters mystiska försvinnanden kan förklaras, som besök hos gamla vänner, som också levde i USA.
  
• Dom många mystiska uttalandena kan förklaras med, att småbitar av sanningen slapp ut ur honom av misstag.
  
• På sin dödsbädd fruktade Peter inte längre, att han någon skulle döda honom. Vid det laget visste han, att han ändå skulle dö snart. Då kunde han erkänna sanningen om sitt ursprung, för dom som var med honom.
  
• Det närmaste forsensk bevisning vi har, är dom två jämförelserna av handstilar. Som sagt var Michaels och Peters handstilar så lika, att dom med störstas sannolikhet gjorts av samma person. Det förklaras av att avrättningen var en bluff, och att Michael lyckades fly till USA, där han levde resten av sitt liv.
  
• Om Michael fortfarande levde vid tiden för begravningen, förklarar det att graven i Paris beskrevs som tom. Jag ser ingen rimlig anledning till, att han som öppnade graven, skulle ljuga om något sådant.

För att vara riktigt säkra på vad som hände, måste man öppna dom båda gravarna. Jag syftar på Michael Neys påstådda nuvarande grav, och Peter Stuart Neys kända grav. Det som då går att hitta i dom, skulle DNA-testas. (Fast jag finner det väldigt osannolikt, att man hittar någon i Michaels grav i Paris. Det är därför jag skriver ”påstådda”.) Proverna kan jämföras med en man, som härstammar från Michael i rakt nedstigande led. Om det är på fädernet hela vägen, har han samma Y-kromosom som Michael. Likheten i andra delar av genomet, ska också stämma med antalet släktled. Om det till exempel är fem generationer mellan dom, måste dom dela 1/32, av människans varierande gener. Om Peter Stuart Ney stämmer på allt det här, är det bara dom mest okunniga och dumdristiga, som inte kommer att tro att han var Michael. Men det finns olika åsikter om det lämpliga, med att öppna folks gravar. Finns det något sätt att se om en viss grav är tom, utan att behöva öppna den? I så fall skulle jag självklart välkomna det.

Notera att jag inte är någon konspirationsteoretiker. Sådana har alldeles för många missuppfattningar om, hur saker och ting fungerar. Det gäller särskilt naturlagarna, det mänskliga psyket och mänsklig interaktion. Det får dom att föreställa sej saker, som inte kan inträffa. Att dom dessutom gör massor av logiska felslut, gör inte saken bättre. Idén att Michael Ney inte dog 1815, har faktiskt mer gemensamt med dom konspirationer, som beskrivits av historiker. För mej är historia sökandet efter den objektiva sanningen, om det förflutna. Ibland leder ett sådant sökande, till stora revideringar av detaljer. Det reviderade scenariot sågs då redan tidigare som möjligt, av experter på området. Jag utger mej inte för att vara expert; Pascal Cazottes är experten här! Jag är bara en vanlig skeptiker, som refererar till honom. Så länge man undviker personangrepp kommer frågor att besvaras, efter bästa förmåga.

2010-07-22 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Jag skulle definitivt klassa det här som konspirationsteorier.

Jag försöker sammanfatta några av svagheterna:

• Peter Ney verkar ha uppträtt snarare som han VILLE bli identifierad som Michael Ney. Att kalla sig själv marskalken, uppge samma tjänstgöringsplatser och anställningsförhållanden, att t.o.m. behålla samma frisyr, fast den egentligen började bli omodern i Frankrike. Dessutom finna andra konstigheter i berättelserna. Personer kunde minnas att han pekat ut sin födelseort som samma som Michel Neys - de som träffat honom kunde ordagrannt komma ihåg uttalanden som han gjort som identifierade honom som marskalken. Det måste ju i sådana fall bero antingen på att han tjatat om dessa identifierande detaljer gång på gång - eller så att personerna har broderat ut berättelserna av Michel/Peter i efterhand.

• Att avrättningen av Ney skulle varit fejkad, bygger på att alla soldaterna som utförde avrättningen, läkarna som skulle konrollerat att han var död, de som skötte begravningen med flera måste varit invigda. Dessutom förutsätts uppenbart att Michel/Peter hade kontakter i USA som visste vem han var och dessutom hållit kontakten med familjen. Från dessa håll har uppenbart inget läckt ut. Att någon som bevittnat avrättningen skulle låtit sig luras av en blåsa med grisblod låter väldigt otroligt, särskilt om man sett en människa avrättas tidigare. Peter Ney skall dessutom hållt en stor och vidlyftig brevkommunikation med en mängd människor? Hur kommer det sig att detta är känt, trots att inga brev, varken till eller från marskalken finns bevarade?

