Wikipedia

Carl Malmsten

svensk inredningsarkitekt och möbelarkitekt
För landshövdingen och matematikern med samma namn, född 1814, se Carl Johan Malmsten.

Carl Malmsten, egentligen Charley Per Henrik Malmsten, född 7 december 1888 i Stockholm, död 13 augusti 1972 på Öland, begravd på Vickleby kyrkogård där, var en svensk inredningsarkitekt och möbelarkitekt som tilldelades professors namn.

Carl Malmsten
Född7 december 1888[1][2][3]
Klara församling[1][2], Sverige
Död13 augusti 1972[1][2][3] (83 år)
Borgholms församling[1][2], Sverige
BegravdVickleby kyrkogård[4]
Medborgare iSverige[5]
SysselsättningArkitekt[1], möbelarkitekt[5][2]
BarnEgil Malmsten (f. 1921)
FöräldrarKarl Malmsten[6][2]
Utmärkelser
Litteris et Artibus (1926)
Prins Eugen-medaljen (1945)
Professors namn
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi

redigera
 
Carl Malmstens möbler i Rådssalen.
 
"Stadshusstolen" från 1916.

Carl Malmsten var sprungen ur en högborgerlig stockholmsmiljö. Hans far Karl Malmsten var en framstående läkare och hans farfar Pehr Henrik Malmsten kunglig livmedikus. Malmstens mor var dotter till grundaren av Grand Hôtel i Stockholm. Malmsten trivdes inte i skolan, men tog ändå studentexamen. När han gjorde sin värnplikt fick han hälsoproblem och vistades därför en tid i Egypten, där han fick möjlighet att ägna sig åt konstnärligt arbete. Åter i Stockholm fick han 1909-1910 plats som snickarlärling. 1911-1916 bedrev han självstudier och praktiserade också på arkitektkontor. Redan 1916 slog han igenom genom att vinna både första och andra pris i en tävling om inredningar till Stockholms stadshus. Han har själv hävdat att detta var de första möbler han ritade. Möblerna i Rådssalen är hans verk.

Carl Malmsten var stark anhängare av 1920-talets svenska klassicism, även kallad Swedish grace. Till funktionalismens intåg i Sverige i början av 1930-talet var han mycket kritisk. I samband med Stockholmsutställningen 1930 var han den främste kritikern. Han protesterade mot detta "fattiga program". I en skrivelse till utställningens verkställande utskott beskrev han funktionalismen som en "slätstruken, importerad, antitraditionell stil, mekaniskt torr och grundad på falsk saklighet".

Genom åren följde en mängd utställningar, bland andra på Liljevalchs konsthall och Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg 1956. Vid det senare tillfället visades möbler för serieproduktion och fick Malmstensmöblerna sitt genombrott för en bredare publik. Dessa möbler kom att tillverkas av ett kräset urval av så kallade nyckelverkstäder och säljs fortfarande men med stark begränsning i sortimentet. Möbelmodellerna fick ofta för Malmsten typiska namn såsom Samsas, Hemmakvällar, Herrgården, Lata Greven och Jonas Love. Inför sin 80-årsdag 1969 gjorde Carl Malmsten sin sista stora utställning, den retrospektiva Rot och Krona på Liljevalchs konsthall. Så sammanfattade han sitt skapande. Malmsten finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[7] i Stockholm och Röhsska museet[8] Flera av hans idéer har kring år 2000 och därefter återupptäckts av en ny generation.[9]

Gator är uppkallade efter honom i Solna och Mörbylånga kommuner.

Skolprojekt

redigera

Som en följd av sin pedagogiska läggning ville Carl Malmsten gärna se sin filosofi realiserad i form av något skolprojekt. Därigenom skulle hans livsåskådning kunna fortleva och vidareutvecklas genom generationer. En av grundprinciperna i hans pedagogik, som han presenterade i artikelserien "Principer för formsinnets fostran i barndoms- och ungdomsskolor" i Svenska Slöjdföreningens tidskrift (1921 sid. 109–116, 1922 sid. 97–110), var att barnets ursprungliga skaparlust bör tas om hand från de allra första skolåren och göras fruktbärande för hela livet. Han tog avstånd från slöjdundervisningen baserad på "modellserier" (färdiga ritningar till föremål, som eleverna skulle tillverka) som hade tillämpats i nära femtio år sedan slöjdlärarseminariet i Nääs grundades av Otto Salomon på 1870-talet. Hans ansträngningar resulterade 1927 i Olofskolan och 1930 i Carl Malmstens Verkstadsskola i Stockholm, som år 2000 blev en filial till Linköpings universitet. 1957 köpte han en lantgård i Vickleby kyrkby på Öland och startade där hantverksskolan Capellagården. Carl Malmsten har även gett namn åt Carl Malmsten Hantverksgymnasium[10] i Valdemarsvik. Hantverksgymnasiet i Valdemarsvik lades ner 2009.[11]

Familj

redigera

Carl Malmsten var son till medicine doktor Karl Malmsten och Inez Cadier. Från 1917 var han gift med ämnesläraren Siv Munthe (1894–1987), dotter till filologen rektor Åke Munthe och Louise, född Munthe. Makarna Malmsten fick barnen Ulf (1918–1984), Kerstin (1920–2009), konstnären Egil (1921-2016), Vidar (1924–1969) och Torgil (1925–2003).[12][13] Carl Malmsten var farfar till Bodil Malmsten. I sin självbiografiska roman Mitt första liv har hon beskrivit några av sina möten med farfadern.

