Barnkammare är ett rum avsett för barn, vilket också används som sovrum. Ordet syftar främst på yngre barns rum.[1] Annars benämns det vanligen barnrum eller "barnens rum".

Barnkammare målad av Carl Larsson 1897.
Barnkammare (butiksinredning), NK 1931.

Inrättningen är relativt ny, och förekom först i välbärgade hem. Från 1800-talet blev de även vanligare i andra hem.

I det tidigare Östtyskland fanns det bestämmelser om att barnens rum inte fick vara mindre än 8 m². Sådana regler finns inte i dagens Tyskland. I Österrike finns dock sådana regler, som sköts i förbundsländernas bygglagar. Oftast gäller 10 m² för ett barn och 12 m² för två barn.

Inredning

redigera

Barnkammarens inredning anpassas till barnets eller barnens ålder och behov. Den vanligaste inredningsdetaljen är en vagga, spjälsäng eller säng. I barnkammare för spädbarn finns ofta ett skötbord. Förvaringsmöbler för barnets kläder och leksaker är också vanligt, liksom en hylla för böcker. Då barnet börjar skola blir skrivbord vanligt.

Under 1990-talet blev bland annat TV och hemdator vanligt.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: barnkammare