• Dessutom - USA var allierade med Frankrike, och han borde inte haft några problem att vistas där under eget namn. Majoriteten av revolutionspolitikerna erhöll 1823 amnesti, Ney som egentligen var föga politiskt komprimmerad, skulle med största sannorlikhet erhållit amnesti. På 1830-talet uppkommer en formlig Napoleonkult i Frankrike, och Ney blev i många kretsar en nationalhjälte. Det fanns inget skäl för honom att behöva hålla sig dold i USA.

Jag har inte läst Cazotte, men tycker personligen att hela berättelsen låter så fullständigt orimlig att det känns ganska överflödigt.--FBQ 5 augusti 2010 kl. 14.15 (CEST)

Du har visst missat och missförstått en del. (Jag kan även ha uttryckt mej oklart.) Peter sa inte rent ut att han var Michael, förrän han låg på sin dödsbädd. Under dom 30 åren innan dess, framstod hans ursprung som ett mysterium. Han kallade sej praktiskt taget alltid, för Peter Stuart Ney. Han sa inte mer om sitt liv före 1816, än vad han ändå inte kunde dölja. Det syntes på hans kroppshållning, att han var före detta yrkesmilitär. Det hördes också på hans språkmelodi, vilket område han kom ifrån. Det område där han föddes, pekade han ut många gånger. Notera att det var ett område, inte en plats. Det hade ändå märkts, att han var Napoleonsympatisör. Av det kunde folk lista ut, att han varit med i Napoleons armé. Vilket han också erkände. Även åldern var han öppen med, fast kanske inte exakt födelsedatum. Han berättade att han var gift, men att frun inte kunde följa med, när han flyttade till USA. Jag tror inte han kunde låta bli, att prata om sin fru ibland. Men jag tvivlar starkt på, att han någonsin nämnde hennes förnamn. Det fanns faktiskt folk som försökte ta reda på, var Peter kom ifrån. Men när dom frågade honom rent ut, fick dom bara gåtfulla svar (till exempel ”mörkret är min ära”). Följaktligen framstod han som ett mysterium, för nästan alla han mötte i USA.

Jag menade egentligen inte, att Peter och Michael hade samma frisyr. Den hade vissa drag gemensamt, men var kanske inte påfallande lik. Vi vet att Peter blev allt skalligare, under årens lopp. Det bästa samtida porträttet visar, att Michael hade begynnande flint. Notera att det även finns samtida vittnesmål, om matchande ärr. Vi får inte heller glömma, dom två handstilsjämförelserna. Den första gjordes av David Carvalho 1895. Den andra gjordes av Henri Thomas, 39 år senare. Att dom skulle ha utgått från samma förfalskningar, framstår för mej som väldigt osannolikt.

Jag vill påpeka att det är historiskt belagt, att Michael försökte fly Frankrike. Det var därför som Joseph Fouché, gjorde ett falskt pass åt honom. På grund av hans eget misstag blev han fast, och ställdes inför rätta i Paris. Ärligt talat vet jag inte, vad det var han anklagades för. Fast det måste ha funnits en anledning till, att han blev dömd till döden. Jag menar då en anledning, som framstod som rimlig för dom. (Jag är själv dödstraffmotståndare.) Det är först i och med avrättningen, som det finns anledning att fråga sej, vad det var som verkligen hände.

Jag erkänner att jag har nedsatt inlevelseförmåga. Men Peters reaktion på Napoleons död, framstår för mej som helt genuin. Det är osannolikt att han skulle ha svimmat, om han inte hade känt Napoleon. Mellan 20 och 45 års ålder, var Napoleon oftast frisk. Någon som då kände honom personligen, hade all anledning att tro, att han kunde ha levt till minst 60. Peter kan inte ha vetat att Napoleon var sjuk, i fem år innan han dog. (Fast det är en annan historia.) Kopplingen mellan nyheten och svimningen, är tydlig för mej. Men för dom som vad med Peter vid tillfället, var det inte uppenbart. Läkaren som undersökte honom, antog att han var utarbetad. Dom som var med väntade sej ändå, att Peter skulle dyka upp nästa dag. När han inte gjorde det, gick en oroad man hem till honom. Det var han som upptäckte självmodsförsöket. Om jag förstått rätt kunde läkaren sluta alla sår, innan Peter förblödde. När Peter sedan frågandes om motivet, svarade han:

Åh … Napoleon är död. Det är mitt sista hopp som är borta…

Det måste ha framståt som kryptiskt, för dom som då hörde det. Mer än så gick det sannolikt inte, att få ur honom då. Efteråt ska han ha funnit viss tröst, genom att dricka sej full. En gång när han varit det, hittades han som sagt av grannar, när han låg och sov på marken. När dom lyfte upp honom på en häst, vaknade han av det. Den yrvakne Peter protesterade:

Va, ni slänger hertigen av Elchingen över en häst som en säck!