Uppdrag

redigera

Övrig verksamhet

redigera
Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2024-03)
Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning.

Utmärkelser

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e] Arkitekter verksamma i Sverige, 12 december 2016, KulturNav-ID: f042b9db-6bc6-4dd3-a46e-6b43955070452b7670e1-b44e-4064-817d-27834b03067c.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Charley (Carl) P H Malmsten, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8989, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: carl-malmstennationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gravar.se, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] ”Malmsten, Carl”, The Grove Encyclopedia of Decorative Arts, Oxford University Press, 9 november 2006, ISBN 978-0-19-518948-3.[källa från Wikidata]
  6. ^ Paul Harnesk (red.), Vem är Vem? : Stor-Stockholm 1962, 1962, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Nationalmuseum
  8. ^ Röhsska museet
  9. ^ "I Malmstens anda", Sköna Hem nr 6, 2002, sid 33. Bonniers Tidskrifter, Stockholm 2002. ISSN 1401-5013. Läst 11 augusti 2018.
  10. ^ Carl Malmsten Hantverksgymnasium Arkiverad 30 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Malmstenutbildning flyttar till Linköping
  12. ^ MALMSTEN, CARL P H, professor, arkitekt, Solna i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 898.
  13. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

Vidare läsning

redigera
  • Blomquist, Lena, Carl Malmsten känd och okänd. Stockholm, Jure förlag, 2012.
  • Barkman Temin, Barbro; Mikaelsson Erika (1999). Capellagården: om arvet efter Carl Malmsten. Degerhamn: Mika media. Libris 8364952. ISBN 91-630-8985-8 
  • Huldt, Åke B: Carl Malmsten i Svenskt biografiskt lexikon (1985-1987)
  • Malmsten Carl, red (1970). Carl Malmsten: möbler, inredningar. Stockholm: Carl Malmsten AB. Libris 11573433 
  • Carl Malmsten inredningar. Stockholm: Carl Malmsten AB. 1968. Libris 9178965 
  • Carl Malmsten, pionjär och traditionsbevarare.. Bodafors. 1963. Libris 882948 
  • Hartman, Per (1981). I mästarens tjänst: en studie av Carl Malmstens verkstadsskolas utveckling. Stockholm: Högsk. för lärarutb. i Stockholm. Libris 367842 
  • Larsson, Lena (1986). ”Möbelmästaren Malmsten.”. Levande trä (1986): sid. 128-141 : ill. (vissa i färg).  Libris 8740937
  • Larsson, Mona (1986). ”Carl Malmstens verkstadsskola: ett växthus för kreativitet”. Levande trä (1986): sid. [142]-153 : ill..  Libris 8770745
  • Malmsten, Carl (1958). Bo i ro-. Stockholm: C. Malmsten. Libris 1282546 
  • Malmsten, Carl (1989). Brev 1898-1911. [Vickleby]: [Stift. Capellagården]. Libris 843522 
  • Malmsten, Carl (1988). Inspiration och förnyelse: Carl Malmsten 100 år : utställningskatalog, Nordiska museet 3 juni-2 okt 1988. Stockholm: Museet. Libris 10604985 
  • Malmsten, Carl (1954) (på engelska). Schwedische Möbel: Muebles suédois = Swedish furniture. Basel: Wepf. Libris 1786384 
  • Munthe, Gustaf (1928). Carl Malmsten: heminredningar i miniatyr och slöjdsaker. Katalog. 18 febr.-18 mars 1928. Göteborg. Röhsska konstslöjdmuseet. Utställning ; 87. Göteborg. Libris 2927089 
  • Mästarnas möte: Carl Malmsten, Bruno Mathsson. Stockholm: KF Miljö. 1982. Libris 11418344 
  • Näslund, Iwan (1986). Carl Malmsten: arkitekten, människan. Stockholm: Carl Malmstens verkstadsskola. Libris 863775 
  • Rot och krona: Carl Malmsten : retrospektiv utställning, Liljevalchs konsthall, Stockholm 12 september - 19 oktober 1969. Liljevalchs katalog, 0349-1137 ; 288. Stockholm. 1969. Libris 8212239 
  • Rüster, Reijo; Nordström Thyra (1978). Carl Malmstens möbler för svenska hem. Stockholm: Carl Malmsten AB. Libris 8241832 
  • Sundberg, Erika (2006). Carl Malmsten: en bibliografi över hans liv och verk. [Valdemarsvik: Valdemarsviks bibliotek]. Libris 10328639. ISBN 91-633-0077-X 
  • Sundblad, Dick (1973). Otto Salomon - Carl Malmsten: en studie i estetisk-praktisk pedagogik. Lund: Lunds univ., Inst. för konstvetenskap. Libris 1169402 
  • Wahlberg, Anna Greta (1988). Carl Malmsten. Böcker om konst (Signum), 99-0345976-9. Lund: Signum. Libris 7748017. ISBN 91-85330-84-1 (inb.) 
  • Wennerholm, Eric (1969). Carl Malmsten hel och hållen. Stockholm: Bonnier. Libris 741101 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Malmsten&oldid=54960768”