Wikipedia

Anders Carl Rutström

svensk skribent

Anders Carl Rutström, född 30 november 1721 i Luleå Gammelstad, död 27 oktober 1772 i Stockholm, var en svensk skolrektor, präst, poet och politiker.

Anders Carl Rutström
Född30 november 1721[1]
Luleå landsförsamling[1], Sverige
Död27 oktober 1772[2] (50 år)
Hedvig Eleonora församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPräst[1]
Befattning
Rektor[1]
ArbetsgivareGreifswalds universitet[1]
BarnCarolina Weltzin (f. 1754)
Carl Birger Rutström (f. 1758)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Anders Carl Rutström var son till fältväbeln Nils Rutström och Brita Steen.[3] Fadern var en så kallad karolin, varför han fick namnet Carl efter Karl XII, död samma datum som han föddes, och Anders (Andreas) som har namnsdag då.

Han prästvigdes i Västerås 1745, blev adjunkt i Storkyrkan året därpå och utnämndes till häktespredikant 1748. Han blev teologie doktor vid universitetet i Greifswald 1756 och utnämndes till kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling i Stockholm 1758. Han var en ivrig och gärna hörd förkunnare (herrnhutare) och politiker (hattpartiet). Då han på grund av sin "herrnhutism" avsattes från sitt ämbete som kyrkoherde 1765 och landsförvisades 1766 begav han sig via Köpenhamn till Hamburg, men kunde återvända 1770 efter att hattarna återkommit till makten. Han avled i häktet på Stockholms slott den 27 oktober 1772, dit han förts några månader tidigare för att inte kunna störa Gustav III:s statskupp, eftersom han alltsedan Lovisa Ulrikas kuppförsök 1756 gjort sig känd både som medryckande folktalare och som motståndare till en stark kungamakt.

Rutström var en flitig sångförfattare och avslutade många av sina predikningar med en egen sångtext. Han har ett 90-tal nummer i samlingen Sions Nya Sånger från 1778 (även kallad "Rutströms sånger"), varifrån åtskilliga tagits in i Sionstoner, Svenska Missionsförbundets sångbok 1920 (SMF 1920), Guds lov och Lova Herren 1988. De förekommer även bland annat i den tidigare utgivna Herde-Rösten 1892. Han är begraven på Hedvig Eleonora kyrkogård i Stockholm.

Rutström var sedan 1747 gift med Birgitta eller Brita Stiernman, dotter till befallningsmannen Petter Stiernman och Margareta Bodera.[3] De fick sju barn, av vilka endast två uppnådde vuxen ålder: dottern Carolina Weltzin (f 1754) blev författare och översättare, sonen Carl Birger Rutström (f 1758) blev ledamot av Svenska Akademien på stol nr 15. Hustrun Brita avled strax före midsommar samma år som maken (1772). Rutströms mor Brita och hans syster Anna Christina överlevde dem båda.

Psalmer

redigera

Dessutom ofta tillskriven Rättfärdig blev världen som skrevs av Magnus Brynolf Malmstedt. Likaså uppges han, troligen felaktigt, vara kompositör 1767 till melodin till psalm nr 73 i Svenska Missionsförbundets sångbok 1894 (SMF) Min blodige konung på korsträdets stam, vars text författades av Fredrika Eleonora Falck men i Sionstoner nr 35 anges som författad av R. liksom i Segertoner 1930.

För övrigt finns följande sånger och psalmtitlar tillskrivna Rutström publicerade i Guds Lov 1931.

  • Ack himlamonark GL 389
  • Bort allt annat, bort allt annat GL 620
  • Bort, himmel, jord, bort, allt annat GL 617
  • Den hinden, som snart GL 621
  • Det står ju Herrens fok en rolighet GL 478
  • Du nådens och kärlekens eviga allt GL 619
  • Död jag skulle likväl tala GL 469
  • Gud vår Fader Vår av evig nåd GL 25
  • Guds Lamm, hör hela jorden GL 265
  • Hjärtans Jesus, hulde broder GL 263
  • Hören folk och alla släkten GL 516
  • I Lammets död och smärta GL 614
  • Jag den förnämste syndare GL 148
  • Jerusalem, den heliga stad GL 470
  • Johannes en stark röst från himlen hördes tala GL 475
  • Kom ljuva ro och sommarnöje GL 395
  • Lycklig jag, som nu får sjunga GL 473
  • Låt himmel och jord mörkna av GL 622
  • Min Jesus utav Nasaret GL 156
  • Minns du min själ, den dyrbara stunden GL613
  • Nu borde hela jorden GL 62
  • Nu hörs en fröjd av änglakor GL 514
  • O helger Ande, sanner Gud GL137
  • O vilket djup av hemlighet GL 515
  • O vilken rikedom av vishet GL 37
  • Stor sak, i allt, jag ser allt annat GL 149
  • Säll den, i Herrens namn sin jämmerdal har lämnat GL 474
  • Upp dyrköpta bundsförvanter GL 516
  • Vår Herre Jesu Kristi Gud GL 27
  • Vår sällhet och dygd GL 36
  • Väl mig, evigt väl! GL 615

Bibliografi i urval

redigera
  • Enfaldens vishet eller brefwäxling emellan Tomas, Nikodemus och Kristofilus. Helsingfors. 1905. Libris 1524744 
  • Sånger för passionstid och påsk. Norrköping: Norrköpings tidningar. 1916. Libris 1686381 
  • Teol. doktorn och kyrkoherden i Ladugårdslands församling Anders Carl Rutströms lefnadsteckning.. Stockholm: J. P. A. Muhr. 1916. Libris 1657982 
  • Sions sånger: Båda samlingarna ; Nya Sions sånger. Kristianstad: Kristianstads boktr. 1964. Libris 893706 

Källor

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e f] Anders Carl Rutström, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7052, läst: 21 maj 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Anders Carl Rutström, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7052, läst: 4 november 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Ingmar Brohed: Anders Carl Rutström i Svenskt biografiskt lexikon (1998-2000), hämtad 2013-03-06

Vidare läsning

redigera
  • Ahnlund, Nils (1937). ”Anders Carl Rutström”. Ladugårdslandet : till Hedvig Eleonora kyrkas 200-årsminne 1737- 1937 (1937): sid. 169-206.  Libris 9837311
  • Hydén, Nils (1939). Avsatt och utvisad: Några drag ur stockholmsprästen Anders Carl Rutströms liv. Stockholm: Filadelfia. Libris 1371964 
  • Linge, Karl (1953). ”Anders Karl Rutström”. Gestalter i svensk väckelserörelse (1953): sid. 59-104.  Libris 9824667
  •   Wikisource har verk av eller om Anders Carl Rutström.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anders_Carl_Rutström&oldid=55872468”