Besra[2] (Tachyspiza virgata) är en asiatisk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]

Besra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteTachyspiza
ArtBesra
T. virgata
Vetenskapligt namn
§ Tachyspiza virgata
Auktor(Temminck, 1822)
Utbredning
Synonymer
  • Besrahök
  • Accipiter virgatus

Utseende

redigera

Besran är en liten hök (29–36 centimeter) med kort handpenneprojektion, korta vingar och långstjärt. Båda könen har ett tydligt vertikalt strupstreck. Hanen är mörkt skiffergrå ovan med kraftigt roststreckad på strupe som går över i bandning på bröst och buk. Honan är brunare ovan och har en svartaktig hätta och nacke.

Den är mörkare ovan och har mer kraftigt bandade vingar undertill än shikra (Accipiter badius). Ett tydligt hakstreck samt ett ordentligt streckat bröst skiljer den från sparvhöken (A. nisus). I alla dräkter är den mest lik orienttofshöken, men är mycket mindre, saknar tofs och har längre och tunnare ben.

Utbredning och systematik

redigera

Besra är vida spridd i södra och sydöstra Asien och delas in i hela elva underarter med följande utbredning:[3]

Släktskap

redigera

Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[4][5][6][7][8][9] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[10][3]

Ekologi

redigera

Fågeln förekommer i tät skog där den häckar i träd, ett nytt bo varje år. Den lägger två till fem ägg. Vintertid ses den i öppen terräng som öppet skogslandskap, savann och jordbruksområden. Den jagar likt andra små hökfåglar genom överraskning. Den lever av ödlor, trollsländor samt småfåglar och smådäggdjur.

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 100 000 individer.[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Accipiter virgatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  4. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  5. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  6. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  7. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  8. ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
  9. ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
  10. ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

Externa länkar

redigera