Balkankrigen

Balkankrigen avser de två krig som ägde rum i sydöstra Europa 1912 och 1913. Första Balkankriget bröt ut den 8 oktober 1912 när Bulgarien, Grekland, Montenegro och Serbien (se Balkanförbundet), anföll det Osmanska riket vilket avslutade dess 500-åriga styre på Balkan i ett sju månaders långt fälttåg som resulterade i Londonfördraget.

Balkankrigen
Engelskspråkig karta över gränsförändringar efter båda krigen.
Ägde rum 8 oktober 1912 – 18 juli 1913 Plats Adrianople, Işkodra, Kosovo, Manastir, Salonicaprovinsen, Egeiska öarna och Egeiska havet Resultat Londonfördraget, Bukarestfördraget
Stridande
Osmanska riket (Första Balkankriget) Bulgarien (Andra Balkankriget)	Serbien Montenegro Grekland Rumänien (Andra Balkankriget) (Första Balkankriget) (Andra Balkankriget)
Befälhavare och ledare
Nazim Pasha Zekki Pasha Essad Pasha Abdullah Pasha Ali Rizah Pasha Hasan Tahsin Pasha	Mihail Savov Ivan Fichev Vasil Kutinchev Nikola Ivanov Radko Dimitriev Kronprins Konstantin Panagiotis Danglis Pavlos Kountouriotis Radomir Putnik Petar Bojović Stepa Stepanović Živojin Mišić Prins Danilo Petrović Mitar Martinović Janko Vukotić

Andra Balkankriget bröt ut den 16 juni 1913 då Bulgarien var missnöjt över fördelningen av bytet i Makedonien, som gjorts i hemlighet av dess tidigare allierade, Serbien och Grekland. Deras arméer slog tillbaka den bulgariska offensiven, gick till motattack och trängde in i Bulgarien, medan Rumänien och Osmanska riket tog tillfället i akt att ingripa mot Bulgarien och gjorde territoriella vinster. I det resulterande Bukarestfördraget förlorade Bulgarien de flesta av de områden som vunnits under det första Balkankriget.

Första Balkankriget 1912-1913

Flera stater på Balkan ville bryta den allt svagare osmanska dominansen i området. År 1912 bildade Serbien, Bulgarien, Grekland och Montenegro det så kallade Balkanförbundet, och i oktober samma år anföll de Osmanska riket, vars välde på Balkan föll snabbt. Senare, år 1913, försökte den osmanska regeringen återuppta striderna, men tvingades till kapitulation i maj 1913. Osmanska riket fick avstå samtliga sina områden på Balkan utom en liten del av sydöstligaste Thrakien.

Andra Balkankriget 1913

Bland de segrande makterna uppstod dock snart oenighet om de erövrade områdena i Makedonien. Bulgarien, som ansåg att de skulle tilldelas lejonparten, förklarade i juni 1913 krig mot Serbien och Grekland. Rumänien och osmanerna ställde sig på de sistnämndas sida, och redan i slutet av juli slöts vapenstillestånd. Fredsavtalet undertecknades i augusti 1913.

Krigens följder

Balkankrigen, som tjänade som en ouvertyr till första världskriget, innebar att den osmanska dominansen på Balkan bröts. Dubbelmonarkin Österrike-Ungern erfor ett hot från Serbien, som hade fördubblat sitt territorium. Förloraren Bulgarien sökte revansch genom sin allians med Österrike-Ungern.

Se även

• Makedonien (historisk region)
• Jugoslaviska krigen (1991–2001)

Vidare läsning

• The Balkan Wars från Center for Democracy and Reconciliation in Southeast Europe, Thessaloniki
• Carnegie Endowment for International peace. REPORT OF THE INTERNATIONAL COMMISSION To Inquire into the causes and Conduct OF THE BALKAN WARS THE ENDOWMENT WASHINGTON, D.C. 1914
• Ericson Wolke, Lars (1995). ”Svensk sjukvård räddade liv på Balkan.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1995:4,: sid. 48-52 : ill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/svensk-sjukvard-raddade-liv-pa-balkan/.  Libris 2092695
• Schurman, Jacob Gould. The Balkan Wars: 1912-1913, från 1916 FullBooks.com
• Trotsky, Leon, The Balkan wars, 1912-13. The war correspondence of Leon Trotsky