Bottniska viken

Ej att förväxla med Bottenviken.

Uppslagsordet ”Pohjanlahti” leder hit. För viken i Raseborg, se Pojoviken.

Bottniska viken (finska: Pohjanlahti) är Östersjöns nordligaste vik som ligger mellan Sverige och Finland. Bottniska viken är 587 kilometer lång och omfattar 116 300 kvadratkilometer.^{[källa behövs]} Bottniska viken delas från norr in i följande delar: Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Södra kvarken, Ålands hav och Skärgårdshavet. Namnet ”botten” betydde ursprungligen vik.^[1]

Geofysiska data

Viken är 587 kilometer lång, 80–240 kilometer bred, medeldjupet uppgår till 55 meter (31 famnar) och tröskeldjupet (i en smal ränna mellan Ålands hav och egentliga Östersjön) cirka 70 meter. Det största djupet är 301 meter (i Ålands hav, 169 famnar). Ytan är 116 300 kvadratkilometer och volymen uppgår till 6 440 kubikkilometer.

Ett flertal älvar på båda sidor har sitt utlopp i Bottniska viken. Som en konsekvens av detta förekommer en salinitetsgradient från norr till söder. I söder förekommer samma bräckta vatten som i Östersjön, men i norr är saliniteten så låg^[2] att många sötvattenfiskar kan leva där.^[3] Eftersom havet är nästan sött så är viken frusen upp till fem månader om året.^{[källa behövs]} Isläggningen i Östersjön både inleds och avslutas där.

Geologisk historia

För områdets geologiska historia, se Östersjön.

Historia

Vissa^[vem?] historiker anser att Ottar syftade på Bottniska viken när han talade om Kvenhavet på 800-talet. Det är även möjligt att Claudius Clavus menade Bottenviken när han använde termen Mare Gotticus på 1400-talet.

Ekonomi

Vidsträckta skogsmarker täcker landet kring Bottniska viken. Dessa skogsområden har under historisk tid brukats för olika ändamål. På 1700- och 1800-talen förekom tjärbränning i stor skala, medan den använts för råmaterial i pappersbruk sedan början av 1900-talet. Älvarna har ofta använts som transportleder i äldre tider och fabrikerna finns vid kusterna.