Det är min egen översättning från engelska. (Jag tänker mej sluddrande, franskbruten engelska, men jag kan förstås ha fel.) Att ”hertigen av Elchingen” syftade på honom själv, var nog ganska tydligt. Men det är lång ifrån säkert, att någon kopplade det då. Dom som var med kanske inte ens visste, att det funnits en hertig av Elchingen, som hade efternamnet Ney. Vid ett annat tillfälle ska Peter ha träffat en man, som höll på att tillverka en kista. Det var en likkista för en man, som var lika stor som Peter. Han kommenterade då:

Ah! Dom tänkte en gång lägga mej i en kista, men dom hade fel!

Uttalandet framstod sannolikt som en gåta, för dom som då hörde det. Fast det kan förklaras med, att några hade tänkt döda honom, men att han överlevt. Med andra ord skulle det kunnat syfta, på en fejkad avrättning. När Peter gick i pension, sa han till en före detta elev:

Den gamle marskalken kommer snart att sluta sina dagar. Bourbonerna har vunnit. Jag kan aldrig återvända!

Hon förstod då inte helt innebörden, av vad han sa. Det var långt ifrån uppenbart, att ”den gamle marskalken” syftade på honom själv. Kopplingen till att han inte trodde, att han någonsin kunde återvända, var därför inte självklar. Han kan mycket väl ha haft rätt i det. Vi måste minnas att Julimonarkin, var något av en kompromiss. Det är långt ifrån säkert att han kunde ha återvänt, utan att riskera sitt liv. Det är visserligen sant att USA var allierad, med den första Bonaparteregimen (1799 – 1815). Men det innebär inte nödvändigtvis att staten, kunde garantera en dödsdömds säkerhet. USA var ju ett relativt fritt land, som släppte in folk oavsett bakgrund. Franska agenter kunde med stor sannolikhet, ha arbetat relativt ostört. Rätta mej om jag har fel! Jag finner det därför mycket sannolikt, att Peter fruktade för sitt liv. Var han Michael borde han ha varit död, från Bourbonska restaurationens synvinkel. Peters erkännande på sin dödsbädd, kan mycket väl ha låtit så här:

Jag kommer inte att dö med en lögn på läpparna. Jag är marskalk Ney av Frankrike.

Någon kan ha skrivit ner det med stenografi, bara ett ögonblick senare. Det kan även ha fastnat i huvudet på folk, därför att dom blev så chockade. Jag kommer själv fortfarande ihåg precis, hur min pappa uttryckte sej, när han sa att min morfar hade dött. Det var nyårsdagen 1994! Om flera personer vittnat om samma formulering, stämmer den med största sannolikhet. Det är i alla fall så jag tänker.

Jag har hittat en rad allvarliga fel, som konspirationsteoretiker ofta gör. Många av dom tycks inte kunna föreställa sej, att något kan hända av en slump. Det får dom att se dolda avsikter, där inga avsikter finns. Men det är bara början. Några exempel på generella fel, som konspirationsteoretiker gör:

• Dom tillskriver folk motiv, som personerna i fråga inte har.
  
• Dom föreställer sej tekniska apparater, som inte skulle fungera, under kända naturlagar.
  
• Dom beskriver tillvägagångssätt, som riktiga experter vet inte fungerar.
  
• Dom tänker sej att praktiskt taget allting går, precis som konspiratörerna planerat.
  
• Dom inbillar sej att saker hålls så hemligt, att bokstavligen ingenting kommer ut, på årtionden eller århundraden!
  
• Dom letar efter bevis, på dom lättast åtkomliga ställena.
  
• Dom ser vilket som helst tillstånd hos saker dom stöter på, som bevis för samma förutbestämda slutsats.
  
• Dom anklagar folk för att ljuga, bara för att dom inte ger just det svar, som dom själva förväntar sej.

Konspirationsteoretiker har mängder av felaktiga idéer, om hur saker och ting fungerar. Ofta kan dom inte skilja på spekulation, intuitiva slutsatser, och vetenskapliga rön. Det får dom att förneka expertisen, hos folk med formella kvalifikationer. Det är å andra sidan typiskt, för alla möjliga sprickkrukor (engelska crackpots).

