Bernhard Eriksson

svensk politiker, riksdagsledamot, sjöminister, talman och landshövding

Johan Bernhard Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Grängesberg senare Eriksson i Falun), född 19 april 1878 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 18 april 1952 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister och socialminister 1920, riksdagsledamot (andra kammaren) 1905–1936, ordförande i socialdemokraternas riksdagsgrupp 1922–1923 och 1925–1926, talman i andra kammaren 1928–1932, landshövding i Kopparbergs län 1932–1944.

Bernhard Eriksson


Tid i befattningen
1 juli 192027 oktober 1920
Statsminister Hjalmar Branting
Företrädare Förste innehavaren
Efterträdare Henning Elmquist

Tid i befattningen
10 mars 19201 juli 1920
Statsminister Hjalmar Branting
Företrädare Erik Palmstierna
Efterträdare Siste innehavaren

Mandatperiod
19061936
Valkrets Kopparbergs läns valkrets (1906–1911, 1922–1936)
Kopparbergs läns västra valkrets (1912–1921)
Uppdrag i riksdagen
Suppleant i bevillningsutskottet (1909–1911)
Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1914)
Suppleant i utrikesnämnden (1921, 1924)
Ledamot i utrikesnämnden (1922, 1923, 1925–1927)
Ledamot i talmanskonferensen (1922–1926)
Andra kammarens talman (1928–1932)
Ordförande i
Bankoutskottet (1923–1926)

Född 19 april 1878
Grangärde församling, Kopparbergs län
Död 18 april 1952 (73 år)
Kungsholms församling, Stockholms län
Gravplats Grängesbergs kyrkogård
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Järnarbetare, politiker
Ministär Branting I

Biografi

redigera

Eriksson var ursprungligen järnarbetare vid Grängesbergs gruvbolag och invaldes 1905 i andra kammaren, där han blev en av det socialdemokratiska partiets främsta tillgångar. Han var medlem i ett stort antal kommittéer och utskott, bland annat bevillningsutskottet, statsutskottet och bankoutskottet, det senare i egenskap av ordförande 1923–1926. Bland de särskilda utskott där Eriksson anlitades, märks 1925 års försvarsutskott.

Han inträdde 1920 i Hjalmar Brantings första regering som chef för Sjöförsvarsdepartementet, och då detta drogs in 30 juni 1920 blev Eriksson chef för det nyinrättade Socialdepartementet.

År 1928 blev Eriksson talman i andra kammaren, och var från 1916 fullmäktig i pensionsförsäkringsfonden. Han tillhörde såväl den socialdemokratiska partistyrelsen som riksdagsgruppens förtroenderåd.[2]

Privatliv

redigera

Bernhard Eriksson var son till hemmansägaren Erik Jansson och Johanna Jansson. Från 1903 var han gift med Mina Jansson (f. 1881).[3]

Han är begravd på Grängesbergs kyrkogård.[4]

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Johan Bernhard
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  3. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok 1945 (Stockholm 1945), s. 298. Läst 14 december 2023.
  4. ^ Bernhard ErikssonGravar.se

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Erik Palmstierna
Sveriges sjöminister
1920
Efterträdare:
siste innehavare av ämbetet
Företrädare:
Förste innehavaren av ämbetet
Sveriges socialminister
1920
Efterträdare:
Gustaf Henning Elmquist
Företrädare:
Herman Lindqvist
Andra kammarens talman
1928–1932
Efterträdare:
August Sävström
Företrädare:
Herman Kvarnzelius
Landshövding i Kopparbergs län
1932–1944
Efterträdare:
Gustaf Andersson