Brokhök[2] (Tachyspiza erythropus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den förekommer i västra och centrala Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.

Brokhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteTachyspiza
ArtBrokhök
T. erythropus
Vetenskapligt namn
§ Tachyspiza erythropus
Auktor(Hartlaub, 1855)

Utseende och läte

redigera

Brokhök är en liten hök, ungefärs så stor som en duva. Ovansidan är mörkt svartaktig på huvud, rygg och stjärt, med kontrasterande vit övergump. Underifrån syns lysande vit strupe och varierande rödaktig undersida som ibland kan vara tvärbandad. De rundade vingarna och något långa stjärten gör att den påminner om rödbröstad hök, men broksparvhöken är mycket mindre och mycket mörkare ovan.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Arten förekommer i Afrika och delas upp i två underarter. Nominatformen förekommer från Senegal och Gambia till Nigeria och zenkeri från Kamerun till västra Uganda, centrala Kongo-Kinshasa, Gabon och norra Angola.[5]

Släktskap

redigera

Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[6][7][8][9][10][11] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[12][3]

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

På svenska har arten tidigare kallats broksparvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med sparvhöken.[13]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2024 Accipiter erythropus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  4. ^ Kemp, A. C. and G. M. Kirwan (2020). Red-thighed Sparrowhawk (Accipiter erythropus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.retspa1.01
  5. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CC
  6. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  7. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  8. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  9. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  10. ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
  11. ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
  12. ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
  13. ^ ”Förändringar i listan”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/forandringar-i-listan/. Läst 29 september 2022. 

Externa länkar

redigera