Arminianism

Arminianism är en av den nederländske reformerte teologen Jacobus Arminius (1560–1609) utformad trosriktning, som stod i opposition till Calvins lära om ett förutbestämt öde för varje människa som antingen innebar frälsning eller förtappelse (läran om den dubbla predestinationen).

Arminianismen avvisades i besluten vid synoden i Dordrecht, 1619.

Istället ansåg Arminius att läran om människans fria vilja går att kombinera med tron på att Gud är allsmäktig och allvetande, och betonade de tecken av kärlek som Gud står för. Han ville mildra Calvins stränga predestinationslära, som han ansåg bygga på Guds godtycke. Gud fördömer endast dem som är obotfärdiga eller inte tror på Kristi försoningsoffer för våra synder.

Arminianismen blev en relativt inflytelserik rörelse i Europa och inspirerade till en ökad humanistisk kulturströmning. Som religiös inriktning, i form av egna separata trossamfund, är den idag relativt liten, men då den influerade engelska kyrkan (officiellt från och med 1628), John Wesley, metodismens grundare och reformerta väckelserörelser i USA vid 1800-talets mitt, lever dess läroståndpunkt vidare i anglikanska kyrkogemenskapen, metodismen samt bland många evangelikala samfund i USA. Såsom Church of God, Church of God in christ och assemblies of God.

Källor

• Nationalencyklopedin

Externa länkar

• Arminianer i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)