Wikipedia

Aleksandr Solzjenitsyn

rysk författare
(Omdirigerad från Alexander Solzjenitsyn)

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn (ryska Алекса́ндр Иса́евич Солжени́цын), född 11 december 1918 i Kislovodsk, död 3 augusti 2008 i Moskva, var en rysk författare, historiker och sovjetisk dissident. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1970. Han var tidigare kapten i sovjetiska armén och fånge i Gulag.

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn Nobelpristagare
Solzjenitsyn 1974.
Solzjenitsyn 1974.
FöddАлександр Исаевич Солженицын
11 december 1918
Kislovodsk, Terek oblast, Ryssland
Död3 augusti 2008 (89 år)
Moskva, Ryssland
Yrkeförfattare[1], historiker[1], romanförfattare[2], manusförfattare[1], dramatiker[1], poet, offentlig person[3], prosaist[4], publicist[4], skollärare, militär[5], militant[1], författare[6], medlem av ryska vetenskapsakademin[7], lärare[8] och novellförfattare
Nationalitetryss
Språkryska[9]
Genrerkortroman[3], novell[3], publicistik[3], essä[3], prosadikt[3], lexikografi[3], miniatyr[4] och kortroman[7]
Noterbara verkEn dag i Ivan Denisovitjs liv
PriserNobelpriset i litteratur (1970)
Webbplatshttp://www.solzhenitsyn.ru och https://www.solzhenitsyncenter.org/
Solzjenitsyn på ett tåg i Vladivostok, sommaren 1994, före avfärd under en resa genom Ryssland.

Solzjenitsyn fäste omvärldens uppmärksamhet på det sovjetiska systemet av fångläger. Debutromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades 1962 under Nikita Chrusjtjovs politiska töväder.

Biografi

redigera

Solzjenitsyn föddes i Kislovodsk i Terek oblast i södra Ryssland. Fadern, som var officer i tsarens armé, hade omkommit i en jaktolycka ett halvår före sonens födelse och Alexandr uppfostrades av sin mor under fattiga förhållanden. Under andra världskriget deltog han i Röda arméns framryckning genom Polen, men arresterades i början av 1945 sedan han uttalat sig nedsättande om Stalins militära förmåga i några brev till en vän. Han dömdes enligt artikel 58 till åtta års korrektionsarbetsläger med ’evig’ förvisning som påföljd, dvs livstidsförbud att återvända till det egentliga Ryssland. Han tillbringade detta straff i olika specialfängelser och läger fram till 1953. Efter det att Solzjenitsyn hade avtjänat sitt straff - åtta års vistelse i fängelse och arbetsläger - blev han förvisad för livet till södra Kazakstan, en vanlig påföljd vid denna tid. Förvisningen kom dock enbart att räcka tre år. 20:e partikongressen innebar rehabilitering och återvinnande av medborgerliga rättigheter. Han rehabiliterades 1957 av Högsta domstolens militära sektion och kunde därefter bosätta sig i det europeiska Ryssland, i staden Rjazan 16 mil sydost om Moskva. [10] där han kom att försörja sig som lärare i matematik och fysik.

Under förvisningen fick han tillåtelse att söka vård för den cancer han drabbats av. Det var under denna behandling som han fick materialet till sin delvis självbiografiska roman Cancerkliniken. 1956, efter Chrusjtjovs avstaliniseringstal benämnt Om personkulten och dess konsekvenser, blev han emellertid benådad.[11]

Solzjenitsyn hade skrivit berättelser redan i tonåren och fortsatte med att i hemlighet föra anteckningar under sina år i sibiriska fångläger. År 1962 bestämde han sig för att våga framträda som författare med en realistisk och skakande roman om vardagen i ett fångläger, En dag i Ivan Denisovitjs liv. Ämnet var ömtåligt, och ingen hade tidigare vågat ta upp det.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur. Efter publicering av GULAG-arkipelagen i december 1973 tvingades han i exil året efter.[12] Efter sovjetväldets sammanbrott återvände Solzjenitsyn 1994 från exilen i Vermont i USA till hemlandet. Han bodde sedermera i Troitske-Lykovo, en liten by utanför Moskva.

Solzjenitsyn medverkade i en intervju med Sveriges Televisions Aktuellts Stig Fredrikson i juni 2008, inför sin kommande 90-årsdag. Den 3 augusti samma år avled Solzjenitsyn 89 år gammal av hjärtsvikt och hyllades vid begravningen som en nationell hjälte.

Utmärkelser

redigera

Asteroiden 4915 Solzhenitsyn är uppkallad efter honom.[13]

Bibliografi – svenska översättningar

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e] BeWeB, BeWeB person-ID: 2812, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ hämtat från: persiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia härlett från: Kategori:Sovjetiska militärer, läst: 14 juni 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ abART, abART person-ID: 34670, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  8. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118642464, läst: 28 augusti 2024.[källa från Wikidata]
  9. ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 7820131.[källa från Wikidata]
  10. ^ Johnsson, Melker (1985). Alexander Solzjenitsyn mellan öst och väst. sid. 37 
  11. ^ Alexsandr Solzjenitsyn. ”Alexandr Solzhenitsyn – Biographical” (på engelska). Nobelstiftelsens pristagarpresentationer. Nobelstiftelsen. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1970/solzhenitsyn-bio.html. Läst 3 maj 2016. 
  12. ^ ”How I Helped Alexandr Solzhenitsyn Smuggle His Nobel Lecture from the USSR”. www.nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1970/solzhenitsyn-article.html. Läst 21 februari 2017. 
  13. ^ ”Minor Planet Center 4915 Solzhenitsyn” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4915. Läst 2 september 2023. 

Vidare läsning

redigera
  • Alexander Solsjenitsyn : en bildbiografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1974. Libris 7279889. ISBN 91-46-12212-5 
  • Björkegren, Hans (1972). Alexander Solsjenitsyn : biografi och dokument. W & W-serien, 0509-5069 ; 324 ([Rev. och utökad utg.]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7279703. ISBN 91-46-11724-5 
  • Boken som lurade världen : om Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen / Valerij Jesipov (red.). Stockholm: Karneval förlag. 2020. Libris fq9cx7k0clx20gvf. ISBN 9789188729385 
  • Fredrikson, Stig (2011). Alexanders kurir: ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Carlsson. Libris 12051754. ISBN 978-91-7331-388-9 
  • Gustavsson, Sven (1971). Solženicyns språk. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 4. Stockholm. Libris 661448 
  • Hegge, Per Egil; Mattsson, Jan-Erik (1971). Solsjenitsyn kan inte komma. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10053 
  • Jangfeldt, Bengt; Kantor. Leo (1971). Officiella sovjetiska reaktioner på Solženicyns nobelpris. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 2. Stockholm. Libris 586208 
  • Johnsson, Melker (1985). Alexander Solzjenitsyn mellan öst och väst (1. uppl.). Stockholm: Timbro. Libris 7648107. ISBN 91-7566-038-5 
  • Anatoly Livry, « Soljénitsyne et la République régicide », Les Lettres et Les Arts, Cahiers suisses de critique littéraire et artistiques, Association de la revue Les Lettres et les Arts, Suisse, Vicques, 2011, p. 70-72. http://anatoly-livry.e-monsite.com/medias/files/soljenitsine-livry-1.pdf
  • Lukács, György (1970). Solsjenitsyn. Tema. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 99419 
  • Medvedev, Žores Aleksandrovic (1974). Tio år i Alexander Solzjenitsyns liv. Malmö: Bergh. Libris 7400605. ISBN 91-502-0031-3 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Aleksandr_Solzjenitsyn&oldid=55963100”