Jag vet nog mer på många områden, än en hel del andra. Ändå framstår Pascal Cazottes förklaring, som fullt möjlig för mej. Han föreslår att Frimurarna låg bakom. Det finns samtida vittnesmål om, att Michael var frimurare. Detsamma gäller flera av dom, som var ansvariga för hans avrättning. Det finns även vittnesmål om, hur vänskapliga medlemmarna var mot varandra, utanför själva striderna. Så det fanns helt rimliga motiv, för att rädda Michaels liv. Planen krävde extremt mod, men ingen övermänsklig skickighet. Dom medel Pascal beskriver, är enkla, naturliga sådana. Som sagt hade Michael en blåsa full med djurblod, gömd mellan bröstet och kläderna. Han slog sönder blåsan så att blodet sprutade, och säckade samtidigt ihop. Det hände dessutom samtidigt, som soldaterna sköt lite åt sidan. Notera att ingen efteråt kollade, att Michael verkligen var död. Det fanns en läkare på plats, men han tog aldrig pulsen på Michael. Ad dom som var såg på var det en del, som uppräckte märkliga detaljer. Av dom var det i sin tur en del, som efteråt funderade på det. Det var inte heller alla som tänkte på det, som kom fram till att det var en bluff. Alltså var det bara en liten del av åskådarna, som förstod att avrättningen var fejkad. Resten kan sägas ha blivit lurade. Varje inblandad visste inte mer, än vad han eller hon behövde. Det är så hemlighetsmakeri fungerar, i den verkliga världen. Bluff och flykt hölls i stort sett hemligt, i lite mer en 30 år. Det kan jämföras med hemlighetsmakeriet, kring det kända Projekt Ultra. (Jag syftar på britternas dekryptering, av tyskarnas Enigmamaskin.) Naturligtvis påstår inte Pascal, att saken hölls hundra procent hemlig. Tvärt om utgörs mycket av hans bevisning, av många små läckor. Han har ägnat massor av tid och energi, åt att leta vittnesmål i arkiv. Men det är sådant historiker försörjer sej på, eller hur?

Den hemliga korrespondens Peter hade, behöver inte ha varit omfattande. Kanske fick han ett till två blev om året, från varje vuxen familjemedlem. I USA var det bara två personer, som från början kände till hans ursprung. Det var dom två vänner, som kom med samma skepp som han. Dom kan han ha haft mer kontakt med, men kanske inte tätt som oftast. Genom dom kan han ha fått veta, att den och den bodde där och där. Han kunde då skicka brev till personerna, och fråga om han fick hälsa på. I sådana brev skulle han även kunna ha skrivit:

Om du känner igen mej eller min handstil, tilltala mej inte med titel. Kalla mej bara för herr Ney.

Den formuleringen är förstås bara frukten, av min livliga fantasi. Fast det skulle kunna ha varit så. När dom väl träffades kunde Peter signalera, vilka samtalsämnen som passade sej, när andra hörde på. Då kunde han även förklara, var hans ursprung måste hållas hemligt. (Om mottagaren kände igen handstilen, tvivlar jag på att han blivit trodd.) Så kunde heligheten i stort sett bevaras, under cirka 30 år. Jag tycker du ska läsa den artikel, som skrivits av Pascal Cazottes. Förhoppningsvis han den övertyga dej om, att det inte är någon vanlig konspirationsteori. Hittar du fortfarande stora brister, tycker jag du ska kontakta honom. Det borde funka med engelska, om du inte kan franska. Trots allt är många av hans källor, skrivna på amerikanska. Om du utrycker dej lika måttfullt som mot mej, tar han förhoppningsvis inte illa upp. Men för säkerhets skull kan du göra så, att du huvudsakligen ställer frågor. På så sätt signalerar du till honom, att du inte är en sprickkruka.

2010-08-24 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Tack för erbjudandet - men jag tror att jag står över. Fransk revolutionshistorik är egentligen inte min starkaste sida, och jag tror att det finns andra forskare som bättre kan bedömma teoriernas trovärdighet. Om de visar sig ha substans kommer det förmodligen att visa sig och historien att skrivas om. Jag upplever bara att historien innehåller svagheter. Angående Neys flykt - efter restaurationen slog Ludvig XVIII hårt mot alla revolutionspolitiker, och det är inte konstig om han försökte fly då, och att han blev avrättad då han infångades. Vad som är konstigt är att han inte gav sig tillkänna när han väl var i säkerhet i Amerika, eller återvände sedan stödet för de gamla revolutionspolitikerna börjat öka, utan fortsatte hålla sig dold. 1840 återförs Napoleons kista under högtidliga former till Frankrike - borde inte Ney ha varit där då - stället för gömd i USA? mvh. --FBQ

Det tillfället har jag faktiskt inte tänkt på. Men jag är långt ifrån övertygad om, att Michaels säkerhet kunde garanteras i USA, även om han varit öppen om sitt ursprung. Det är möjligt att han helt enkelt inte vågade, även om han missbedömt läget.

2010-08-24 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Externa länkar ändrade

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 1 externa länkar på Michel Ney. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

• Lade till arkiv https://web.archive.org/web/20131105114741/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_20/1267_1268-0034.jpg till http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_20/1267_1268-0034.jpg

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

• Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
• Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
• Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 24 juli 2018 kl. 23.18 (CEST)