19 Fortuna
huvudbältesasteroid
- För andra betydelser, se Fortuna (olika betydelser).
19 Fortuna eller A902 UG är en av de största asteroiderna. Fortuna var den 19:e asteroiden som man upptäckte och den upptäcktes av den brittiske astronomen John Russell Hind den 22 augusti, 1852 i London[3]. Detta var den sjätte asteroiden som han upptäckte. Fortuna är uppkallad efter lyckans gudinna i romersk mytologi.[8]
19 Fortuna | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. R. Hind |
Upptäcktsplats | London |
Upptäcktsdatum | 22 augusti 1852 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 19 Fortuna |
Alternativnamn | A902 UG |
Uppkallad efter | Fortuna[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 27 augusti 2011 | |
Aphelium | 2,82819726 AU 423 092 289 km |
Perihelium | 2,0574462 AU 307 789 580 km |
Halv storaxel | 2,44282175 AU 365 440 932 km |
Excentricitet | 0,15775834 |
Siderisk omloppstid | 1 394,556434 d (3,82 år) |
Medelomloppshastighet | 19,047 km/s |
Medelanomali | 193,93716° |
Inklination | 1,573209° |
Longitud för uppstigande nod | 211,2302° |
Periheliumargument | 182,2384° |
Månar | 0 |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 200[3] km 225,0 [4] km 225×225×225[5] km |
Massa | 9,35±0,80×1018[6] kg 1,08±0,15×1019[5] |
Medeldensitet | 2,2[6] g/cm³ 1,80±0,59[5] g/cm³ |
Siderisk rotationsperiod | 7,4432[3] h |
Albedo | 0,037[3] geometriskt 0,028[7] |
Yttemperatur | Medel: ~180 |
Spektraltyp | G[3] |
Skenbar magnitud | 8,88-12,95 |
Absolut magnitud (H) | 7,13 |
Rymdteleskopet Hubble observerade Fortuna år 1993. Man fann att den hade en skenbar diameter på 0,20 bågsekunder (4,5 pixlar i Planetary Camera) och att den nästan var helt rund. Man letade också efter satelliter, men man fann inga [4].
Fortunas sammansättning är lik Ceres: en mörk yta sammansatt av enkla karbonater. Andelen vatten är cirka sju procent.[9] Fortuna har ockulterat stjärnor flera gånger.
Referenser
redigera- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 17 februari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science Business Media, s. 15, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser on Fortuna” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 21 september 2011. https://www.webcitation.org/61rfjQl6D?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=19. Läst 21 september 2011.
- ^ [a b] Storrs, Alex (1999). ”Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope”. Icarus. sid. 137, 260-268. doi: . Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHfgOk2?url=http://web.media.mit.edu/~win/hstpub.pdf .
- ^ [a b c] Baer, James; Steven R. Chesley (2008). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris” (PDF). Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. 100:27-42. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224014158/http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/fulltext.pdf. Läst 17 februari 2009.
- ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 7 oktober 2008.
- ^ A.D. Storrs; C. Dunne; J.-M. Conan; L. Mugnier; B.P. Weiss and B. Zellner (2005). ”A closer look at main belt asteroids 1: WF/PC images”. Icarus. sid. 173, 409-416. http://web.mit.edu/bpweiss/www/StorrsWeiss2005AsteroidsHSTIcarus.pdf.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=19 Fortuna&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=19 Fortuna&f=false. Läst 27 april 2015
- ^ A. S. Rivkin; J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf.
Externa länkar
redigera- Diagram över omloppsbanan för 19 Fortuna från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)